Kanske ser det klyschigt ut om man här skriver att Jan Guillous yrkesmemoarer skildrar ett legendariskt journalistöde. Men det är ju sant! Särskilt för den politiskt intresserade läsaren, är detta en njutningsbar sträckläsning.
IB-affären står naturligtvis i centrum. Det var ett av vår tids största, kanske det största, avslöjanden och journalisterna som gjorde jobbet fick skaka galler.
Det har vi inte sett sedan dess.
Men vi får också ta del av till exempel slitsamt jobb på vänstertidningsredaktion (Fib Kulturfront), ett jättereportage som historien spolierar (Irak) och idogt arbete med att avslöja hur naken kejsaren var i det så kallade kurdspåret efter mordet på Olof Palme. Å ena sidan skildras fängelse, sparken, utfrysning, spion- och mordanklagelser, å andra sidan också försäljningssuccéer, stora avslöjanden och ikonstatus.
Efter att man lägger ifrån sig boken kvarstår känslan av hur många gånger Guillou befunnit sig i säkerhetspolisens och spionernas blickfång. Ett livslångt engagemang för både palestiniernas sak och den grävande journalistiken är ingen lek. Vid mer än ett tillfälle har det hettat till.
För det är ju just så. Den journalist som hoppar ned från sitt elfenbenstorn, lämnar sitt skrivbord och ge sig ut på fältet riskerar alltid att trampa fel och på allvar hamna i klistret. Men det är också bara den som kan göra nytta och avslöja sanningen. Se där, där har vi kanske den viktigaste lärdomen av Guillous yrkesliv.