”Om du tror på det du gör, säg mig klart och tydligt varför. Om du inte gör det, träd då tillbaka.” /Gandhi
Torsdagen den 27 oktober
Gårdagen började med en smäll när vi gick till Arlington Cemetery för att lägga blomsterkransar där de som dödats i Irakkriget ligger begravda. I gruppen fanns tre andra från Gold Star Families for Peace. Juan Torres var med. Hans son mördades i Afghanistan.
För det första: Jag förföljdes av polisen hela förmiddagen. Jag antar att det är för att jag är en väldigt farlig upprorsmakare. Jag skulle aldrig göra en fluga förnär, men jag är en fara för lögnerna, korruptionen och vår regering.
För det andra: Juan, Beatriz Saldivar and Julie Cuniglio, som alla har sett sina närmaste dö i detta krig, hade tagit med sig bilder på de döda till gravarna. Då klargjorde kyrkogårdsförvaltningen att vi inte kunde ta med oss bilderna eftersom de utgjorde ”politiska ställningstaganden”!! Vi häpnade över att bilderna på våra barn, som dödats på grund av lögner och förräderier och på fullständigt politiska grunder, inte får visas på en kyrkogård som säger sig hedra dem som tjänat kriget, och varav vissa gjort den ultimata uppoffringen för kriget.
Vi lever i en stat som dödar våra barn för att sedan kalla dem för ”politiska ställningstaganden”. Det säger allt om de fega uslingar som tillåts förstöra vårt land.
Efter att vi varit vid gravarna mötte jag senator Carl Levin från Michigan, som starkt motsatt sig kriget. Det kaos som Bush har utlöst i vårt land och i den oskyldiga världen väger tungt på hans axlar. Han vet att något måste göras. Låt oss stödja honom när han gör det.
Vi fortsatte sedan mot vakan över de döda vid Vita huset, där vi väntade i timmar i kylan. Det fanns en man där som hade ett plakat med texten ”Saddam älskar Cindy”. Denne man brydde sig inte om att Rumsfeld var bästa polare med Saddam och gav eller sålde honom ton av massförstörelsevapen innan han blev vår fiende. Jag sa till mannen att han inte rörde mig i ryggen och han sa att jag inte rörde honom i ryggen. Jaha, tänkte jag, om han inte bryr sig, varför marscherar då killen i timmar och skriker att jag dödar våra soldater?
Vi fick reda på varför – han fick 60 dollar i timmen för det, av någon högergrupp. Han sa att han skulle byta till våra plakat om vi kunde betala mer.
Klockan halvåtta iscensatte omkring 100 patrioter en symbolisk död framför Vita huset. 26 av oss vägrade sedan att resa oss och arresterades. Som vanligt var polisen väldigt artig och effektiv och många av dem viskade peppande saker till oss. När jag fördes ut varnade polisen mig för att jag skulle kunna få sitta i fängelse till januari om jag blev arresterad igen, eftersom jag redan blivit arresterad en gång tidigare och detta fall ännu inte avgjorts. Men denna gång skulle han tala för mig, sa han, så domaren skulle inte hålla kvar mig så länge.
Jag uppskattar hans varning, men jag planerar att utföra civil olydnad även i kväll. Jag kan inte leva fritt i ett land där människor tillåts mörda och sedan får gå fria för att lemlästa ännu fler, medan andra människor som utnyttjar sin yttrandefrihet bommas in. Jag kan inte leva fritt i ett land där andra tillåts ljuga för att ta hämnd på personer som varit dumdristiga nog att utmana tidigare lögner. Jag kan inte leva fritt i ett land där kvarlevande inte får ta med sig bilder på sina mördade närmste in på en statlig kyrkogård.
Om jag ställs inför en domare ikväll eller imorgon efter min nästa arrestering, ska jag säga honom/henne: Om du tror på det du gör, säg mig klart och tydligt varför. Om du inte gör det, träd då tillbaka.
Fred snart.