Hela 34 gruvarbetare dödades förra veckan i Marikana, tio mil nordväst om Johannesburg efter en våldsam konfrontation med polisen. För Sydafrika, med dess minnen från massakrer som den i Sharpville där 69 demonstranter mördades, kom detta som en obehaglig påminnelse. President Jakob Zuma uttryckte sin chock och över det inträffade, som samtidigt sätter en press på regeringen. Efter 18 år med ANC vid makten, i samarbete med kommunistpartiet SACP och fackföreningsrörelsen COSATU har förvånansvärt lite hänt med både arbetslöshet och inkomstskillnader.
Återkommande korruptionsanklagelser mot ANC har minskat förtroendet för det parti som en gång förde Sydafrika bort från rasdiktaturen. Den politik som kallas Black Economic Empowerment BEE och skulle stärka landets svarta majoritet har ofta bara hjälpt personer med anknytning till ANC till ekonomiskt inflytande. Olika sociala rörelser för sluminnevånarna och de jordlösas uttrycker sin besvikelse, som ofta landat i våldsamma protester. Här ser vi ännu en.
Fackföreningsrörelsen COSATU har setts som den minst korrumperade av de tre rörelserna, men det är nu en av deras medlemmar, gruvarbetarfacket NUM som är en av måltavlorna för konflikten på gruvan i Marikana. AMCU är ett konkurrerande fack som leds av Joseph Mathunjwa, en före detta ledare för NUM. De organiserar arbetarna i gruvan och ses som mer radikala, i alla fall i sitt agerande. Många unga gruvarbetare är besvikna på NUM, som i ett uttalande menade att polisen agerat tålmodigt medan arbetarna varit aggressiva. Kelebone, en av de strejkande sa till New York Times:
– NUM har övergivit oss, de arbetar tillsammans med de vita och tjänar pengar. De glömde bort arbetarna.
