Nazist, historierevisionist – och bög. En milt uttryckt förvånande kombination livsstilsval. Denna ganska naturliga reaktion på fenomenet tillbakavisas dock konsekvent av de intervjuade i filmen Men, Heroes and Gay Nazis som visades på Cinemateket i Stockholm i helgen.

– Den högerextrema rörelsen är en manskultur intimt förknippad med ära. Det är inte en kamp mot män som ligger med varandra utan en kamp mot bristen på manlighet, förklarar Andre, en av de män som intervjuas i filmen. Han är skinhead och högerextremist och beskriver sig som ”en intolerant bög”.

Bernd Ewald Althans har avtjänat straff för att – på plats i Auschwitz – ha förnekat förintelsen. 1992 hävdade han i en TVdokumentär att ”Hitler var perfekt”. Strax därefter insåg han dock att hans sexuella läggning var svår att förena med den nationalsocialistiska ideologin. När han hoppade av rörelsen 1991 var han en av Tysklans mer kända högerextremister.

– Hade de levt i Hitlertyskland hade de avrättats, säger en av deltagarna i Prideparaden när filmteamet rekognoserar bland andra homosexuellas inställning till ”bögnazisterna”. Denna tämligen rimliga slutsats bollas dock undan gång på gång av de homosexuella nazisterna som intervjuas. Någon menar att man inte ”ska döma dåtiden med dagens mått”. Ytterligare någon hävdar att partiet inte bryr sig om ”vad man gör i sovrummet” så länge man står upp för den politiska plattformen.
De intervjuades argumentationen är inkonsekvent och känns närmast desperat. Trots deras hårresande åsikter sänker sig därför ett slags nedlåtande medlidande över biosalongen. De intervjuade vill så förtvivlat gärna få sin världsbild att gå ihop, och det är ett uppenbart hopplöst företag. Deras historielöshet är såväl häpnadsväckande som naiv och det är svårt att inte fråga sig om motviljan till problematisering inte är ett utslag av självbevarelsedrift. Men de rosa trianglarna, har de glömt dem?

Men, Heroes and Gay Nazis är en spretig dokumentär där intervjuer med nu levande homosexuella nazister blandas med arkivbilder och spekulationer kring Ernst Röhms homosexualitet. Det är intressant, skrämmande – och mycket sorgligt.