Vi borde fokusera på att bekämpa fattigdom, inte rikedom. Så kan det låta från högern när ekonomiska klyftor kommer på tal. Men att Sverige blivit ett av de mest Ferrari-täta länderna i Europa, samtidigt som skillnaderna mellan fattiga och rika ökar mer här än i något annat OECD land, talar högern sällan om. I Sverige har inkomstskillnaderna aldrig varit större än i dag.
I ärlighetens namn vet vi vad högern egentligen vill säga: det är ofrånkomligt att en del blir fattigare i Sverige. Och det är det värt, så länge de rika blir rikare. Och det blir de. I Sverige har den rikaste tiondelen lika stor inkomst att röra sig med som halva befolkningen med lägst inkomst. ”Den sunda ingången i diskussionen om ojämlikhet borde i stället handla om hur möjligheterna kan förbättras för dem som har det sämst ställt” , skriver en liberal ledarskribent i Bleking läns tidning (BLT, 5/2, 2018), som dessutom hävdar att vänstern är ”besatt av de rika”. Men hur har han tänkt ska vi förbättra för dem som har det sämst ställt, utan ekonomisk omfördelning? Pengar växer inte på träd, det borde högerns ledarskribenter, om några, veta.
Däremot växer pengar ordentligt för börsjättar, som i år väntas få rekordaktieutdelning. Ett av alla företag som slår vinstrekord är vårdföretaget Attendo – vinstrekord som slagits eftersom man tillåts tjäna pengar på oss skattebetalare. 200 miljoner av vinsten går direkt till aktieägarnas fickor. Men vad gör våra politiker åt det här?
Samtidigt beskattas arbetare högre än kapitalägare – något som ger fler superrika bolagsdirektörer.
Enligt SCB kommer regeringens budget ge något mer till dem som har lägre inkomster, barnfamiljer och pensionärer. Det är bra. Men samtidigt har regeringar, oavsett färg, urholkat våra gemensamma skyddsnät. Sjukförsäkringen är et sådant exempel, där fler utförsäkras, och ersättningen är lägre. Pensioner och arbetslöshetsförsäkring har sänkts, och i dag beskattas pensionärer fortfarande högre än arbetare. Samtidigt beskattas arbetare högre än kapitalägare – något som ger några superrika bolagsdirektörer.
De ekonomiska klyftorna har vuxit sedan 1991, oavsett färg på regeringen. Och dagens rödgröna regering verkar inte vilja röra Sveriges rikaste. Med årtionden av slopade skatter och möjligheten att göra vinst inom välfärden, får vi mindre pengar till vård, utbildning och omsorg. På så sätt ökar ojämlikheten mest i Sverige, ett rekord vi borde skämmas över.
