Så starkt och så imponerande. Håkan Carlsson har tonsatt några av Jenny Wrangborgs dikter och de framfördes av Blåsorkestern, körerna Trots allt och Extra salt, samt poeten själv på Reflexen i Kärrtorp.
Jennys musikaliska sätt att framföra sina texter passade så perfekt till denna omgivning, förstärktes istället för att försvagas. Håkan Carlssons mycket välgjorda arrangemang fick Blåsorkestern att låta starkt, varmt och dramatiskt som aldrig förr och körernas sånginsatser lyfte dikterna ännu ett snäpp. Wrangborg blev inte bara sig själv utan alla de människor hon så starkt och osentimentalt berättar om.

Kultur och politik tillsammans

Så här kan amatörer och proffs samarbeta och resultatet blir något starkare än vad de kan göra för sig. Här är den kulturpolitik vänstern borde stå för, med bredd och djup. Har Vänsterpartiet någon kulturpolitisk förståelse, borde detta inleda kongressen i januari. ”Jag är människa… Jag är känsligt gods, det gör ont när jag trillar från byggnadsställningar, halkar på oljigt golv, lyfter de gamla. Min kropp saknar reservdelar, för jag är ingen maskin. Ni kan inte köpa en ny för ni kan inte köpa mig”. Se där kultur och politik tillsammans, det som vänstern står för och aldrig kan ersättas av spinndoktorer.