Jag beklagar sådana som inte förstår att älska musikalgenren – teaterns spexiga kusin som förenar upplevelser över generationerna med en sällsynt förmåga att framkalla skönhet och humor av kollektiva smärtpunkter som Vietnamkriget i Hair eller de politiska slitningarna i mellankrigstidens Berlin i Cabaret. För att inte tala om den odödliga musiken.
Till de kritiker som rynkar på näsan åt lättare underhållning till förmån för asketiska modernistiska dramer vill jag bara säga: Ni vet inte vad konst är. Det är varje människas rättighet att för ett överkomligt pris få uppleva allkonstverk som i en konstart sammansmälter populärmusik, klassisk komposition, revy och tragedi.
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!