På Hägerstensåsens kulturhus samsas pingis, funkisdisko med poesiläsning. Personerna bakom initiativet ser en mötesplats under hot – men också en modell som kan spridas.
En studiecirkel om vänskapens politik, släpp loss till babyrejv och folkmusik. Med regeringens drastiska nedskärningar på civilsamhället, inflation och misstro från främst sverigedemokrater, låter beskrivningen av Hägerstensåsens medborgarhus som något ur det förflutna. Men det folkhemsfunktionalistiska tegelbygget, beläget i en sydlig närförort till Stockholm, är bara inne på sitt tredje år efter nystart.
– Men det stämmer inte riktigt att säga så. Huset grundades av grannar 1957 och har inhyst många föreningar genom åren: schackklubben Rockaden, folkdanslag, bridgeföreningar och en klubb som organiserar bordtennis för seniorer, säger Sebastian Dahlqvist.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
Innanför glasdörrarna blandas slitna institutionsmöbler med konst av Sven X:et Erixson och keramik av Gunilla Palmstierna Weiss, pingisbord med smakfullt designade poesifaksimiler. Precis som ett kulturhus ska vara, med generösa öppettider och något för alla.
Låter det som ett utopiskt undantag? Sebastian Dahlqvist och Elof Hellström är med och driver huset, och ser vad som håller på att hända.
– Den här typen av mötesplatser är under attack och det förs ett lågintensiv krig mot våra gemensamma infrastrukturer. Samtdigt är det en nyliberal favorit med formuleringar som återkommande hyllar ”mötesplatsen” och alla möjliga mutationer av begreppet. Det här går att göra något åt, säger Elof Hellström.
I dagarna stängde ansökan för den andra årskullen av den ettåriga kursen Tusen kulturhus på Kungliga Konsthögskolan. Utbildningen har sin utgångspunkt i Folkets hus-historia, med syftet att trigga en ny våg av självorganisering.
Vi har en kort stund innan ett möte med vårens 22 studiecirklar som ska ha uppstartsmöte. Elof och Sebastian är dock noga med att påminna om att verksamheten inte är ny utan att huset byggdes av staden 1957 på initiativ av grannar.
– Det är både en glädje och sorg att det bara är ett enda. Många folkets hus har försvunnit. Fram till 1980-talet fanns över hundra i Storstockholm. Den här typen av mötesplatser är under attack, säger Sebastian Dahlqvist.
Hur bygger man upp och håller liv något nytt på ett meningsfullt sätt?
– Genom att från början se hur vi både kan stödja befintligt föreningsliv och samtidigt öppna dörrarna för personer som inte är organiserade enligt den traditionella folkbildningsmodellen.
Det är en erfarenhet och praktisk och tyst kunskap. Jag glömmer aldrig när DJ:n Pedram Nasouri under vårt senaste babyrejv äntligen fick papporna på dansgolvet att dansa energiskt när han spelade Boney M:s vinylsingel ”Daddy cool”, säger Elof Hellström.
Sebastian Dahlqvists egen historia i föreningslivet började i Jönköping och punkkulturens gör-det-självskola. Ett hus, en modig tjänsteperson, lite pengar och ett par nycklar blev de formativa förutsättningarna och en grund han använder sig av i vardagen.
– Det gör mycket med en människa att få tillgång till en plats, säger Elof Hellström.
– Kontinuitet, beständighet, löfte om att det kommer fortsätta. Grundförutsättningarna är tillit, väggar och tak, om man ska hårdra det.
Verksamhetsstödet som de tar emot täcker bara delvis den hyra de betalar till det kommunala fastighetsbolaget. Skattepengar som alltså går in och ut ur samma källa.
– Det är en underlig situation. Alla samlingslokaler i Sverige utför ju en tjänst. Då blir det bisarrt att de här platserna ska gå på knäna, säger Sebastian Dahlqvist.
För Sebastian Dahlqvist, Elof Hellström och de andra medarbetarna är det mer än ett heltidsjobb och de flesta ger av sin fritid.
Det gör mycket med en människa att få tillgång till en plats.
– Först och främst handlar det som för många andra platser runt om i landet att arbeta för att finnas kvar. Det finns just nu så oerhört lite resurser. Om politiker, tjänstepersoner och byggherrar menar allvar med begrepp som ”social hållbarhet”, om idén om ”mötesplatsen” fortsätter hyllas så är det enda rimliga en nollhyra, säger Sebastian Dahlqvist.
Det räcker inte enligt dem att bara försvara det som ännu finns kvar, utan att skapa nya hus på nya platser. Att stödja varandra och bilda nätverk även med landsorten och förorten menar de är centralt. Ett sådant exempel som Sebastian Dahlqvist nämner är Folkets Husby i nordvästra Stockholm.
– Vi måste tänka att det inte räcker att bara försvara vårt hus utan att det ska vara skalbart. Viktigast är att träna på sådana förmågor som inte ryms i våra hem eller i våra yrkesliv, säger Elof Hellström.
Snart är det lördag. Då är det återigen dags för disco för unga med funktionsvariation i husets stora sal, ett evenemang som lockar hundratals unga från hela staden för att dansa till klubbmusik. Sebastian Dahlqvist berättar att entrén alltid är 10 kronor, och då ingår korv med bröd.
– Det är antifascism i praktiken.
