roman
Volvo Lastvagnar
Erlend Loe
Alfabeta 2006

 För något år sedan stack Andreas Doppler till skogs. Dopplers flykt från ekonomjobbet, villaägarvardagen, familjelivet och allmän norsk duktighet beskrevs i den våldsamt roliga satiren Doppler som kom ut på svenska i fjol.
Eftersom Doppler inte ens i skogen utanför Oslo fick vara ifred, bestämde han sig den 17 maj (sic!) för att en gång för alla fly landet.
Han tog med sig sonen Gregus och älgkalven Bongo och stack österut.
Nu är Doppler tillbaka. I Volvo Lastvagnar dyker den arga, höyrehatande norrmannen upp igen och hamnar hos 92-årige Maj-Britt någonstans i Värmland. Liksom Doppler har Maj-Britt tröttnat på att bete sig som sig bör. Hon är en haschrökande, folkilsken och påträngande gumma, som hatar ledningen för Volvo Lastvagnar och sin granne, godsägaren von Borring.

Andreas Doppler dras in i hennes intriger och luras av krutgumman att börja knarka. På grund av Maj-Britts lömskhet och sin egen slöhet lämnar hans följeslagare scenen. Doppler når botten, och räddas till slut av ingen mindre än von Borring, en karikatyr på allt som heter överklass.
Loe beskriver Sverige som ett slags absurd drömvärld, den naturliga antitesen till det tråkiga, duktiga och outhärdliga Norge. Doppler upptäcker så småningom att detta drömland i själva verket är ännu mer avskyvärt än originalet. Och så bestämmer han sig till slut för att återvända till sitt ordnade liv i Oslo.

Romanen är spretig, ett formexperiment, någonstans mellan låtsasfilmanus, trivial utvecklingsroman och satir på litteraturkritikergenren. Loe gör sig lustig över de kritiker som under årens gång anklagat honom för en platt skrivstil. Alltså skriver han en roman utan egentlig spänningslinje, bygger in en hel del ologiska detaljer, låter historien slutar på sann såpoperavis med en dramatisk och ytterst orealistisk final, häcklar sina recensenter. Romanen är alltså som gjort för att reta läsaren i allmänhet och kritikerkåren i synnerhet.
Och det är just det som gör den läsvärd: alla dessa oväntade, slumpvis inströdda tankeexkursioner, där författaren Loe själv framträder, alla dessa sarkastiska och finurliga kommentarer om tillståndet i Norge och Sverige…