Idag utgör fullt studiemedel 7 265 kronor i månaden. Det räcker inte ens för att täcka de högst grundläggande utgifter som Socialstyrelsen anser utgöra ”skälig levnadsnivå”. Det är därför inte så förvånande att många studerande tvingas arbeta vid sidan av studierna för att få ekonomin att gå ihop. Så många som 50 procent av alla studerande, och 42 procent av alla heltidsstuderande uppger att de lönearbetar under en typisk vecka enligt Högskoleverkets Studentspegel. En viss andel av dem är säkert sådana som jobbar för att få rätt kontakter och erfarenheter i den bransch där de räknar med att jobba efter avslutade studier. Det skulle de säkert ha gjort oavsett hur högt studiemedlet var.
Problemet är förstås alla som måste jobba vid sidan av studierna för att klara sin ekonomi, och som inte kan välja och vraka bland meriterande tjänster. De är de mest uppenbara förlorarna på den här situationen, som riskerar sämre studieresultat och ökad stress och ohälsa. Men det finns fler potentiella förlorare här. Lyfter man blicken så inser man snabbt att de arbetande studenterna utgör ett hot mot alla som måste kunna leva på sin lön.
Otrygga anställningar varvade med perioder av arbetslöshet, låga löner och taskiga arbetsvillkor präglar i synnerhet unga LO-medlemmars arbetsliv idag. Allt fler unga jobbar i servicesektorn och på små arbetsplatser, vilket i kombination med de många tillfälliga anställningarna (hälften av alla anställda mellan 20 och 25 år har tillfälliga jobb) försvårar facklig organisering. Vilket i sin tur leder till att det blir svårare att kräva bättre löner och villkor.
Det säger sig självt att personer som har en grundplåt i studiemedlet knappast kommer att ta strid för förbättrade villkor och högre löner på budfirman eller fiket där man extraknäcker. Tvärtom är risken uppenbar att de används som aningslösa prispressare på en arbetsmarknad där de själva identifierar sig som tillfälliga besökare, men där andra har hela sin försörjning och kanske sin framtid.
Höjda studiemedel ligger inte bara i de studerandes intresse, det borde rimligen också vara ett viktigt fackligt krav – helt i linje med kravet på höjd a-kassa: för att motverka underbudskonkurrens.