Att få barn är inte en rättighet, men en stark önskan hos många. Vänsterpartiet har valt att vara positiva till att använda ny teknik och våra gemensamma resurser för att människors önskan om barn ska gå i uppfyllelse. Den medicinska utvecklingen har gjort det möjligt för dem som tidigare inte kunde få barn att få det: IVF-behandling, sperma- och äggdonationer och rätt till assisterad befruktning för lesbiska par.
Surrogatmödraskap innebär att en kvinna bär och föder ett barn som hon inte har för avsikt att behålla. Barnet kan vara hennes eget rent genetiskt, men det är också möjligt att plantera in ett embryo där ägget kommer från en annan kvinna. Det saknas i dag helt reglering av surrogatmödraskap i Sverige. Trots det lever uppskattningsvis ett hundratal barn i Sverige i dag som kommit till genom surrogatmödraskap. Endera har föräldrarna anlitat en surrogatmoder utomlands där det är tillåtet, eller så har man genomfört arrangemanget utan sjukvårdens inblandning i Sverige. I båda fallen innebär det en stor medicinsk och juridisk osäkerhet.
Det är enkelt att ta ställning emot den internationella surrogatindustri där fattiga kvinnor i exempelvis Indien försörjer sig på att bära och föda barn åt rika västerlänningar. Det är en industri Vänsterpartiet självklart bör bekämpa. Men av det följer inte att surrogatmödraskap alltid måste vara exploaterande.
Förutsättningen för det är att det bygger på altruism, inte på ekonomiskt beroende eller social press. Erfarenheterna från exempelvis Finland och Storbritannien visar att det är fullt möjligt. Men självklart finns det också negativa erfarenheter och risker. Det är många medicinska, sociala och juridiska avvägningar som måste göras. En grundlig utredning med vetenskaplig tyngd är därför helt nödvändig. Vi kan inte förstå varför Vänsterpartiet ska motsätta sig det. Surrogatmödraskap förekommer redan också i Sverige, men vi har ingen som helst reglering av företeelsen. Det fortgår, men vi låtsas inte om det.
I debatten hävdas det ofta att en reglering i Sverige skulle uppmuntra fler svenskar att utnyttja möjligheten till kommersiellt surrogatmödraskap i andra länder. Vi har svårt att förstå den logiken. När det gäller organtransplantationer är det exempelvis snarare troligt att om dessa inte var tillåtna och genomfördes på svenska sjukhus, skulle betydligt fler svenskar söka sig utomlands till den illegala organhandeln. Det faktum att den vidriga handeln förekommer är inte heller ett argument för att förbjuda frivilliga organdonationer. Vi ser skillnaden, och vi använder den medicinska teknik som står till buds, därför att det finns människor som är villiga att donera en del av sin kropp för att hjälpa någon annan. På samma sätt menar vi att altruistiskt surrogatmödraskap under reglerade former ska ses som ett alternativ till, och inte samma sak som, den kommersiella surrogatmödraskapsindustrin.
Om vi sammanfattar debatten hittills kokar den i slutändan ner till ett enda argument emot altruistiskt surrogatmödraskap, och det är föreställningen att ingen kvinna innerst inne kan vilja göra något sådant frivilligt. Vi har svårt att se det feministiska i att kategoriskt hävda det. Tvärtom. Även om man själv inte vill eller kan förstå den som kan tänka sig att bära och föda ett barn utan att själv bli dess förälder, så finns det andra som faktiskt vill det. Med samma självklarhet som vi försvarar kvinnors rätt till abort då den ifrågasätts just med argument som att ingen kvinna egentligen vill ”döda sitt eget barn”, måste vi åtminstone vara beredda att erkänna att en kvinna faktiskt kan vilja bära ett barn åt någon annan.
Vi ser fram emot en fortsatt debatt fram till partikongressen och hoppas att vi där kan enas om att vi bör utreda förutsättningarna för att reglera altruistiskt surrogatmödraskap i Sverige. Under tiden bör Vänsterpartiet tydligare än hittills verka för att bekämpa den globala industri där fattiga kvinnor betalas för att agera surrogatmödrar åt rika par.
