Den svaga statliga styrningen av äldreomsorgen har gjort att den svenska äldreomsorgens kvalitet försämrats. Det framhålls i en ny avhandling, framlagd av sociologen Dietmar Rauch vid Umeå universitet, skriver Medical Link.
I sin avhandling jämför Rauch utvecklingen av den svenska barnomsorgen med äldreomsorgens dito. Inom barnomsorgen har staten sedan mitten av 1970-talet tagit ett tydligt styrningsansvar, medan så inte varit fallet för äldreomsorgen. På barnomsorgens område finns en lag som anger att alla barn mellan ett och fem år har rätt till barnomsorg. Äldreomsorgens omfattning regleras däremot inte av en sådan generaliserad rättighet – hemtjänst och äldreboende beviljas istället utifrån en prövning av varje persons behov.

Inga generösa behovsbedömningar
Dietmar Rauch menar att skillnaden i styrning lagt grunden till att barnomsorgen kontinuerligt expanderat sedan 1970-talet medan äldreomsorgen drabbats av en kraftigt minskad täckningsgrad. Rauch framhåller att den svaga statliga styrningen ger kommuner och frivilliga organisationer större spelrum att motsätta sig nationella målsättningar om full tjänstetäckning ute i landet, skriver Medical Link. Och friheten leder inte till generösare behovsbedömningar – tvärt om.
– Kommunerna har ett stort tolkningsutrymme och kan vara restriktiva i sina bedömningar. Sedan 1980-talet tittar kommunerna i första hand på om någon anhörig kan ta hand om den äldre. Då nekas den äldre omsorg, säger Dietmar Rauch till Dagens Nyheter.
I Danmark sker en hårdare statlig styrning av äldreomsorgen än i Sverige. Där får 29 procent av alla över 65 år också någon typ av hemtjänst, jämfört med 16 procent i Sverige, uppger DN.