Lindqvist var en av vänsterns verkliga intellektuella, som både behärskade konsten att tänka fritt och förmedla det på ett personligt och läsvärt sätt. Hans analys av kapitalismens drivkrafter bakom kolonialismen och direkta koppling till Förintelsen i Utrota varenda jävel (1992) – som väckte internationell uppmärksamhet och orsakade ramaskri bland borgerliga debattörer – satte fingret rakt på de västerländska demokratiernas allra smutsigaste sår.
”Det är inte kunskap vi saknar”, skriver Lindqvist. ”Vad som fattas oss är modet att inse vad vi vet och dra slutsatserna”.
Lindqvists sista verk blev intervjuboken Sanningskonst (2018), där medförfattaren Stefan Jonsson skriver om Lindqvists idé om ett framtida Sverige i Myten om Wu Tao-tzu (1967). Det är en framtid där författaren förvisso vunnit stor uppskattning för sina skildringar av kolonialismens brott men detta ”inte lagt grunden till en ny solidaritet utan bara väckt känslor av skräck och skuld”.
Sven Lindqvists är död men hans författarskap är en levande nyckel till förståelsen av samtiden.
