Högerns reaktioner på Socialdemokraternas mest storslagna vallöfte – fem extra lediga dagar för alla föräldrar – var lika cyniska som förutsägbara. ”Familjeveckan” avfärdades som valfläsk till medelklassen och ställdes mot assistansersättning till funktionsnedsatta barn.

Att högerpartier som själva prioriterar RUT-avdrag för de rikaste ställer funktionshindrades behov mot en reform som särskilt gynnar arbetarföräldrar är naturligtvis höjden av hyckleri. Mer besvärande för S är kritiken från bland andra Maria Persdotter, ordförande för Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar med 11 000 medlemmar. I ett videoinlägg på Facebook som hittills setts av över 40 000 personer ifrågasätter hon att en familjevecka prioriteras när det finns ”familjer med barn med en funktionsnedsättning som i dag kämpar och kämpar och till slut känner sig tvingade att söka plats på ett barnboende?”

Kritiken träffar en öm punkt. Nästan var fjärde väljare som lämnat S anger hanteringen av LSS som en orsak. Men problemet är naturligtvis större än så. För även om S i god tid hade avväpnat LSS-frågan genom att lova en mångmiljardsatsning på personlig assistans så hade det varit lätt att peka ut andra grupper med stora behov som ”borde” gå före.
Att bygga ut välfärden för alla är inte fel. Den svenska välfärdsstatens legitimitet har alltid byggt på att även medelklassen får barnbidrag, gratis sjukvård och avgiftsfri utbildning. Att undergräva den generella välfärden är därför en medveten strategi från högern. När medelklassen tecknar privata vårdförsäkringar för att man inte litar på den offentliga vården vinner egoismen mark.

De som faller igenom sprickorna i välfärden är en minoritet, men berättelserna påverkar oss alla. Vad händer om jag blir kroniskt sjuk? Vilken omsorg kommer att finnas när jag blir gammal?

Men i dag hotas samhällets sammanhållning också från ett annat håll. Nämligen alla berättelser om äldre som vanvårdas på underbemannade äldreboenden, om pensionärer som hamnar i Kronofogdens register på grund av obetalda räkningar, om psykiskt sjuka som skrivs ut till hemlöshet. De som faller igenom sprickorna i välfärden är en minoritet, men berättelserna påverkar oss alla. Vad händer om jag blir kroniskt sjuk? Vilken omsorg kommer att finnas när jag blir gammal?

I värsta fall blir känslan att välfärden byggs ut samtidigt som det läcker in vatten i grunden. Och den som upplever att staten sviker samhällets svagaste blir knappast mer benägen att bidra till dess gemensamma finansiering. Att bara 16 procent av Sverigedemokraternas väljare anser att de får valuta för skatten, jämfört med 51 respektive 78 procent bland borgerliga och rödgröna väljare, säger en hel del.

Många av de reformer som Vänsterpartiet och regeringen genomfört de senaste åren stärker skyddet för samhällets svagaste, till exempel höjda garantinivåer i sjukersätttningen och föräldrapenningen, höjt underhållsstöd till ensamstående föräldrar, utökat tandvårdsbidrag och gratis öppenvård för alla över 85. Men det räcker inte. Välfärden måste repareras från grunden. Ingen kan göra det – förutom en stark vänster.

_____________________________________

Prova Flamman gratis!

Just nu kan du få prova Flamman gratis i en månad. Följ länken för mer information.