När vallokalerna öppnade i Florida släpptes inte valobservatörer från OSSE in.
Valet bevakas av parlamentariker som representerar den europeiska säkerhetsorganisationen OSSE, däribland svenska riksdagsledamoten Sermin Özurkut (v) som Flamman talar med på väg till New Mexico, en s.k. swing state där 41procent av väljarna är av latinamerikanskt ursprung, något demokrater på plats menar kan leda till problem med de ibland ganska komplicerade datorer som röstningen i detta val sker på.
Özurkut själv säger sig ha blivit väl emottagen på plats, men det ser inte lika bra ut överallt.
– I Florida och Ohio får observatörerna inte komma in i vallokalerna, säger hon.

Just Florida är den stat där mest problem väntas med rösträkningen, och den stat som stod i centrum vid den förra valskandalen. Även Ohio är en så kallad swingstate där det kan tänkas bli problem.
Förutom demokraternas armador av jurister, har även filmaren Michael Moore sina ögon på Florida och Ohio. Moore har organiserat 1 200 videofilmare för att bevaka vallokaler i de stater där mest trakasserier och skrämseltaktik mot demokratiska väljare väntas. Republikaner i många ”swing states” har samlat listor med tusentals namn de menar på något sätt inte borde få rösta, ofta på grund av formaliteter när de fyllt i sina registreringsblanketter.
Mycket pekar på att presidentvalet även denna gång kommer att avgöras i olika juridiska instanser. I så fall har republikanerna en klar fördel, eftersom dessa oftast har en majoritet i de politiskt tillsatta domstolarna där, inte bara i Högsta Domstolen.

Inom vänstern finns små partier som driver sina egna kandidater, men de flesta står nu bakom Kerry. Ralph Nader får i detta val inte ens stöd av sitt eget parti De gröna.
Det en gång inflytelserika men numera mycket marginaliserade kommunistpartiet CPUSA följer sin tradition att stödja demokratiska kandidater i presidentvalen. Medan Bush bara fokuserar på ännu mer skattelättnader för de rika, listar Partiets tidning Peoples Weekly World de viktiga inrikespolitiska skillnader där man menar Kerry står för progressiva förslag:
– sänk den nationella företagsbeskattningen med fem procent och höj skatten för utländska företags inkomster för att uppmuntra nationell tillverkning och handel.
– bättre hälsovårdshjälp till arbetare vars företag inte har råd med höjda premier.
– stimulansåtgärder för små- och medelstora företags tillväxt genom ett skatteavdrag som ska skapa nya jobb
– direkta stöd till jobbskapande forskning och utveckling av självförsörjningen av energi.
– skatteavdrag för collegestudier på 4 000 dollar per studerande
– satsning på bredband till alla och mer pengar till forskning och utveckling inom industrin.

Sammanfattningsvis finns ganska stora skillnader på det inrikespolitiska området – men desto mindre i utrikespolitiken, menar vänstern. Kerry-förespråkarna menar att det är mindre troligt att Kerry startar nya krig (Iran, Syrien, Nordkorea) än Bush, men andra påpekar att han faktiskt röstade ja till Irakkriget och sagt sig vara redo att göra det igen, trots vetskapen om lögnen kring massförstörelsevapnen. John Kerry är uttalat mer Israelvänlig än Bush.

Bägge är motståndare till att underteckna Kyotoprotokollet om minskade koldioxidutsläpp. Kerry skryter om sin medverkan för den kontroversiella lagen Patriot Act. Han har sagt sig vara lika ivrig att fortsätta dödandet av irakier i motståndsfästet Falluja och har till och med dragit tillbaka mycket av sin tidigare kritik mot Vietnamkriget.