Det var ett kaxigt miljöparti som deltog i valrörelsen. Efter valet 2010 sträckte Miljöpartiet ut handen till Alliansen och visade därmed att man menade allvar med att man var beredd att gå högerut. Löfvén valde Miljöpartiet som samarbetspartner och med fantasisiffror omkring 11 procent i opinionsmätningarna i valrörelsen, hade man råg i ryggen. Sen kom valdagen 2014 – och med det chocken. En chock som man inte riktigt hämtat sig från. 

Nu har Socialdemokraterna och Miljöpartiet suttit vid regeringstaburetterna i två månader. Den första tiden har präglats av en (förvisso helt okej) budget i kris, oenighet kring vargar, förbifart och en flygplats. Regeringen har dragits med en kulturminister som inte mäter upp till höga förväntningar, en miljöminister som använder miljöfarlig färg och ganska mycket skadeglädje från högern.

Mp är vana vid att kunna komma med radikala och lite crazy förslag, likt Valter Mutts, som i helgen krävde att regeringsplanet skulle hämta Edward Snowden från Moskva, men när de nu är i regeringsställning är det annorlunda. Att hantera såväl individualistiska riksdagsledamöter som sin högljudda medlemskår kommer bli svårt för Mp. Samma gäller för alla små partier som måste kompromissa med sin övertygelse.

Det som är mest oroväckande som hörs inifrån regeringskansliet är att Miljöpartiet inte riktigt är beredda på sin regeringsmedverkan. I budgetförhandlingarna var de arga, oförberedda och ryktet säger att det snarare var Ulla Andersson än Per Bohlund som Magdalena Andersson kom bra överens med. Reformerna med Mp-stämpel i budgeten är få. Är det den bevarade krogmomsen som är Mp:s seger? Det är en rätt fjuttig.

Att socialdemokraterna är ett regeringsvant parti, det är det ingen som betvivlar. Men de har också ett rykte om sig att vara maktfullkomliga och köra över sina samarbetspartier. För att hålla ihop regeringen krävs det ett annat arbetssätt än att hänga ut varandra och göra osynkade pressutspel. Man måste kunna hålla ihop, annars blir risken att alliansen riktar samma pekpinnar mot regeringen som S och Mp gjorde mot Alliansen: ”Ni är ju inte överens.”. Ingen mer skadeglädje över hur dåligt det går för Fridolin och Romson, peppa dem istället att göra bättre, Löfven. 

Trots att det är en blek budget som läggs fram, med ett högt oklart politiskt projekt, så ser det ut att gå bra i opinionen. Enligt SCB:s partisympatiundersökning i november så ökar regeringspartierna sitt stöd. Så det kan nog gå det här, men då måste S måste vara mer varsam med lillebror Mp. Lillebror Mp måste sluta lägga sig på golvet och banka nävarna i golvet när det inte går som de vill. S måste ge något som miljöpartisterna kan vara stolta över, förbifarten, Bromma eller någon annan av ”troféerna”. För glöm inte – hur det går nu, avgör hur det går i valet 2018.