Det var inget medvetet val att utelämna Ryssland ur min ledartext (Flamman 26/11). Min poäng var inte att räkna upp alla parter i konflikten utan att presentera ett par exempel på militära förluster som tvingar IS att ändra strategi.
Jag reagerar dock på den svartvita bild som målas av det syriska inbördeskriget. Det är direkt felaktigt att entydigt utmåla al-Assad som en motpol till IS. Den syriska regimen har underblåst sekteristiskt våld som är en av komponenterna i inbördeskriget. Den har bekämpat den moderata oppositionen vilket gynnat IS. USA befinner sig i ett komplicerat läge.
Obama-administrationen har tidigare haft möjlighet att slå ut al-Assad, men i brist på trovärdiga alternativ ger man nu stöd till en USA-vänlig väpnad opposition samt kurdiska YPG-styrkor för att bekämpa IS. Därmed befinner sig USA, med sin strategi som på kort sikt gynnar diktatorn al-Assad, i kollisionskurs med Turkiet.
Som läsarna kan ana: läget i Syrien är komplicerat och kloka fredsaktivister och antiimperialister bör avhålla sig från förenklingar tillhörande kalla krigets dagar.