Public service har i uppgift att vara neutral i sin nyhetsrapportering. Men förra veckan rapporterade Flamman om att både SVT och SR alltmer rapporterar till de borgerliga partiernas fördel i samband med val.
Flamman undrade vad SVT:s enhetschef för nyheterna, Jan Axelsson, hade att säga om det.
– Mitt intryck är inte att vi blivit mer borgerligt vinklade, och det har heller inte varit vår avsikt. Vår uppgift och avsikt är att rapportera på ett opartiskt sätt.
Nämnden får granska
Hur gör ni för att rapportera opartiskt?
– För det första måste vi i varje inslag försöka belysa en fråga ur olika perspektiv. Om någon till exempel blir angripen så måste den angripna parten få svara.
– Men sen är ju problemet att själva valet av ämne för inslaget kan vara till fördel för en part. Och det är ju svårt att i varje enskilt inslag hålla en millimeterrättvisa vad gäller detta. Men då ser vi mer på hur balanserad rapporteringen varit över tiden.
Hur kontrollerar man denna balans då?
– Vi har ju Granskningsnämnden som bland annat har i uppgift att se på balansen över tiden.
Men den granskningen sker ju först i efterhand. Har ni ingen styrning i själva produktionsfasen?
– Nej, vi har ingen som sitter och sätter ett streck på högersidan och sen ett på vänstersidan. Vi försöker följa de ämnen vi tycker är aktuella i samhällsdebatten. Och jag tycker att vi fått en bra balans. Vår uppgift är ju att spegla samhälldebatten.
Vad menar du med ”spegla debatten”? Media är ju i allra högsta grad med och skapar debatten.
– Det är klart. Det är ju ett givande och tagande.
Har ni något förfarande som gör att ni får en spridning på de anställdas politiska tillhörighet?
– Nej. Jag ska inte veta vad de anställda har för politisk tillhörighet. Det viktiga är vad de gör.
Men är det inte ett problem om alla reportrar är moderater eller kommunister?
– Jo, det skulle så klart vara ett problem, men jag hoppas att det är en salig blandning, som i samhället i övrigt. Och enligt mig är det största problemet om alla har samma sociala bakgrund.
Hur kontrollerar ni att inte alla har samma sociala bakgrund då?
– Det är ju svårt att kontrollera. Med avseende på kön är det ganska lätt, och där har vi också sett till att få en jämn fördelning – bland cheferna är det 50/50. Och vi har nu även utarbetat en handlingsplan för kulturell mångfald, för att öka rekryteringen av svenskar med utländsk bakgrund.
Men ni har ingen handlingsplan för att få spridning med avseende på klass?
– Nej, det har vi inget instrument för. Jag vet inte riktigt hur man skulle kunna utforma ett sådant system. Men jag tror nog att det sker en spontan spridning. Ett instrument, förresten, är att vi är öppna för att rekrytera från olika typer av journalistutbildningar, inte bara journalisthögskolorna.
Journalisterna segrar alltid
Medialiseringen är den viktigaste maktförskjutningen i det demokratiska samhället de senaste decennierna.
– När jag började med mina studier, i slutet av 1970-talet, ansåg inga medieforskare eller statsvetare att media hade betydelse för valutgången. De som insåg medias kraft var politikerna.
Det säger professor Kent Asp, som forskat i mediernas roll i valen sedan 1979. Idag är det självklart att media har ett väldigt genomslag.
Media har vunnit kriget
Medialiseringen i Sverige har enligt Asp skett i fyra faser. Journalisterna har under 1990-talet förlorat slaget, men vunnit kriget. Den första fasen var 1960-talet, då medierna blev den viktigaste kanalen mellan politiker och väljare. ”Sveriges första tv-val” hölls 1964. I början av 1970-talet var andra fasen, då mediernas roll blev mer granskande och journalisterna mer kritiska. I början av 1980-talet påbörjades tredje fasen, då politiken anpassades till medielogiken. Partierna var tvungna att hantera mediernas sätt att fungera. Den fjärde fasen, från 1990-talet, innebär en maktförskjutning tillbaka till politiker och partier, i och med att de på ett alltmer professionellt sätt börjat använda medielogiken och dessutom blivit alltmer resursstarka, gentemot de alltmer resurssvaga medierna.
Däremot menar inte Asp att den fjärde fasen inneburit en definitiv maktförskjutning till politikerna – eftersom det i sig är ett övertag för medierna att politiker arbetar enligt medielogiken. Kent Asp kallar medialiseringen för mediemaktens osynliga ansikte.
För att nå ut i ett samhälle där det råder underskott på uppmärksamhet och överskott på information, måste aktörer anpassa sig till mediernas arbetslogik – förenkla, tillspetsa, konfrontera, personifiera och konkretisera.
Folkpartiet gynnades
Kent Asp menar att mediernas bild av partierna och valrörelsen spelar en viktig roll för valresultaten. Han menar också att det i varje valrörelse är något parti som gynnas eller missgynnas av bilden i media.
– Fp gynnades enormt i media efter språktestförslaget 2002.
Kravet om språkkunskaper för medborgarskap, gjorde att fp framstod som initiativtagare och pådrivande i den fråga som också kom att bli medias viktigaste – integration.
Moderaterna missgynnades av Uppdrag gransknings valstugureportage med rasistiska uttalanden. Reportaget uppmärksammades mer i etermedia än i pressen, och påtagligt minst i kvällspressen – nästan inte alls.
