När hissdörrarna öppnas på åttonde våningen står en äldre man framför mig. Han ler mjukt och säger hej när jag storögd och tvekande kliver ut ur hissen. Mannen, Noam Chomsky, ska jag snart intervjua.
En halvtimme senare kliver jag in på hans kontor som är dekorerat med berg av böcker och växter. På väggen hänger en enorm tavla föreställande Bertrand Russell, brittisk filosof och samhällskritiker. Noam Chomsky är en ledig och avslappnad man med erfarenhet av journalister och intervjuer lika lång som en livstid. Vi börjar småprata.
Han berättar hur det var när han bodde på kibbutz i ett nyskapat Israel under tidigt 1950-tal och att den palestinska befolkningen redan då ”skulle lära sig att inte höja sina huvuden”. Människorna kunde inte korsa vägen för att besöka släkt och vänner utan var tvungna att resa till den närmsta staden, Haifa, för att söka om tillstånd. Sextio år senare är palestinierna i Israel inte styrda av militära lagar längre men utöver det verkar situationen inte vara bättre. Palestinier på Västbanken utsätts för apartheid i dess mest extrema form.
– Man blir illamående, säger Noam Chomsky.
Vi fortsätter att utbyta erfarenheter, och han använder starka ord för att beskriva sina känslor för hur palestinier behandlas av Israel, innan vi styr in samtalet på Sverige och dess roll i världen.
Sverige har sedan 2006 en mer USA-vänlig regering än någonsin tidigare och jag undrar om det gynnar oss.
– Det gynnar Sverige på ett vis att vara en klientstat till USA, säger Noam Chomsky.
– Världen, det internationella samfundet, fungerar som maffian och Washington är gudfadern. Om du trampar honom på tårna hamnar du i trubbel, men om du spelar med och behandlar honom väl – så kanske han behandlar dig väl tillbaka. Fast de som blir för oberoende kommer att bli krossade. Därför är det säkrast att vara allierad med Gudfadern, fortsätter han.
Dessutom är Sveriges förhållande till Nato är ett hett ämne i Sverige – och vi har aldrig stått Nato så nära som nu – med svenska soldater i Afghanistan i en Nato-ledd styrka – och Reinfeldt som i våras höll ett tal inför Nato-medlemmar i Chicago.
– Varför existerar Nato överhuvudtaget? Nato är en militär allians som skapades under kalla kriget med propagandalinjen att man skulle skydda Europa från Sovjetunionen. De som trodde på det argumentet måste då ha förstått att efter kalla krigets slut så borde man ha avvecklat Nato. Men istället hände något annat, säger Noam Chomsky.
Han säger att det är väldokumenterat att den överenskommelse som den dåvarande ryska premiärministern Michail Gorbatjov och president George Bush den äldre hade var att ena Östtyskland med Västtyskland på villkoret att inte flytta Nato ”en enda centimeter österut”.
Alla vet vad som hände. USA-presidenterna har stegvis expanderat Nato till öst och sedan Clintonadministrationen har Nato blivit en internationell styrka som strider när och var det passar USA.
– Nato är ett internationellt militärt system styrt av Washington som försäkrar att USA kontrollerar världens energisystem – så att någon går med i denna allians är upprörande, säger Chomsky som tycker att alliansen inte längre har någon försvarsfunktion och därmed inget existensberättigande.
– Kommer ryssarna attackera Sverige? Nej, Ryssland har inte en enda militärbas utanför sina gränser – men är däremot omringad av amerikanska militärbaser, säger han.
– Att vara Gudfadern innebär att du får styra världen – medan ingen annan har några rättigheter, säger Noam Chomsky och berättar vidare att han just fått en förfrågan från en ledande utrikestidskrift i USA att skriva om de rykten som nu florerar att Ryssland försöker skaffa tankningsbaser i Vietnam och på Kuba. Men betyder detta att Ryssland blivit mer aggressivt?
– Vi har tusentals, inte tankningsbaser utan militärbaser, över hela världen och Ryssland är omringat av USA:s missiler, så vad säger det om oss?
Trots den borgerliga regeringens knäböjande inför USA tror inte Chomsky att Sverige kommer gå med i Nato – för att det är viktigare för Sverige att verka neutralt.
– På så sätt kan Sverige visa ett ansikte utåt att de är för fred, självständighet och neutralitet, säger han och menar att trots att vi håller på att röra oss bort från den svenska modellen har Sverige fortfarande en – om än svagt lysande – Olof Palme-aura kring sig.
– Fast bilder utåt är just bilder utåt och har lite med verkligheten att göra, säger Noam Chomsky och berättar vidare att det är just vad USA gör, visar upp bilden av att de är en opartisk medlare i en konflikt mellan två fientliga sidor.
– Och västvärlden är fega och oärliga som spelar med trots att alla vet att det är nonsens, säger han.
– Israel och USA påstår att de vill förhandla med palestinierna utan förhandsvillkor och västvärldens propaganda får det att se ut som att det är palestinierna som insisterar på förhandsvillkor, fast det är raka motsatsen.
Han säger att USA och Israel insisterar på förhandsvillkor – en av dem är att USA ska leda fredsförhandlingarna – vilket är som att säga att förhandlingar för att lösa konflikter mellan Sunni- och Shiamuslimer i Irak ska ledas av Iran.
– Om man ville ha seriösa fredsförhandlingar skulle man välja ett opartiskt land som till exempel Brasilien – med Israel och USA på ena sidan – och resten av världen på andra.
– Men vilken svensk journalist skriver detta? Trots att de inte kan vara så korkade att de inte har förstått, frågar han.
– Så ja, varje land har en bild de visar utåt och den är alltid förfalskad – likaså bilden av Sverige.
Noam Chomskys känslor för Sverige verkar vara allt annat än varma. Han menar att Sveriges bakgrund visar att vi inte är fria från dem vid makten. Sverige arbetade med Nazityskland under andra världskriget och nu senast med USA i kriget mot terrorismen.
Han säger att han har sett svenska politiker skifta åsikt från när de var i opposition till när de kommit till makten – och att han blivit pressad att svara på ”dumma frågor” på privata presskonferenser i Sverige. Och han tror även att Sverige har blivit inblandad i Assangefallet på grund av att vi är en USA-allierad nation.
– Oavsett anklagelserna, och jag uttalar mig inte i skuldfrågan för alla anklagelser är värda att utredas, men alla personer i sina rätta sinnen vet att det här är en språngbräda till USA, säger han.
– Assange borde få en hedersmedalj. Han tar sitt ansvar som medborgare i ett demokratiskt samhälle och människor borde veta vad deras företrädare gör.
Sedan intervjun gjordes vet vi att Assange har beviljats asyl i Ecuador fast inte om han kan ta sig från deras ambassad i London.
Plötsligt öppnar Noam Chomskys sekreterare dörren och säger att tiden är ute och vi måste avrunda. Medan mitt hjärta hoppar till ägnar Noam henne ingen uppmärksamhet utan fortsätter prata lugnt. Jag går snabbt vidare och frågar om det idag går att skilja media från maktetablissemanget från varandra.
– Ja, i princip så går det och det finns ett litet antal journalister som har lyckats. En del av dem har lyckats hålla sig kvar inom mediavärlden fast de flesta får sparken eller går självmant, säger han. Mer alternativ media är nödvändigt – om det inte finns tillräckligt med konkurrens blir det enkelt för media att stötta makten. Folket måste öka trycket på makthavarna och ställa högre krav på vad som rapporteras – om tidningar inte rapporterar om vissa ämnen måste folket sätta press – för om pressen ökar på dem tillräckligt mycket måste de lyssna.
Samma sak gäller internets framtid, menar Noam Chomsky.
– Utan tvekan kommer försöken att kontrollera internet att öka och detta måste bekämpas men resultatet av denna kamp beror på hur villiga folk är att kämpa för sin frihet och rättigheter.
Hans sekreterare är nu uppenbart irriterad över att vi har pratat för länge men medan jag packar ihop sitter Noam Chomsky kvar och småpratar. Trots sin höga ålder kan han berätta in i minsta detalj saker som han sett för över 50 år sedan.
Han må vara de intellektuellas inspiration och outtröttlig i sin kamp för samma rättigheter åt alla men han är samtidigt en av de vänligaste personer jag någonsin träffat.
Tamara Fenjan är en svensk journalist som främst skriver om internationell politik och mänskliga rättigheter. Hennes texter har publicerats i tre länder och översatts till fyra språk. Hon har även skrivit flera barnböcker – och arbetat som fredsobservatör i Palestina och Sudan.
