För två år sedan fick Lars Rådh, tidigare borgarråd i Stockholm, i uppdrag av regeringen att utreda mottagandet och introduktionen av flyktingar med permanent uppehållstillstånd (PUT). Utredningen ska vara klar i september.
Som det ser ut idag får kommunerna ett tvåårigt schablonbidrag för varje person som väljer att bo på orten. I framtiden kommer staten att stå för försörjningen de första 15 månaderna av vistelsen i Sverige, skriver Svenska Dagbladet.
Men vad händer egentligen när en människa kommer till en kommun? Många hamnar direkt i ett utanförskap. Anita Dorazio är flyktingombud och ordförande i Asylkommittén. Hon menar att de krav som ska ställas på människor som fått uppehållstillstånd är att låtsas att personerna inte vill integreras.
– Min absoluta uppfattning är att i princip alla som kommer till Sverige vill komma ut i jobb och lära sig svenska, säger hon till Flamman. Dorazio menar integrations-problemet skulle kunna minska om Sverige tar större ansvar redan när flyktingar kommer hit och söker asyl.
Inom tre månader ska det finnas en handlingsplan över arbete, utbildning och rehabilitering, enligt Lars Rådh.
Den som inte vill delta i handlingsplanen ska få ett lägre bidrag att leva på från staten. Det innebär att de som inte har ett arbete och därför inte chans att försörja sig själv, har skyldighet att delta i utbildningar, praktik och andra liknande åtgärder, skriver SvD.
– Vi måste ställa krav på de här människorna. Vi signalerar att siktet är inställt på att ge dig ett arbete, men vi kräver att du utnyttjar de möjligheter vi ger dig, säger Lars Rådh till SvD.
Anita Doraztio har en annan uppfattning.
– Tiden fram till det eventuella uppehållstillståndet är en kränkningskedja. Hur är integration möjligt när man redan i inledningsfasen misstrott och ifrågasatt en människa? Dagens flyktingpolitik är omänsklig och skapar skador. Därför kan vi inte prata om att ställa krav. Vi måste se varje människa som en tillgång.
