Om hon lever än är hon 83 år och bor någonstans i Sverige. I fjol levde hon i alla fall. Vad hon heter numera vet jag inte. När hon föddes 1924 i ett fattigt hem i danska Århus fick hon namnet Grethe.
Bara 13 år gammal fick hon klara sig själv på ett jobb i staden Vejle sju mil hemifrån – tågbiljetter var inte något hon hade råd med. Två år jobbade hon där, sedan fick hon anställning på en fabrik i Århus. Hon förälskade sig i en kille på jobbet, blev med barn och fick tillstånd att gifta sig som 17-åring.
Båda föräldrarna var kommunistiska partimedlemmar. För Grethe var det självklart att vara med i kommunistiska ungdomsförbundet. Tyska nazitrupper ockuperade Danmark den 9 april 1940; det tog bara en dag. Sedan blev det farligt att vara kommunist. Illegala möten, maskerade som konstklubb, hölls hemma hos Grethe och hennes man Frode, med henne som nakenmodell. Illegal tidningsutgivning stod bland annat på dagordningen.

Sommaren 1942 skadades Frode på jobbet och låg länge på sjukhus. Hade det varit fattigt förut blev nu läget därhemma så förtvivlat att inte ens den ettårige sonen fick den mat han behövde. Samtidigt hade tyska Gestapo börjat nysta upp motståndsgrupperna. Grethes storebror arresterades och senare även hennes man när han blivit frisk igen.
1944 grep Gestapo över 20 frihetskämpar i Århus den 21 juni och slog sönder motståndsrörelsen kärna där. I Köpenhamn fick den danska motståndsrörelsens högsta ledning till slut klart för sig att den pålitliga Grethe var förrädare, stikker, angivare! Order gavs att hon skulle likvideras. Men hon blev endast lindrigt skottskadad och fick hjälp av Gestapo att gömma sig i Fredericia och Kolding.
När kriget tog slut greps Grethe Bartram och dömdes till döden för att ha angett 47 kamrater. 1947 ändrades domen till livstids fängelse. Efter 11 år släpptes hon med motiveringen att hon fortfarande var ung, 32 år. Hon bytte identitet, gömde sig i Sverige och har levt här ett halvsekel.

Författaren Erik Haaest lyckades spåra upp och intervjua henne 1976. Hon berättade att hon en dag i en Århustidning sett en annons där dansk polis erbjöd 1.000 kr för upplysningar om en sabotagebrand i en skräddarfirma. ”Jag visste en del om det. Jag hade en enda tanke i huvudet och det var hur mycket kläder och mat jag kunde få åt mitt barn och mig om jag hade 1.000 kr.” (en enorm summa då).
Hon gick till polisen och fick pengarna. Sedan fortsatte det. Ingen kamrat misstänkte någonsin att hon var stikker. Hon hade säkert starka nerver.