Demokratin i Turkiet håller på att nedmonteras totalt. Det tredje största partiet i landet, det pro-kurdiska oppositionspartiet HDP, riskerar att upplösas av Erdoğans regim genom ett åtal initierat av den turkiska statsåklagaren. I rättsprocessen som kallas ”Kobane-cases” står 108 politiker åtalade för att ha uppmanat människor att demonstrera mot Turkiets inblandning i IS anfall mot staden Kobane 2014. Erdoğans regim vill upplösa HDP genom att döma ledande politiker i massrättegångar – helt i strid med demokratiska principer.
Samtidigt tar Turkiet emot pengar från EU för att förhandla om medlemskap. Sverige måste därför kräva att förhandlingarna om EU-medlemskap ska avbrytas om Turkiet antingen upplöser HDP eller dömer ledande företrädare i massrättegångar.
Vänsterpartiets skärpning görs i ett nytt politiskt läge. Upplösandet av ett demokratiskt parti och dömandet av ledande politiker i utomrättsliga massrättegångar skulle innebära en allvarligare inskränkning av Turkiets demokrati. Samtidigt är läget redan nu så pass svårt att förhandlingar om medlemskap måste frysas tills vidare. Det innebär att alla de förmåner som förmedlemskapsprogrammet ger såväl politiskt som ekonomiskt omedelbart dras in.
Under en längre tid har inskränkningar av demokratiska fri- och rättigheter ökat. Aktivister som kämpar för mänskliga rättigheter slås ned. Inte minst drabbas organisationer som kämpar för kvinnors rättigheter. Våld mot kvinnor legitimeras i statlig media, kvinnor som demonstrerar för sina rättigheter fängslas och företrädare för regeringspartiet AKP hävdar att kvinnor och män inte är jämställda enligt naturlag.
Utöver regimens repressiva agerande mot det turkiska civilsamhället har även militära attacker utförts, särskilt mot kurdiska befolkningar och områden. Så sent som i början av februari i år utförde den turkiska militären luftangrepp mot kurdiska delar av norra Irak och Syrien. Bomber föll över civila och flyktingläger, och förstörde infrastruktur i ett redan krigsdrabbat område där kurdiska grupper bekämpat IS.
Turkiet utför dessa militära attacker som medlem i Europarådet, en organisation som ska främja demokrati och mänskliga rättigheter. De gör det även som medlemmar i militäralliansen Nato, utan att ifrågasättas och ofta med vapen exporterade från andra Nato-länder. Det är ytterligare ett argument för varför Sverige inte bör gå med i Nato.
Till detta Turkiet skickar Sverige och EU betydande ekonomiskt stöd. En del av det består av ett förmedlemskapsstöd, som Turkiet tar emot för att förhandla om EU-medlemskap. Mellan 2014–2020 uppgick det till omkring 50 miljarder kronor. Samtidigt var det många år sedan som faktiska förhandlingar om medlemskap tog plats.
Dessutom har Turkiet hittills tagit emot över 60 miljarder kronor från EU för att upprätthålla flyktingläger. Återigen misslyckas Europa med att skapa en gemensam, stabil och human flyktingpolitik. I stället tvingas människor in i ohållbara läger som de aldrig vet när de får lämna. Turkiet kan använda flyktingar som hot mot Europa. Inte helt olikt situationen som uppstod vid den polsk-belarusiska gränsen, förutom att vi nu också betalar för det.
Inom den svenska politiken vill fler partier se en skärpt hållning mot Turkiet, det är bra. Däremot saknar de en politisk lösning som tar ansvar för flyktingar och värnar asylrätten. De vill avsluta förhandlingarna om EU-medlemskap med Turkiet, men önskar ändå att flyktingar ska sitt fast i läger. Det vore naivt att förvänta sig att Erdoğans Turkiet skulle gå med på det.
Att Sveriges regering håller fast vid både flyktingavtalet och stödet genom medlemskapsförhandlingarna ger Erdoğan legitimitet. Vårt stöd ska gå till dem som främjar en demokratisk utveckling i Turkiet, inte en repressiv regim.