I Tidöregeringens omfattande straffexpansioner ingår fler elektroniska fotbojor, även på barn och unga. En jätteupphandling med Kriminalvården gick i somras till det israeliska företaget Supercom, en storspelare inom elektronisk övervakningsutrustning. Det är deras största kontrakt i Sverige – men inte det första.
2024 fick 1 830 personer elektronisk fotboja i Sverige. Tekniken har flera gånger presenterats som en viktig del av Tidöregeringens straffpolitik, och då ofta som en win-win-lösning – ett sätt för dömda som anses ha låg återfallsrisk att få avtjäna sitt straff i något större frihet, med närmare avstånd till ett laglydigt liv. Det blir samtidigt ett effektivt sätt att frigöra mer fängelseyta på, i ett land vars anstalter redan har dubbelbeläggning och platsbrist, och som på sikt vill kunna låsa in tredubbelt så många personer.
Sedan i sommar står det klart vem som skrivit på för att få leverera sådan utrustning värd 725,7 miljoner kronor till Kriminalvården – det israeliska bolaget Supercom.
Redan 2018 vann man en upphandling med Kriminalvården, värd 60 miljoner kronor, som bolaget självt beskriver som ”sex gånger mindre” än kontraktet man nu fått. Man skriver även att det nya avtalet är rikstäckande, och gäller samtliga svenska program för dylik e-övervakning, som sammanlagt kan omfatta så många som 6 000 ”aktiva gärningsmän”.
Offentliga handlingar visar att representanter för Supercom haft kontakt med Justitiedepartementet sedan åtminstone 2014. 2022 meddelade bolaget att man även blivit leverantör till SiS ungdomsvård – en affär värd minst 1,6 miljoner kronor, som man på annat håll beskriver som sitt ”tredje nationella projekt” i Sverige. Trots det har Supercom synts ytterst lite i svensk media, utöver i börsnotiser och två artiklar i Proletären.
”Den grupp som kommer övervakas utgörs av tonåringar som kommer att befinna sig i situationer där det är viktigt att kunna dölja övervakningsutrustningen, till exempel i skolan eller på arbetspraktik. Det är därför av stor vikt att den övervakningsutrustning som erbjuds är så liten som möjligt”, skrev SiS i anbudet som Supercom vann 2022.
FN:s barnrättskommitté har betonat att offentliga medel inte bör stödja verksamhet som kränker barns rättigheter.
De första försöken med fotboja i svensk ungdomsvård skedde 2011. I februari meddelande regeringen att ungefär 100 barn och unga kan komma att bli punktmarkerade av Socialtjänsten med ”e-boja”, eller något mer ”armbandslikt” med samma funktion, för att förhindra rekrytering in i gängkriminalitet.
– Det går inte att understryka tillräckligt att elektronisk övervakning skyddar barn, sade socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M) till Expressen, med starkt medhåll från Teresa Carvalho (S).
SiS upphandlingsavdelning bekräftar för Flamman att Supercoms avtal gick ut 2023, och att man i dagsläget inte samarbetar med någon leverantör alls för elektronisk övervakning.
Däremot upphandlar man just nu en ”helhetslösning” för ett sådant system, som ska spåra barn och unga ”som inte är placerade på ungdomshem, men följer särskilda föreskrifter om att bland annat under vissa tider uppehålla sig i bostaden eller annan anvisad plats”.
”Upphandlingen omfattas av absolut sekretess och genomförs som en konkurrenspräglad dialog. Den förväntas vara klar i slutet på första kvartalet 2027”, skriver myndigheten.
Att sänka åldersgränsen för bojor väckte het debatt och skarp kritik i vintras, bland annat från Akademikerförbundet. Rädda Barnen regerade också negativt på förslaget när det kom, och skriver till Flamman att man ser det som ”särskilt problematiskt” att låta Socialtjänsten föreslå övervakning som förebyggande insats.
”Vi ser flera risker med detta. Bland annat finns en fara i att barn stämplas som kriminella innan de faktiskt har begått något brott, och att gränsen mellan samhällets stödinsatser och straffåtgärder blir otydlig”, skriver pressekreterare Åsa Rundström Awad.
”Vi ser också att det saknas forskning och yrkeserfarenhet som visar att elektronisk övervakning effektivt kan förebygga att barn dras in i kriminalitet. Trygga relationer, närvarande vuxna och ett starkt stöd till familjer vet vi däremot gör stor skillnad. Om samhället vill hjälpa barn som riskerar att hamna snett behöver fokus ligga på sådana insatser, snarare än på ökad övervakning.”
Man är också särskilt kritisk mot Supercom som leverantör. Rädda Barnen påpekar i sitt mejl att Israel är ”bland de få länder i världen som systematiskt lagför barn i militärdomstolar”, samt att FN-organ och människorättsorganisationer under lång tid dokumenterat ”våld, hot, isolering och sexuella övergrepp” mot palestinska barn i samband med frihetsberövanden.
”Det gör en leverantörs kopplingar till det israeliska fängelsesystemet särskilt viktiga att granska. FN:s barnrättskommitté har betonat att offentliga medel inte bör stödja verksamhet som kränker barns rättigheter”, skriver Rädda Barnen till Flamman.
”Det innebär inte att leverantören automatiskt kan uteslutas. Men regeringen och den ansvariga myndigheten måste kunna redovisa vilka kontroller som har gjorts, och hur riskerna har bedömts.”
Kriminalvårdens inköpschef Ola Jönsson skriver till Flamman att ”varken bolaget eller dess företrädare förekommer på de sanktionslistor som upprättats av FN och EU”, och att man under upphandlingen ”även konstaterat att bolaget inte förekommit i internationell massmedia på grund av kopplingar till brott mot internationell rätt eller folkrätten”.
Kriminalvårdens inköpschef skriver till Flamman att man ”känner till att bolaget sålt tekniska produkter till det israeliska hälsoministeriet” – men hävdar också att det ”inte framkommit några indikationer på att bolaget skulle vara direkt inblandat i fängelseverksamheten, varken den civila eller militära, i Israel”.
”Risken för att bolaget skulle bidra till brott mot FN:s barnkonvention på grund av kopplingar till fängelseverksamhet i någon del av världen måste därför bedömas vara låg. Avtalet med Kriminalvården innebär att bolaget förbinder sig att följa bland annat FN:s barnkonvention, och att Kriminalvården har en långtgående rätt att genomföra kontroller.”
När Flamman upplyser inköpschef Ola Jönsson om kontraktet med den israeliska fängelsemyndigheten svarar han att beskedet ”inte ger oss anledning att ändra vår bedömning”, och upprepar att man förhåller sig till EU:s och FN:s sanktioner.
På 2000-talet var Supercom ett av bolagen som fick i uppdrag att ta fram moderna biometriska pass till flera EU-länder. I USA har man även sålt e-bojor till flera delstater specifikt för att spåra våldsamma partners i nära relationer – något Tidöregeringen också låtit svensk polis använda för syftet, som en del av skärpningen av lagen om kontaktförbud.
”Polisen får nu använda elektronisk fotboja i fler fall, och kan lättare kontrollera om någon bryter mot förbudet. Dessutom ska husrannsakan kunna användas för att delge beslut om kontaktförbud – det ska inte gå att gömma sig undan lagens långa arm”, skrev fem M-företrädare om lagen i GP.
Bara sedan mitten av 2024 uppger Supercom att man säkrat över 40 nya kontrakt i USA. I somras, samtidigt som den svenska jätteaffären gick i lås, köpte även Norge runt 1 000 övervakningsenheter av bolaget för över 17 miljoner kronor.
“Det gör Norge till det femte och sista landet i Norden som valt vår teknologi. Vi har byggt upp starka referenser, och en konsekvent historik av att leverera”, sade Supercoms vd Ordan Trabelsi i samband med affären.
Danmark och Island skrev båda på avtal med Supercom 2017, och Finland fyra år senare. I Island är det dock inte fångövervakning med ”PureSecurity” eller ”PureCom” staten köpt in, som i Sverige – utan nya digitala pass och ID-kort, baserat på ”Magna”, systemet för befolkningsregistrering som bolaget först sålde under 00-talet.
Flamman har sökt Supercom
