Lennart Lundmark, docent i historia, har skrivit en bok om godtycke och administrativt hårklyveri i maktutövningens tjänst. Allt signerat den svenska staten, och i synnerhet dess ekonomiska intressen. Stulet land skildrar inte samisk kultur och tankevärld, utan berör ekonomiska, politiska och rättsliga förhållanden.
Samefrågan har länge varit en ljummen potatis som då och då hettats upp. Förutom de bland folk vanliga fördomarna, har under modern tid frågan om jakt- och fiskerättigheter varit en återkommande konfliktunge. Oftast med resultat att ”vanligt folks” intressen, understödd av staten, flyttat fram sina positioner till samernas förfång. Medlet har hetat Utredning nummer si och så, innan storsamhällets klubba fallit till sin egen fördel.
Håll er till renarna, det är ju det naturliga för er ”lappar”, är en underförstådd men djupt rotad åsikt både i slott och koja. Både nu och då. Denna syn på Sveriges ursprungsbefolkning är en av flera röda trådar i Lennart Lundmarks essä. Eller studiebok, om så vill. Med sina 30 kapitel, pedagogiskt komponerat med fokuserande mellanrubriker torde den passa väl i studiesyfte. Om nu bara till exempel studieförbunden vill lyfta fram en bok som för många kan vara nog så svårtuggad.
Och som, inte slaktar, men väl sätter glorian på sned på smått heliga kor som prästen Lars Levi Laestadius och Kirunas så kallade grundare, Hjalmar Lundbom.
Tider komma och gå, men godtycket mot samer bestå. Eller?
Stulet land – svensk makt på samisk mark, rör sig mellan 1500-tal och till dags dato. Och politiken visavi samerna och dess livsform, sprungen ur något Lundmark kallar ”nordisk fångstkultur”, har varierat. Eftersom samerna levt och lever i flera länder har ”hotet” om flytt gjort att staten i vid mening periodvis behandlat dem relativt väl. Man har behövt deras tjänster. Inte minst logistiska tjänster när efterfrågan på varor och produkter från deras geografiska områden växte.
Och ett kapitel heter Det goda 1700-talet, som dock hade föregåtts av ett sekel under vilket man, en same, gjorde ett silverfynd på Nasafjäll. Vilka som fick utföra tvångsarbete där? Samernas relativa litenhet passade som hand i handske. På liknande sätt, under ungefär samma tid, tvangs tusentals indianer i Potosi i dagens Bolivia, gräva fram silver åt den spanska kronan.
Men det har även funnits personer på relativ maktnivå som protesterat mot statens/kronans agerande. Och på institutions- och rättsnivå stod ofta häradsrätt mot länsstyrelse, mycket beroende av varje instans personliga sammansättning. Tydligast kanske i konflikten kring nybyggare och samesamhällets intressen.
Sedvanerätten heter samernas bästa vän. Och med undantag för när rasismen härjade som värst, 1890-1945, har den av hävd erkända rätten haft avgörande betydelse. Men det är en vän som beroende av tolkning och tidsanda riskerat sätta samerna i en fålla.
Stulet land handlar sällan om enskilda fall, även om sådana finns. Det enskilda är en instabil grund att stå på i forskning och historieskrivande. En enskild persons lidande kan visserligen vara intressant, men också mytologiseras och bli ett ”folks”, samerna inte undantagna. Något som författaren är väl medveten om då han i inledningskapitlet, Forntida fantasivärldar, skriver: ”Vad som verkligen hände i nordligaste Skandinavien för flera tusen år sedan får vi aldrig veta.”
Därför är källor och källforskning all seriös historieskrivnings moder. Och med det som grund har Lennart Lundmark skrivit en tankeväckande bok väl värd att studera. Inte minst för Sveriges politiker, som, till skillnad mot Norges och Kanadas, tittar ner när frågan om ratificering av ILO-konventionen kommer på tal. En konvention som ”kräver ett erkännande av ursprungsbefolkningens äganderätt och besittningsrätt till den mark som de traditionellt innehar”.
