Statsrådens arvoden har höjts. Från och med första juli ligger statsministerns lön på 106 000 kronor i månaden, vilket innebär en höjning på 4 000 kronor. Övriga statsråd får en höjning på 3 000 kronor och landar på sammanlagt 85 000 kronor i månaden.

Gunnar Axén, riksdagsledamot för moderaterna, ser inga problem i att statsråden får höga löner med återkommande löneökningar.

– Jag är beredd att ge hög lön till statsråden för att locka kompetenta personer att bli ministrar. Men då vill man ju se resultat av deras jobb, att de gör skäl för sina pengar, menar Axén, som tycker att när nu en fristående nämnd sköter arvodesbiten är det inte politikernas sak att lägga sig i.
Av annan uppfattning är Siv Holma, vänsterpartiet. Hon anser att statsrådens löneutveckling på senare år varit helt galen.
– Statsanställda har fått en löneökning på 130 procent mellan 1986 och 2002.

Riksdagsledamöternas lön har stigit med 170 procent, och statsrådens med 247.
Siv Holma anser att statsrådens löneökningar är ett i mängden av exempel på hur klassklyftorna växer.

– Här har precis Kommunal strejkat och fått veta att det inte finns utrymme att höja deras löner. Men statsrådens löner går minsann bra att höja.
Som Holma ser på saken är det visserligen bra att statsrådslönerna numera avgörs av en oberoende nämnd. Men samtidigt menar hon att det är lätt att skylla på nämnden när folk protesterar mot stora lönepåslag. Och politikerna kan alltid själva välja ifall man vill verkställa nämndens beslut eller inte.
– Här visar klassamhället upp sitt fula tryne klart och tydligt.