Okategoriserade 19 april, 2006

Stark kritik mot sanktionerna

EU håller inne med sitt bidrag på 500 miljoner euro per år. Sverker Åström kallar det skändligt. Israel har fryst alla utbetalningar av palestiniers skattemedel på uppåt hundra miljoner dollar per månad. – Vi är i en jävligt dålig situation, säger Fuad Samandar. Det är en stor besvikelse att EU stoppar stödet till oss. Hela världen bad oss hålla val och det gjorde vi.

Palestiniernas premiärminister Ismail Haniya meddelade, när den Hamasledda regeringen samlades för första gången i början av april, att pengarna är slut.
– Vi har ärvt ett läge med inte bara en tom statskassa, utan dessutom en massa skulder.
Haniya säger att regeringen ska göra sitt yttersta för att den palestinska myndighetens 140.000 anställda ska få sin lön.
– Regeringen, och i synnerhet jag som premiärminister, kommer inte att få lön förrän de statsanställda får sitt.
Fuad Samandar arbetar för Palestinian Center for Peace and Democracy, PCPD, och bor i Bir Zeit. Han är skeptisk till Hamas.
– De var inte redo att vinna valet. De borde varit i opposition men fick mer röster än de trodde. Nu vill Hamas göra gällande att de är redo och säger att de kommer att kunna handskas med situationen, men det kommer inte bli bra.
Han berättar att situationen är relativt lugn i Bir Zeit, eftersom det är en liten stad.
– De israeliska soldaterna trakasserar inte folk lika mycket. Jo, polisen, om den har uniform. När palestinska poliser bär sin uniform kommer israeliska soldater och spöar upp dem. Så nu har de civila kläder för det mesta, eller om de har uniform så gömmer de sig när soldaterna kommer.

Hur är situationen i Palestina idag?
– Vi har en jävligt dålig situation. Vi är ockuperade och Israel behövde bara en enda ursäkt för att få en förevändning att bli mer aggressivt och det har de nu. Nu har Israel sagt att Palestina är en fiende. Det är en stor besvikelse att EU stoppar stödet till oss.

Är du överraskad?
– Ja naturligtvis! Hela världen bad oss hålla val och det gjorde vi. Det gick demokratiskt till och allt var i sin ordning. Det var det mest bevakade valet, med observatörer från hela världen. Det var ett rättvist val och Hamas vann, så vad då? Nu straffar ni oss för vårt val.
Efter Hamas valseger i januari har Kanada, USA och EU beslutat att dra tillbaka sitt finansiella stöd till den palestinska myndigheten. Inresevisum till EU för Hamasledare för samtal med EU ges inte. Kraven från EU är ett formellt och omedelbart erkännande av Israel, avstående från allt våld och tillämpning av redan ingångna avtal. Man har föreslagit att en del av stödet ska omdirigeras till FN och andra internationella hjälporganisationer. Organisationen Läkare utan gränser anser att detta är oacceptabelt. Humanitära aktörers insatser kan inte användas som en förevändning för de konsekvenser som EU och USA:s beslut har för hela befolkningen.
– Det är inte humanitära hjälporganisationers roll att sörja för att de grundläggande behoven hos civilbefolkningen i de ockuperade territorierna tillgodoses, säger Laura Brav, landansvarig för Läkare utan gränser i Jerusalem. Det ansvaret ligger enligt den fjärde Genèvekonventionen på den ockuperande makten, det vill säga staten Israel.

Risken är stor att förhållandena kommer att förvärras, menar organisationen, särskilt i Gazaremsan där nästa hälften av de 1,4 miljoner invånarna redan lever under fattigdomsgränsen. Den israeliska arméns intensiva beskjutning – mellan hundra och 300 träffar per dag sedan i fredags – orsakar allvarliga skador bland civilbefolkningen. Avstängningarna av staden Karni, genom vilken huvuddelen av varorna in till Gaza passerar, har lett till brist på vissa basvaror, meddelar Läkare utan gränser.
Läkare utan gränser befarar att levnadsförhållandena för befolkningen i Palestina kommer att förvärras ytterligare och har beslutat att se över sina insatser i området.

Stjärndiplomaten Sverker Åström, UD:s kabinettssekreterare 1972-1977, skrev i förra veckan en besk debattartikel i Svenska Dagbladet om svenska regeringens ”cyniska tystnad”. Han skrev att EU fattat det ”unika beslutet att straffa en i god demokratisk ordning tillkommen regering för förbrytelser som denna regering inte begått.” Han anklagar den svenska regeringen för att ha deltagit i det ”skändliga beslutet” utan protester.
Sverker Åström angriper bland annat kravet på Hamasregeringen att erkänna Israel, och jämför med Sverige som alltid intagit ståndpunkten att en stat aldrig kan tvingas att formellt erkänna en annan stats regering eller en annan stat. Sverker Åström påpekar att han ”personligen dussintals gånger varit med om att besluta att tills vidare inte fatta beslut om erkännande”. Han fortsätter: ”Sverige har alltid ansett att erkännande inte är någon internationellt rättslig skyldighet utan ett politiskt avgörande i det enskilda fallet. Däremot ansåg vi att kontakter med vederbörande icke erkända regeringar eller stater var fullt möjliga, ofta önskvärda. De ledde i normalfallet till en process som slutade med att vi de facto, genom till exempel handelsavtal, lämnade erkännande, så småningom följt av diplomatiska förbindelser etcetera. Nu kräver vi, med bortseende från vår tidigare principiella ståndpunkt, att den nya regeringen i Palestina omedelbart och formellt erkänner Israel, väl vetande att detta av uppenbara politiska skäl för närvarande inte är möjligt för Hamas att acceptera.”
Vikarierande utrikesminister och biståndsminister Carin Jämtin svarade Sverker Åström: ”Det pågår för närvarande en översyn av EU:s bistånd till palestinierna. Översynen utgår från Kvartettens (FN, EU, USA och Ryssland) tre krav på den palestinska regeringen: erkänna Israels rätt att existera, ta avstånd från våld och respektera ingångna avtal. Till dess översynen är klar har EU-kommissionen beslutat att tillfälligt avbryta utbetalningarna av direkt budgetstöd till den palestinska myndigheten och annat stöd till den palestinska regeringen. Vid mötet med EU:s utrikesministrar den 10 april slogs fast att EU:s stöd för att möta det palestinska folkets grundläggande behov ska fortsätta.”

Nästan alla offentliganställda palestinier jobbar nu utan lön, rapporterar Sveriges radios Ekot. Shahnaz al-Far, som jobbar med utbildningsfrågor i Ramallah, har inte fått lön på över två månader. Men hon går fortfarande till jobbet.
– Utbildning betyder så mycket för det palestinska folket, det är lika viktigt som mat och luften vi andas. Vi kan bara inte stänga våra skolor, säger Shahnaz al-Far till Ekot.
– Vi är överraskade och besvikna. Trots att européerna vet att Hamas seger är resultatet av demokratiska val gör de så här, säger hon.

Palestinska organisationer uttrycker sitt starka avståndstagande mot försök att utifrån påverka Palestinas inre angelägenheter.

Den 15 april 2006
Efter det palestinska parlamentsvalet, har många internationella organ skyndat sig att annonsera sina positioner och ställt politiska krav på den nyligen valda regeringen. Utifrån beslutet att avsluta stödet till den palestinska myndigheten, avbröt många av dessa organ sitt ekonomiska stöd till Palestina. Samtidigt vidtog den israeliska regeringen åtgärden att stoppa överföringen av skatteintäkter som den är skyldig den palestinska myndigheten.

Vi undertecknare fördömer starkt dessa godtyckliga åtgärder mot Palestinas myndighet och folk, och vill slå fast följande:

1. Det palestinska valet, som hyllats av lokala och internationella samfund som demokratiskt, rättvist och trovärdigt, var ett uttryck för det palestinska folkets vilja och demokratiska val. Valresultatet måste erkännas och respekteras av det internationella samfundet.

2. Valet av väg för politisk förändring är en intern palestinsk fråga och alla försök att påverka processen och dess resultat är oacceptabla och förkastas bestämt av det palestinska folket och våra organisationer och institutioner.

3. Utländsk hjälp till stöd för den palestinska nationella myndigheten och dess ansträngningar att möta sociala, ekonomiska och säkerhetsmässiga åtaganden gentemot det palestinska samhället, är en del av de överenskommelser som nåtts och ska inte ses som välgörenhet. De är åtaganden som det internationella samfundet ålagt sig självt.

4. Utvecklingen mot att koppla samman ekonomiskt stöd med politiska krav och agendor faller utanför betingelserna för de internationella överenskommelserna, avtalen och kontrakten, och innebär en farlig överträdelse av internationell lag och internationell humanitär rätt. Dessutom kan den betraktas som en deklaration av bojkottskrig mot det palestinska folket, utan någon som helst rättslig grund.

5. Stoppet för utländskt stöd till den palestinska myndigheten kommer att ytterligare förvärra den redan urartade humanitära situationen i de ockuperade palestinska territorierna, orsakade av den fortsatta israeliska ockupationen.

6. Försöken från vissa internationella organ att använda palestinska icke-statliga organisationer, för att implementera politiska agendor och kringgå den palestinska myndigheten, avvisas bestämt. Vi deklarerar vår respekt för palestinsk lag, för värnandet om civila institutioners oberoende och slår fast vår lojalitet med den palestinska nationella agendan.

7. Palestinska icke-statliga organisationer betonar principen om solidaritet och samarbete med de olika statliga sektorerna inom ramarna för en hållbar, reell utveckling. Försök att uppmuntra det civila samhället att inta funktionen av regeringsmakt avvisas bestämt. I detta sammanhang uttrycker vi vår lojalitet med väl definierade roller och respekt för andra sektorers roll i tillhandahållandet av service i det palestinska samhället.

8. De palestinska oberoende organisationerna tillkännager sin lojalitet med det offentliga nationella ställningstagandet såsom det uttrycks i Kairo-deklarationen; vi försäkrar vår trohet till den palestinska befrielseorganisationen PLO som den enda legitima representanten för det palestinska folket.

9. Vi uppmanar alla delar av det palestinska styret (verkställande, lagstiftande och dömande) att arbeta gemensamt och enhälligt för att möta inskränkningarna, som samtliga ofrånkomligen kommer att leda till politisk, social och ekonomisk ödeläggelse.
Palestinska icke-statliga organisationer uppmanar alla delar av de statliga och civila samhällssektorerna att arbeta tillsammans, för att bekämpa påtvingandet av politiskt motiverade restriktioner för utländsk hjälp, vilka kommer att leda till än mer urartande på politisk, social och ekonomisk nivå.

Slutligen uppmanar vi palestinier och vänner i det internationella samfundet att fortsätta stödja den folkliga gräsrotsrörelsen för att motarbeta den israeliska separationsmuren och israeliska bosättningar (kolonier), att motarbeta den israeliska regeringens plan att påtvinga en ensidig lösning och det internationella samfundets tysta medbrottslighet som samtligt förhindrar möjligheterna att etablera en suverän palestinsk stat med Jerusalem som huvudstad.

Undertecknat:
Palestinska nätverket för icke-statliga organisationer (PNGO), Samfundet för välgörenhetsorganisationer, Nationalkommissionen för oberoende organisationer (NGO), Civil Action Forum
Översättning: Lena Malmberg

Flammans veckobrev

Låt Flamman sammanfatta veckan som gått. Prenumerera på vårt nyhetsbrev och häng med i vad som händer.

Genom att fylla i och skicka detta formulär godkänner du Flammans personuppgiftspolicy.

Nyheter/Utrikes 12 juni, 2024

Ökänd polsk antisemit tar plats i EU-parlamentet

Braun-fans i september 2023. Foto: Czarek Sokolowski/AP.

En judisk ljusstake fick högerextremisten Grzegorz Braun att balla ur. Nu ska han representera Polen i EU.

Under tisdagen stod det klart att den högerextrema politikern Grzegorz Braun tar en av de polska platserna i Europaparlamentet. 

I vintras väckte den ultrakonservativa Braun internationell uppmärksamhet efter att han med hjälp av en brandsläckare blåst ut en menora, en judisk ljusstake, som ställts upp i det polska parlamentet för att uppmärksamma den judiska ljushögtiden chanukka. I samband med den antisemitiska aktionen beskrev han parlamentets övriga ledamöter som deltagare i en ”satanisk, talmudisk kult” och menade att de borde skämmas.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Jacob Lundberg
Nyhetsredaktör och marknadsansvarig på Flamman. Tipsa om nyheter på 072-9218737 (sms/Signal).[email protected]
Kommentar 12 juni, 2024

En israelisk missil landar i närheten av Khan Younis, långt innanför gränsen för den ”humanitära zonen” så som den definierades den 6 maj. Foto: Forensic Architecture.

Lägret Tal al-Sultan ingick i det som IDF beskriver som en ”säker zon”. Ändå föll bomberna.

Den 26 maj bombade Israels armé ett tältläger i Tal al-Sultan dit människor tagit sig för att de trodde att det var en säker zon.

Människor i hela världen gav uttryck för en ny dimension av sorg. Vi gick till jobbet eller gjorde det vi var tvungna men något svart satt som en rovfågel runt våra axlar och våra huvuden. Man börjar sortera i sitt inre om det är värst att se lemälästningarna eller sorgen, en mammas tysta mun eller små barnfingrar som lite försiktigt vilar mot en vit säck med ett namn på. Eller när säckarna körs iväg på en kärra.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Johanna Adolfsson
Kulturgeograf och forskare.
Ledare 12 juni, 2024

Grälsjuka kan stoppa Europas extremhöger

Viktor Orbán drömmer om att göra Ungern stort igen. Foto: Darko Vojinovic/AP.

EU:s högersväng är ett faktum. Men den blev inte lika stor som befarat. Och samarbetet kan skjutas i sank – av partiernas bångstyriga företrädare.

Det var en leende Viktor Orbán som mötte reportrarna utanför skrytbygget Puskás Arena i november 2022. Efter 93 rafflande minuter hade rödtotten Zsolt Kalmár gjort 2–1 mot Grekland på övertid. Segern var ett faktum.

Men det var inte den ungerska startelvans bollsinne som blev dagens stora nyhet. I stället var det ett tygstycke över Orbáns axlar som fick omvärldens blickar att riktas mot Budapest. På halsduken syntes Ungerns flagga i form av en blobb med – för det otränade ögat – svåridentifierade konturer.

För vissa var figuren mer lättigenkännlig som Storungern, det kungadöme som upptog stora delar av Balkan under 1800-talet. I nationalistkretsar lever idén kvar som en dröm om att Ungern ska återta land från i princip alla grannländer. Allra mest från Rumänien, där 1,2 miljoner etniska ungrare fortfarande bor.

Att nationalismen är på frammarsch i Europa visade sig inte minst i söndagens val till EU-parlamentet. Högerextrema partier ser ut att knipa en fjärdedel av platserna, och det viskas om att mittenhögern kommer söka samarbete med dem snarare än med socialdemokraterna. Därtill har de nyfascistiska tjejbossarna Giorgia Meloni och Marine Le Pen börjat smida planer på att förena dagens splittrade nationalistpartier i en stor grupp.

Men samarbetet krackelerar innan det ens tagit form. Rumänska AUR har meddelat att de kommer att vägra delta i en grupp där det ungerska maktpartiet Fidesz ingår, just på grund av deras stormaktsambitioner. Samtidigt är AUR själva inga kattungar, utan drömmer om att ”återta” delar av västra Ukraina, som anses rättmätigt rumänska.

Ironiskt nog kan det bli nationalisterna själva som räddar Europa från nationalismen.

Ungrarna och rumänerna är inte heller ensamma om sådana drömmar. Bland de andra koncept som flyter runt i den nationalistiska idésoppan finns Storbulgarien, Storserbien, Storgrekland och – håll i dig nu – Stormoldavien. I Spanien drömmer Vox om att återta Gibraltar.

Nationalister är sällan särskilt bra på att samarbeta, och det finns en logisk förklaring till det. Grundprincipen i ideologin är ju att sätta den egna nationen först. Det är en olöslig ekvation, där rika länder vill slippa fördela pengar till fattigare stater, medan de fattigare länderna vill maximera bidragen. Lägg till lite gammal hederlig revanschism, och kaoset är totalt. Att göra ett land ”stort igen” är sällan populärt bland grannarna.

Läs mer

Grälsjukan bland de högerextrema har redan fått vissa att döma ut idén om en stor nationalistisk grupp i parlamentet. ”Drömmen om en EU-kritisk supergrupp som kan konkurrera med mittenhöger- och mittenvänsterblocken förblir just en dröm”, skriver Ben Hall på Financial Times.

Hur bra det funkar att överbrygga skillnaderna såg vi under eftersnacket efter Ungerns match mot Grekland. Ukraina kallade upp Ungerns ambassadör för en avhyvling. Även Rumäniens regering blev rasande, och krävde en ursäkt. Orbán själv ryckte bara på axlarna.

”Fotboll är inte politik”, sade han.

Ironiskt nog kan det bli nationalisterna själva som räddar Europa från nationalismen.

Jacob Lundberg
Nyhetsredaktör och marknadsansvarig på Flamman. Tipsa om nyheter på 072-9218737 (sms/Signal).[email protected]
Nyheter/Utrikes 11 juni, 2024

Finska socialister gör rekordval: ”Vänsterskräll”

Vas toppkandidat Li Andersson. Foto: Emmi Korhonen/Lehtikuva via AP.

Partiledaren Li Andersson tror att framgångarna för Nordens röda partier kan stöpa om europeisk vänsterpolitik. Men hon är inte öppen för samarbete med vem som helst.

– Jag måste ärligt talat säga att vi blev överraskade, säger Li Andersson, toppkandidat till Europaparlamentet för finska Vänsterförbundet (Vas) och avgående partiledare.

När rösterna räknades under söndagskvällen stod det klart att hennes parti överträffat förväntningarna med råge. Med 17,3 procent mer än fördubblade Vas siffrorna jämfört med förra årets riksdagsval. De blev inte bara landets näst största parti, utan också större än Socialdemokraterna för första gången någonsin.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Jacob Lundberg
Nyhetsredaktör och marknadsansvarig på Flamman. Tipsa om nyheter på 072-9218737 (sms/Signal).[email protected]
Nyheter 11 juni, 2024

Stora framgångar för den nordiska vänstern

Jubel när danska SF meddelades valresultatet. Foto: Bo Amstrup/Ritzau Scanpix.

EU svänger åt höger, visar resultaten från valet till Europaparlamentet. Men i de nordiska länderna syns i stället en vänstervåg.

När den första vallokalsundersökningen presenterades under söndagen fick Vänsterpartiet 11 procent av rösterna, och hamnade strax efter Sverigedemokraterna. Resultatet var partiets bästa på 20 år. Ändå höll sig publiken lugn.

– Det var först runt 23, när vi fick det riktiga resultatet, som jublet bröt ut. Folk insåg att det var en braksuccé och släppte loss, säger Aron Etzler (bilden), partisekreterare och valgeneral, till Flamman.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Jacob Lundberg
Nyhetsredaktör och marknadsansvarig på Flamman. Tipsa om nyheter på 072-9218737 (sms/Signal).[email protected]
Utrikes 11 juni, 2024

Belgiens vänster trotsar högerströmmen

Raoul Hedebouw är Arbetarpartiets ansikte utåt och hans effektiva, populistiska retorik, levererad på både franska och flamländska, har gjort honom populär över hela Belgien. Foto: PTB.

Över hela Europa mörknar den politiska kartan, men i Belgien fortsätter det marxistiska Arbetarpartiet att skörda framgångar. Efter att ha blockerat framväxten av högerpopulism i Vallonien är partiet nu tredje störst i Bryssel och växer även i det högerdominerade Flandern.

Det var inte bara i Frankrike som söndagens val ledde till en dramatisk skräll. I Belgien var det en ”supervalsöndag”, där val höll till landets alla kammare, från lokala och regionala till nationella och EU-parlamentet. Efter att det liberala regeringspartiet OpenVDL kollapsat i Flandern meddelade premiärminister Alexander De Croo att hans regering avgår. Orsaken till kollapsen i Flandern var framgångarna för det högernationalistiska N-VA som tillsammans med högerextrema Vlaams Belang helt dominerar det politiska landskapet i landsdelen. Men det berodde delvis även på att vänsterpartiet PvdA/PTB, eller Arbetarpartiet som det står för, oväntat nog gick framåt.

Partiet fick drygt åtta procent av rösterna i regionen, och blev därmed större än De gröna och nästan lika stora som det liberala regeringspartiet. Enligt Arbetarpartiets politiska ordförande David Pestieau visar det att partiet kan nå framgång i alla möjliga miljöer.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Jonas Elvander
Utrikesredaktör och doktorand vid European University Institute i Florens.[email protected]
Ledare 10 juni, 2024

Klimatet gjorde vänsterns succé

Vänsterpartiet gick starkast framåt i EU-valet, mycket tack vare Jonas Sjöstedt och klimatfrågan. Foto: Mickan Mörk/TT.

Medan Europa kantrar högerut går tre nordiska vänsterpartier framåt. Nyckeln till framgångarna är en offensiv klimatpolitik kombinerad med europeiska ambitioner.

Den mest komiska scenen från EU-valet är när Jimmie Åkesson och Linus Bylund står med ett varsitt glas vin på valvakan, och får höra att Miljöpartiet blir tredje störst. De nickar, stelnar i varsitt kargt leende och Bylund tycks säga ”fan”.

Trenden i Europa är att extremhögern går starkt framåt. Nationell samling krossar den franska presidenten Emmanuel Macrons parti Renässans, och Alternativ för Tyskland går om landets socialdemokrater och blir andra största parti. Tillsammans med Melonis Italien är detta EU:s mest centrala länder, vilket kan få konsekvenser för unionens sammanhållning, eller rentav överlevnad.

Men Norden går åt motsatt håll. Vänsterpartiet och Miljöpartiet ökar med 4,2 respektive 2,3 procent, och de tre rödgröna partierna landar preliminärt på 49,6 procent. I Danmark blir Socialistisk Folkeparti största parti med 17,4 procent av rösterna, medan det andra socialistiska partiet Enhetslistan landar på 7 procent. Och i Finland får Vänsterförbundet 17,3 procent och kammar därmed hem två nya mandat.

Djärva klimatvisioner för hela Europa kommer att vara den enskilt viktigaste motkraften om den högerextrema vågen ska vändas

Det som utmärker V och MP i Sverige är det starka fokuset på klimatfrågan, som enligt SVT:s valundersökning var väljarnas viktigaste fråga med 58 procent. Men partierna utmärker sig också som tidigare EU-skeptiker, som under valrörelsen vågade presentera ambitioner på Europanivå. Det skiljer dem från alla stora partier, som snarare fokuserade på att på olika sätt försvara Sveriges intressen.

Denna kombination – djärva klimatvisioner för hela Europa – kommer att vara den enskilt viktigaste motkraften om den högerextrema vågen ska vändas. Visst sticker Sverige ut, än så länge, men det är inte omöjligt att klimatmedvetenheten i övriga Europa kommer ikapp. Inte minst som klimatet kommer att vrida åt skruven allt hårdare tills vi fattar. Och då är det bara vänstern som kommer att sitta på bra svar.

Men det finns ännu ett skäl att driva på för en federal klimatpolitik på EU-nivå. Som jag skrev i min förra ledare visade pandemin att det visst går att bryta mot EU:s budgetrestriktioner. Och om en visserligen allvarlig men långt ifrån civilisationshotande influensa kan motivera undantag så lär klimathotet göra det ännu mer. Klimatfrågan kan alltså bli en kil för vänstersidan att utmana EU:s nyliberala restriktioner för offentliga investeringar och hur hög statsskulden får vara. Därmed kan man också vinna tillbaka väljare från extremhögern, som får sitt bränsle av de etablerade partiernas ständiga åtstramningar.

Detta verkar tyvärr inte socialdemokraterna förstå. De tror att extremhögern kan stoppas bara genom att man berättar att den finns. Som Jimmie Åkesson skriver på X: ”Hur vore det att presentera egen politik i stället för att ideligen yra om demokratihot och kräva att Ulf Kristersson ska ’agera’? Det börjar faktiskt bli löjligt.”

Det gör det verkligen. Inte minst som de ekonomiska orättvisorna är den viktigaste frågan ute i Europa. Det som behövs är alltså en offensiv federal klimatpolitik som sätter EU:s nyliberala regelverk på undantag, vilket sedan behöver utvidgas till att möjliggöra en social politik som gynnar kontinentens arbetare. Det är avsaknaden av en sådan klasspolitik som gör det så tufft för gröna partier på kontinenten. Men då gäller det att sluta klamra sig fast vid nationalstaten och börja samarbeta på Europanivå.

Läs mer

Problemet för vänstern är att den är nästan lika splittrad över Ukraina som extremhögern. Många partier ute på kontinenten visar ”förståelse” för Putins invasion och beskyller Nato i olika hög grad, samt motsätter sig vapenstöd till Ukraina. Detta står troligen i vägen för att förenas med det stora Europeiska vänsterpartiet som inkluderar flera kommunistpartier, varför man i stället har skrivit ett eget tiopunktsprogram med sju andra vänsterpartier.

Förutom det bisarra i att från vänster försvara den auktoritära ryska hyperkapitalismen, där politiska motståndare fängslas eller mördas, eller att förneka Ukrainas rätt till självbestämmande, verkar frågan ha skadat partierna i valet. Både Okuvade Frankrike och Sahra Wagenknechts vänsterkonservativa parti har gjort dåligt ifrån sig. Och om man inte kan förenas på denna viktiga punkt kommer högern att ha fortsatt monopol på att forma EU:s konventioner.

Ett första steg är att prata med varandra. Varför inte under en paneuropeisk vänsterkonferens i Stockholm snart?

Leonidas Aretakis
Chefredaktör på Flamman.[email protected]
Inrikes 09 juni, 2024

Vem styr när AI styr?

Arbetsförmedlingen är en av de myndigheter som kommit längst i automatiseringen. Foto: Johan Nilsson/TT.

Artificiell intelligens ska bli frälsningen för den svenska välfärden. I stället riskerar tekniken att försämra den, och flytta besluten längre från medborgarna.

På Försäkringskassan utvärderas just nu myndighetens arbete med artificiell intelligens (AI). Sedan 2019 har man tagit hjälp av AI för att fatta beslut. Projektledare Hedda Stillberg menar att det är ett ”teamwork” mellan AI och handläggaren.

Den nya tekniken ska hjälpa handläggarna att tolka läkarintyg när unga med psykiatriska diagnoser som adhd och autism ska få aktivitetsersättning. Systemet ska hjälpa människan att förstå vad läkarintygen egentligen säger.

– Ett exempel som kan vara svårt är när medicinska besvär uttrycks i vardaglig text, säger Hedda Stillberg, och exemplifierar med att det kan vara svårt att veta exakt vad ordet ”trött” innebär i termer av ork och kapacitet.

Om utvärderingen visar på positiva resultat så kan verktyget i framtiden också komma att användas inom sjukersättningen.

I svensk politik framställs den digitala omställningen i offentlig sektor som helt central för att lösa såväl klimatkrisen som bristerna i välfärden.

Dessutom är den lönsam. Digg, myndigheten för digital förvaltning, beräknar att nyttan av artificiell intelligens (AI) i offentlig förvaltning kan uppgå till hela 140 miljarder kronor om året. Enligt forskningsinstitutet RISE är den offentliga sektorn redo att ”transformeras” av AI. Införandet av tekniken ska minska stressen hos personalen och frigöra tid för såväl kvalificerat arbete som mer effektiv hjälp åt medborgarna.

Trubbig teknik. AI-utvecklingen går i en rasande takt, men diskussionerna om risker saknas när det gäller grupper med en svagare ställning i samhället. Foto: Michael Dwyer/AP.

Förhoppningen är att digital automatisering, i form av maskininlärning och algoritmiskt beslutsfattande, ska kunna bidra på nästan alla fronter. Den ska effektivisera beslutsprocesser, slimma personalstyrkan och stärka värden som tillgänglighet, likabehandling och rättssäkerhet.

Enligt politiken går dock införandet av AI alldeles för långsamt i dagsläget. Åtminstone om Sverige ska uppnå det nationella mål som klubbades igenom för 13 år sedan: att vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter.

På förvaltningsnivå, där tekniken ska implementeras, pågår just nu en mängd parallella initiativ där AI testas och införs i syfte att förbättra och förenkla arbetet och processerna inom de offentliga institutionerna. Tekniken införs inom allt ifrån ekonomihantering och HR-arbete till resursfördelning och diagnostisering inom sjukvården. Men också ärendehantering, kontroll av felaktiga utbetalningar och skattefel inom myndigheter, eller underhåll och optimering av inköp på infrastrukturområdet. På alla nivåer uppmuntras och uppmanas offentliga verksamheter att införa AI-teknik.

Samtidigt är det på den här nivån som flera av de potentiella riskerna med tekniken finns. Dessa har undersökts konkret i ett flertal rapporter av bland annat Statskontoret, Myndigheten för digital förvaltning och Jämställdhetsmyndigheten.

I och med den omfattande upphandlingen av privata AI-system som väntar inom kommunerna så kommer grundläggande frågor om skyddande av offentliga principer som insyn, ansvarsutkrävande och demokrati att ställas på sin spets.

Ett exempel finns i en av de myndigheter som har kommit längst: Arbetsförmedlingen. Där använder man sig av profilering, det vill säga en automatisk behandling av personuppgifter med syfte att bedöma personliga egenskaper, genom ett automatiserat beslutssystem. I studier därifrån framkommer att tekniken potentiellt för med sig allvarliga problem för den enskilda medborgaren.

För det första förändrar tekniken villkoren för mötet mellan medborgare och välfärdsinstitutioner. Automatiseringen är i regel inriktad på att ersätta offentliga tjänstepersoner, som fattar beslut om bidrag eller annat välfärdsstöd, till exempel försörjningsstöd eller hjälp med att få ett arbete.

Det skiljer sig från den traditionella ordningen, där tjänstepersoner fattar beslut med utgångspunkt i en professionell autonomi, med politiska mål och regleringar som ram. Autonomin ger tjänstepersonerna utrymme att agera självständigt, både i mötet med en sökande och i komplexa beslutssituationer.
Automatiseringen minskar också den direkta kontakten mellan den sökande och handläggaren. Grunderna för ett beslut bygger inte främst på en bedömning av den sökandes situation genom ett personligt samtal, utan genom bearbetning av data från register och databaser. När kontakten minskar så begränsas den sökandes möjligheter att vara delaktig i myndighetsbeslut som rör henne själv.

Men kontakten mellan medborgare och offentliga tjänstepersoner inte bara minskar, den ändrar också karaktär.

Det beror inte minst på att de automatiserade besluten saknar transparens. Det har visat sig svårt både för handläggare och sökande att få full information om vad som egentligen pågår i beslutsprocessen.

Handläggare har beskrivit att de behöver strategier för att hantera frågor som de inte kan svara på, från sökande som inte förstår ett beslut som den har fått. Framför allt i situationer när handläggaren inte uppfattar det automatiserade beslutet som korrekt. En strategi som nämns är att handläggaren kommunicerar med den sökande så kortfattat som möjligt – för att signalera att det inte finns utrymme för vidare frågor.

Läs mer

Den bristande transparensen leder till ett problem med ansvarsutkrävande. Enligt GDPR måste nämligen en människa vara formellt ansvarig för ett komplext myndighetsbeslut. Men vem är egentligen ansvarig för AI:s beslut?

Automatiseringen väcker frågor om huruvida en handläggare som inte har fattat ett beslut – och eventuellt inte ens förstår det aktuella beslutet – bör hållas ansvarig. Hur stort det här dilemmat är i offentlig sektor beror på hur stort utrymme som handläggare har att göra en ny egen bedömning och avvika från automatiserade beslut. I det avseendet ser det olika ut i olika myndigheter och verksamheter. När utrymmet minskar för handläggare att avvika från beslut så ökar också risken för att individer får felaktiga beslut.

När beslut fattas på automatiserad väg finns det flera felkällor. En sådan är principen ”data in, data ut” (informellt kallat ”skit in, skit ut”). Om den data som systemet är tränad på bär spår av diskriminerande information kommer även AI:n att fatta diskriminerande beslut.

En annan felkälla är det automatiserade systemets bristande hänsyn till komplex individuell information. Införandet av AI ofta motiveras ofta med förväntningar om ökad rättssäkerhet: alla sökanden av en specifik välfärdstjänst möter samma process, och därför riskerar de inte att färgas av en lokal organisationskultur eller att en enskild handläggares personliga preferenser.

Däremot tenderar andra rättssäkerhetsaspekter att minska – inte minst principerna om legalitet och förutsebarhet. Det innebär två saker. För det första ska beslutet ta hänsyn till den enskildes situation. För det andra ska beslutet gå att förutse, givet att rättigheterna och skyldigheterna formulerade i lagen är allmänt kända.

När beslut automatiseras utmanas dessa rättigheter. En förklaring är just att beslutssystemet inte tar hänsyn till individuella faktorer som familjeförhållanden, livssituation, svårdefinierade hälsoaspekter, egna önskemål inför framtiden, med mera. Faktorer som i allra högsta grad påverkar vad som är ett rimligt beslut för en sökande, men som är svåra att översätta till en programmerbar parameter.

I boken Seeing like a state från 1998 argumenterade statsvetaren James C. Scott för att den moderna staten, i syfte att utöva kontroll över samhället, utarbetar tekniker för att förenkla och homogenisera komplex information.

Detta sätt att göra den sociala världen först läsbar, sedan styrbar, leder ofta till oförutsedda konsekvenser och ibland till kostsamma och katastrofala resultat. De senaste årens tekniska utveckling av utredd användning av bland annat profilering inom offentliga institutioner illustrerar väl Scotts argument.

Skyldig. Mark Rutte fick avgå som nederländsk premiärminister efter en skandal där tiotusentals människor att betala tillbaka bidrag på grund av automatiserat beslutsfattande. Foto: Omar Havana/AP.

Nederländerna bär på ett skräckexempel. För att upptäcka föräldrar som fuskade till sig barnbidrag använde sig den nederländska skattemyndigheten av algoritmisk profilering för riskbedömning, bland annat baserad på nationalitet. En rapport visade att myndigheterna sökte människor med ett ”icke-västerländskt utseende”, i synnerhet med turkisk eller marockansk bakgrund. Tiotusentals familjer blev återbetalningsskyldiga enbart baserat på riskbedömningen, det vill säga utifrån datasystemets egna misstankar om fusk.

Konsekvenserna blev att ett mycket stort antal föräldrar, ofta med lägre inkomster, blev oskyldigt anklagade för förmånsbedrägeri. Många jagades av myndigheterna för sina skulder under flera år, och flera av dem gick i personlig konkurs, hamnade i fattigdom och barn omhändertogs. Några av de oskyldigt anklagade begick självmord. Den nederländska regeringen avgick 2021 till följd av skandalen.

Vad all erfarenhet och alla studier visar är att profileringssystem och riskmodeller aldrig kan leverera perfekta förutsägelser, bara sannolikheter. De kan identifiera mönster och tendenser i information, men har rutinmässigt fel om enskilda fall.

Det krockar med den offentliga verksamhetens grundläggande mål om individuell välfärd. Eftersom de automatiserade beslutssystemen tränas på tidigare fattade beslut och historisk data om äldre fall, det vill säga andra individer, så skulle den offentliga förvaltningen behöva ta ställning till vad det innebär att ett beslut är individuellt – och var gränsen går för när ett beslut inte längre kan betraktas som individuellt.

All existerande kunskap om profilering och algoritmisk automatisering pekar dessutom mot att den tenderar att drabba redan resurssvaga och utsatta grupper negativt. Att det inte uppmärksammas mer kan handla om att dessa grupper varken har den röststyrka eller de plattformar som krävs för att göra sig hörd.

En intressant kontrast är hur högskolevärlden har rasat under det senaste året i samtliga kanaler på grund av lanseringen av Chat GPT. Där har protesterna gett resultat, i form av att universitet valt att drastiskt minska antalet hemtentor på grund av risken för fusk genom AI-skrivna texter.

När vi nu står inför en digital omställning i offentlig sektor får vi hoppas att välfärden inte sjabblas bort i ivern att bli ”bäst i världen” på digitalisering.

Som det ser ut nu saknas dessvärre diskussioner om vilka intressen som gynnas respektive missgynnas av omställningen. Ett sätt att ändra på den saken skulle vara att involvera demokratiska institutioner långt mer i de grupper, kommittéer och kommissioner som har i uppgift att formulera underlagen för inriktningar och mål inom AI-området.

Ett annat sätt att skydda medborgarna från orättvisa AI-processer är att stötta lokala förvaltningar för att ge dem möjligheter att producera sina egna system. Majoriteten av landets 290 kommuner står i dag inför en situation där de är beroende av IT-branschen för att införa ny teknik. I och med den omfattande upphandlingen av privata AI-system som väntar inom kommunerna så kommer grundläggande frågor om skyddande av offentliga principer som insyn, ansvarsutkrävande och demokrati att ställas på sin spets.

Om offentliga organisationer saknar tillräckligt med egen data för att låta bygga systemen på kommer de behöva köpa in data eller färdigtränade modeller utifrån. Då riskerar det offentliga inte bara att tappa inflytande över hur systemen designas och används i förvaltningen. I värsta fall tappar man inflytandet över hela grunden för välfärdens beslutsprocesser. Hamnar vi där så är det en klen tröst att vara bäst i världen på digitalisering.

Vanja Carlsson
Universitetslektor i offentlig förvaltning vid Göteborgs universitet.
Kultur 08 juni, 2024

Den undergivna pojkvåren

Den Shanghai-födda, New York-baserade konstnären använder ofta sig själv och sin partner, där han framställs i som underordnad. Syftet är inte att vända på rollerna, men att undersöka tillit och samspel utanför ramarna. Pixy Liao, ”Push you”, 2021.

Ett nytt mansideal har uppenbarat sig, till alfahannarnas förtret. Men bakom de veka killarnas skenbara renässans döljer sig samma gamla maktstruktur som tidigare.

I bioaktuella Challengers, regisserad av Luca Guadagnino (Call Me By Your Name) ser vi två trängtande män falla handlöst för dominanta och målmedvetna tennis-esset Tashi (Zendaya Coleman). I en scen leker hon med de två unga männens begär genom att besöka deras gemensamma hotellrum och fråga dem om deras sexuella erfarenheter. Tilltaget förstärker både deras uttalade fokus på henne och det mer outsagda homoerotiska gentemot varandra. Men i varje rörelse är det hon som kontrollerar situationen och styr riktningen.

Den intima scenen sätter igång en kedjereaktion av makt, dominans och lidelse, utspelat likt en passionerad tennismatch. Förutom filmens queera blick vilar här också en idé om kvinnan som ledande. Det kommer både från de förälskade männen i repliker som ”jag skulle låta henne knulla mig med ett racket” såväl som Tashi själv, när hon bestämt utbrister ”Jag tar så väl om hand om mina små vita pojkar”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Lisa Ehlin
Doktor i modevetenskap som forskar på digital kultur.
Rörelsen 08 juni, 2024

Låt inte Israel rosatvätta ockupationen

Israel använder prideparaden i Tel Aviv för att legitimera sin ockupation. Foto: Ohad Zwigenberg/AP.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Hyckleri är ett ord som vi ofta återkommer till. Våra regeringar i väst har länge försökt sälja in sina krig med ord om fred. USA och EU säger att de krigar i Mellanöstern för ”kvinnornas skull” eller för ”demokratins skull”. Propaganda där de använder sig av rasistiska argument för att försvara sitt imperialistiska våld.

På samma sätt använder Israel och de som stödjer Israel sig av rosatvätt (”pinkwashing”), som när Israels ambassad deltog på Stockholm Pride. Det är en medveten strategi där stater och företag skapar en bild av sig själva som positivt inställda till hbtq-personer. Detta för att distrahera och avleda uppmärksamhet från de brott mot mänskliga rättigheter man själva begår, även brott som drabbar just hbtq-personer, till exempel i Palestina.

2005 startade den israeliska ockupationsmakten en kampanj med hjälp av amerikanska marknadschefer där man använde hbtq-gemenskapen för att skapa en bild av Israel som ”öppet och modernt”. Förra året lade landet 90 miljoner dollar på att sälja in Tel Aviv som semesterort för homosexuella. Allt detta samtidigt som den israeliska militären och säkerhetspolisen angriper palestinska hbtq-personer genom att hota att avslöja dem om de inte agerar informanter.

Efter åtta månader av den israeliska ockupationsmaktens folkmord i Palestina fortsätter vår regering och massmedia att tysta ned det som pågår.

I november lade Israels officiella X-konto upp en bild på en IDF-soldat som stod bland ruinerna i norra Gaza med en Pride-flagga med texten ”In the name of love”, i kärlekens namn. I inlägget stod det att soldaten ”ville skicka ett budskap om hopp till folket i Gaza som lever under Hamas brutalitet.” Det är ett vidrigt och typiskt exempel på rosatvätt.

Vi queera måste avslöja Israels rosatvätt och vägra att användas som en bricka i deras spel. Vi måste säga det självklara: den queera och palestinska kampen hänger ihop. Vi måste stötta de palestinska hbtq-organisationerna, stå med våra palestinska hbtq-syskon och med hela det palestinska folket.

Vi i Reclaim Pride säger att Palestinas sak är vår. Vi köper inte hyckleriet och kommer alltid att stå för ett fritt Palestina. Mot kolonialism, mot förtryck och mot ockupation.

EU fördömde genast Rysslands invasion av Ukraina och införde sanktioner mot Ryssland. Stödet för den ukrainska befolkningen har varit stor och är ett bevis på hur västvärldens solidaritet kan och bör se ut. Men solidariteten finns bara när det är vita människor som drabbas. Efter åtta månader av den israeliska ockupationsmaktens folkmord i Palestina fortsätter vår regering och massmedia att tysta ned det som pågår.

Rasisters yttrandefrihet ska skyddas till varje pris, medan yttrandefriheten för dem som protesterar mot folkmord blir allt mer begränsad.

Det är nu uppenbart att västvärldens prat om demokrati och mänskliga rättigheter bara är menat för vissa, och inte gäller när man utmanar makten. Som vår kamrat i Rättvisa för alla, Fayyad Assali sade: ”maskerna har fallit”.

Det finns inget våra makthavare kan säga nu som kan laga fasaden. Det är i ruinerna av denna fasad vi måste bygga upp en värld vi vill leva i. Kampen för ett fritt Palestina handlar nu om kampen för allas befrielse. Från Kongo till Sápmi, från Västsahara till Abya Yala. Från floden till havet, från horisont till horisont: frihet och rättvisa för alla.

Reclaim Pride
Ett fristående nätverk för och av hbtqia+personer.