Idag ökar intresset för ekologiskt kött lavinartat. Det är slut i butiken och bönderna klarar inte av att leverera mer. De senaste åren har det ekologiska köttets smak hyllats och när klimatdebatten på allvar kom igång blev effekten dubbel. Det finns i denna ekologiska våg också en strävan att använda annat än filéer. Grisöron, märg och annat som ansetts oätligt hamnar på tallriken igen. Långkoket, lämpligt för kött från djurets framdel är på väg tillbaka. Det är också bra – så lite som möjligt av djuret skall förfaras. Vi ser ut att gå mot en ljus framtid för ekologiska varor och ekologiskt tänkande. Det är bra.
De flesta av de ekologiska jordbruken som finns i Sverige idag kombinerar många av de grunddrag som framtidens jordbruk bör ha. De släpper inte ut några bekämpningsmedel som senare kan hamna i sjöar och hav och ger ifrån sig färre växthusgaser. De ger säkrare mat och ökar i längre perspektiv jordens förmåga till avkastning. Det ekologiska perspektivet är ännu viktigare när det gäller levande varelser. Småskalighet och mindre stress gör att djuren får ett bättre liv. När det finns lokala gårdsslakterier blir också slakten skonsammare.
Att det är hippa kockar och exklusiva tidskrifter som tagit sig an det ekologiska kan ge en del avsmak inom vänstern. Man skall då komma ihåg att bakgrunden till dagens boom är en helt annan. Det ekologiska jordbruket har vuxit långsamt och i skuggan av kommersiella krafter, drivits fram underifrån av en rörelse bestående av småbrukare. Att det var småbönderna var ingen slump – ekologiskt jordbruk med egen gårdsförsäljning var småböndernas chans i ett starkt centraliserat jordbrukslandskap. Det var småproducenter som i mitten av 1980-talet bildade föreningar för ekologiskt lantbruk och KRAV.
Mot dem har hittills stått en tämligen ointresserad livsmedelsbrasch. Matbutiker och slakterier tycker det ekologiska köttet är ett krångligt och dyrt riskprojekt. Den statliga jordbrukspolitiken har länge varit koncentrerad på att öka volymer och profiter.
Det är alltså en allians av småproducenter, matälskare i de övre inkomstskikten och restauranger som idag driver den ekologiska boomen i strid med storproducenter och statsintressen. Ingen skugga skall falla över dem, men så länge motsättningen står på det sättet, mellan små och exklusiva intressen och staten och kapitalet kommer ekologiskt att betyda begränsat, dyrt och svåråtkomligt. Men alla konsumenter har intresse av bättre och säkrare livsmedelsproduktion. Marknaden skulle kunna vara mycket bredare, om Sverige och de stora aktörerna hade fört en politik som gynnade ekologiska varor.
För det första – jordbruksstödet bör göras om. Det ekologiskt odlade bör, kort sagt gynnas framför annat jordbruk. På sikt finns inget skäl till att stöd skall utgå till annat än ekologisk produktion.
För det andra – den offentliga sektorn bör gå före för att skapa efterfrågan. Maten på offentliga sjukhus och skolor borde kunna gynna lokalt odlat och ekologiskt. Men det förhindras idag av EU:s regler om konkurrensneutralitet och handelshinder. De bör därför förändras i grunden.
För det tredje – de små producenterna bör få det lättare. KRAV bör kunna föra en vänligare politik gentemot småproducenter. Idag tvingas små gårdar och slakterier betala för dyra avgifter för inspektioner och tillstånd – vissa har till och med lämnat KRAV.
KRAV:s mål att allt jordbruk i längden skall vara ekologiskt är inte orimligt. Men det krävs medveten politik för att det skall bli möjligt.