Östeuropas och forna Sovjetunionens återintegrering i världshandeln. Det var temat när ett av Världsbankens stjärnskott, Harry G Broadman, talade på Handelshögskolan i Stockholm.

Broadman jobbar idag med Afrika men har tidigare arbetat med ”transitionen” i det före detta östblocket. ”Transitionen” kallades inledningsvis chockterapin, och har pågått sedan 1989/1991. Men efter de inledande årens ”upplysta” liberala reformer, och det ekonomiska och sociala moras som följde på dessa, slog de flesta av länderna av på takten i liberaliseringarna och privatiseringarna. Därför, menar Broadman, har framför allt de östligare av dessa länder fortfarande för höga tullar och inte tillräckligt liberaliserad och privatiserad ekonomi. ”Transitionen” måste alltså pågå i många år till.
Broadman är dock varken hjärtlös eller dogmatisk. Han har lärt av chockterapins misstag och inser att tullarna finns där som ett skydd för den svaga inhemska industrin. Han vill förstås fortfarande få bort tullarna, men detta kommer inte alls att leda till samma besvärligheter det gjorde 1991, eftersom chockterapin denna gång kompletterats av en annan mirakelkur: ”institutionsbyggande”.

Detta tar Swedish Institute of Transition Economies, Site, osjälviskt hand om. Site finansieras av staten, Sida, ett antal svenska storföretag, Världsbanken, EU-kommissionen med flera. Förutom att arrangera seminarier som detta, har Site sedan 1989 också grundat nyliberala tankesmedjor i Moskva, Riga, Warszawa och Kiev för att ”stärka banden mellan högkvalitativ forskning och policyskapande”.

Det forna Östblocket kan alltså lugnt pusta ut. Den här chockterapin kommer inte alls att blir lika jobbig som den förra.