23-årige Andi Olluri tilldelas årets Robespierrepris. Motiveringen är att han i Jan Myrdals anda systematiskt visat på ”den fördumning, det hyckleri och de dubbla måttstockar som regelmässigt styr vårt offentliga samtal i såväl Sverige som övriga västvärlden”.
– Jag tycker att han är i huvudsak väldigt bra. Sedan är han väldigt mångordig, men har en jävla förmåga till överblick i sina undersökningar, säger priskommitténs ordförande Lasse Diding till Flamman.
Han berättar att det är flera personer som i samråd utser pristagarna, men att han själv har utslagsrösten. Kring beslutet att ge priset till Olluri ska det dock inte ha funnits några oenigheter.
Det finns många unga som skriver bra saker, men han har en sådan jävla eld i det han gör
– Det finns många unga som skriver bra saker, men han har en sådan jävla eld i det han gör, och det blev jag imponerad av.
Andi Olluri själv säger till Flamman att han inte har bestämt vad han ska göra med de 25 000 kronorna i prispengar, men att det är mycket pengar för en student.
– Det är fint att ta emot priset. Men samma långdragna arbete kommer fortsätta precis som innan.
Han lyfter fram ryska Aleksej Sachnin som favorit bland de tidigare pristagarna.
– Att han tog avstånd från regimen är något vi förväntar oss att ryssar ska göra. Då respekteras de och får uppmärksamhet. Men vad han också gjorde var att kritisera Nato. Det är en del av statsreligionen att inte göra det. Då blir man persona non grata i Sverige, säger han.
– Jag vill göra det han gör med sitt land. Kritisera våra brott, vilket är strikt förbjudet bland kultiverade kretsar.
Bland de brott Sverige deltar i nämner han bland annat krigsbrott i Jemen och Gaza, samt ”ett hänsynslöst proxykrig mot en sårbar fiende” – i form av Ryssland.
Andi Olluri har skrivit den egenpublicerade boken Bortom Ukraina, med förord av Göran Therborn, som enligt Lars Diding också är den som nominerade honom som pristagare, efter en rekommendation från vänsterprofilen Göran Therborn. Olluri beskriver sig själv som ”frihetlig socialist” och ”anarkist”.
Det är ett sätt att svärta ned dem som vågar avvika från statsreligionen.
Men han har också varit verksam som skribent för nättidningar som Global Politics, Newsvoice och Nya Dagbladet. Den sistnämnda tidningen grundades 2012 av tidigare medlemmar i högerextrema Nationaldemokraterna, och driver en prorysk, invandringsfientlig och stundtals antisemitisk linje. De har även publicerat flera artiklar av Olluri.
Förra året lyftes Olluris bakgrund fram av Expos utredare Jonathan Leman, i samband med att den förstnämnda agerade tillfällig talesperson för det propalestinska tältlägret utanför Göteborgs universitet. Han säger till Flamman att han i dag inte längre prioriterar aktivismen, utan skrivandet.
Olluri svarade med en debattartikel i just Nya Dagbladet, där han försvarade han sig med att han skrivit debattartiklar för många tidningar, bland annat Syre och Flamman.
– Leman och hans kollegor nämner inte detta, för att de vet att det hade röjt kulisserna. Det är ett personangrepp på så låg nivå att man inte ens kan skratta åt det. Det är ett sätt att svärta ned dem som vågar avvika från statsreligionen.
Han sade även att han såg valet av Nya Dagbladet som ”ganska okontroversiellt” – och att han inte bryr sig om ifall Expos beskrivning av tidningen stämmer. Ett år senare upprepar han kritiken.
– Låt säga att jag är nazist, att jag sprängde en skola i går och har dödat tio barn. Vad har det att göra med argumenten i fråga?
– Har du inga argument måste du skrika om att man är extrem och nazist. Men att jag publicerar mig någonstans innebär inte att jag håller med om deras tes. Jag gör som alla skribenter, och skriver i tidningar vars inriktning jag inte håller med om.
Varför tror du att så många skribenter ändå väljer bort Nya Dagbladet?
– Det får du fråga dem om. Men den grundläggande poängen är klar. Det är ett sätt att distrahera från argumenten.
Jonathan Leman från Expo är kritisk mot att Olluri står fast vid beslutet att medverka i den högerextrema tidningen.
”Det är anmärkningsvärt och talande att Olluri i sin replik helt bagatelliserar den öppet NMR-stödjande sajten Nya Dagbladet samtidigt som han svepande talar om rasismen i ’mainstreammedia’”, skriver Jonathan Leman i ett mejl till Flamman, och fortsätter:
”Det här sättet att använda begreppet rasism har lika lite att göra med motstånd mot rasism som det ryska angreppskriget mot Ukraina handlar om att bekämpa nazismen.”
Just Ryssland är ett återkommande ämne i Olluris artiklar. Han har bland annat beskrivit Majdanprotesterna i Ukraina 2014 som en ”nazikupp”, och beskriver Rysslands invasion som ett proxykrig initierat av västvärlden.
Jonathan Leman är kritisk mot att ett vänstersammanhang legitimerar en person som Olluri – men ser det också som en del av ett mönster.
”Det visar på en slags rödbrun konvergens där högerextremister, konspirationsteoretiker och vänsterorienterade så kallade anti-imperialister samlas kring just de geopolitiska ståndpunkterna. Där är stödet för Ryssland och spridandet av Kremls propaganda mot Ukraina och väst ett centralt tema”, skriver han, och fortsätter:
Man utnyttjar legitima frågor som Palestinasolidaritet för att bredda sin bas för en geopolitisk linje där man ger sitt stöd till förtryckarregimer
”Man utnyttjar legitima frågor som Palestinasolidaritet för att bredda sin bas för en geopolitisk linje där man ger sitt stöd till förtryckarregimer som befinner sig i konflikt med Europa och väst. Det handlar om ett helt geopolitiskt paket där man också på många håll sprider den kinesiska regimens propaganda och lyfter fram Brics som framtiden.”
Nya Dagbladet väljer att inte bemöta beskrivningen av sajten som högerextrem och ”öppet NMR-stödjande”, och beskriver i stället Expo som en ”underrättelsegrupp”. Chefredaktör Markus Andersson, tidigare medlem i Nationaldemokraterna, säger att han är glad över att Olluri nu får Robespierrepriset:
”Roligt att Andi fått pris för att han arbetar i en maktkritisk anda, hans mod och rättframhet är beundransvärd”, skriver han i ett mejl till Flamman.
Under 2025 har Andi Olluri publicerat färre texter än föregående år, men har bland annat medverkat med texter på den norska sajten Steigan.no. Hemsidan drivs av den tidigare kommunistiska politikern Pål Steigan, men har av det marxistiska partiet Rødts generalsekreterare NAMN beskrivits som ett forum för ”rysk krigspropaganda, konspirationsteorier, rasism och transfobi”.
Robespierrepriset instiftades år 2010 av Jan Myrdalsällskapet, men delas sedan några år tillbaka ut av en kommitté under ledning av Lasse Diding. Jan Myrdal blev själv under slutet av sitt liv återkommande skribent i högerextrema Nya Tider, som kommer från samma nationaldemokratiska miljö som Nya Dagbladet.
Jan lät sig utnyttjas av de krafterna. Han blev deras nyttiga idiot.
Lasse Diding säger att han inte kände till att Andi Olluri skrivit för Nya Dagbladet, men säger att det låter ”väldigt problematiskt”. Han beskriver kontroversen kring Myrdals egna medverkan i Nya Tider som hans och författarens ”sista stora strid”.
– Jag har tidigare varit kritisk mot Jan Myrdal, när han publicerade sig i tidskrifter som var tydligt högerradikalt fascistiska. Vi var egentligen inte oense om det han hade skrivit, men att över huvud taget publicera sig där tyckte jag var fel. Det ger den tidningen en legitimitet, som att det skulle vara en normal, bred tidning. Det är det inte.
– Jan lät sig utnyttjas av de krafterna. Han blev deras nyttiga idiot.
Hur slutade konflikten med Myrdal, kunde ni enas i något?
– Den slutade med att han dog. Vi förblev oense om det. Utan att nämna namn kan jag tänka mig att det fortfarande finns vissa som ansåg att han gjorde rätt, men jag blev tydlig motståndare.
Står du fortfarande för beslutet att ge priset till Andi Olluri?
– Ja, absolut. Om det var en dumhet så lär det visa sig så småningom.
Robespierrepriset delas ut vid en ceremoni den 15 november, tillsammans med Leninpriset som i år går till den marxistiska humanekologen Andreas Malm.
Andi Olluri säger att han nu håller på med sin nästa bok:
– Den handlar om svensk och västerländsk propaganda och hur elitintellektuella och medier förvränger väsentliga fakta om våra brott via agendasättande opinion.
