Opinion 22 december, 2015

Systemkollapsen som aldrig fanns

Tankefiguren om en ”hotande systemkollaps” blev så framgångsrik att den föranledde regeringen att drastiskt begränsa asylrättens tillämpning, sänka ambitionerna för svenskt flyktingmottagande till EU:s mininivå och införa ett perverst transportörsansvar med id-kontroller. Skribenten Erik Berg beskriver hur systemkollapsen blev en vedertagen verklighetsbeskrivning på mindre än två månader.

Systemkollaps är inget neutralt ord. Det är dramatiskt och alarmerande och samtidigt väldigt oprecist. Därmed kan det fungera som en uppsamlingsplats för allmänna farhågor och diffust missnöje. Utan tvivel fyller det en politisk funktion.
Jag sökte i Mediearkivet/Retrievers databas över svensk tryckt press för att försöka dokumentera hur det egentligen gick till när föreställningen om en förestående systemkollaps spred sig och hur – och av vem – ordet har brukats under hösten.

Tre tydliga mönster framträder:

1. De röster som lanserar och upprepar talet om systemkollaps är genomgående opinionsbildare och tyckare, personer som verkar utifrån en politisk agenda. Det är inte välfärdsarbetare, inte tjänstemän, inte människor som själva arbetar med flyktingmottagandet. Och begreppet används inte i nyhetsartiklar – det är i debattartiklar och ledartexter som tankefiguren lanseras och används.

2. Användningen av ordet är alltid oprecis. Det framgår aldrig vilket system det är som kommer kollapsa; är det sjukvården, omsorgen, socialtjänsten, skolan, transfereringssystemen, banksektorn, polisen, bostadssektorn, energisystemen? Detta beror naturligtvis på att de som använder ordet inte kan peka på något system som riskerar att rasa ihop i verkligheten. Ja, läget är hårt ansträngt långt bortom anständighetens gräns på många håll inom välfärden. Men det har det varit i många år nu på grund av högerns skattesänkningar, NPM-styrning och ständiga besparingskrav i offentliga sektorn. Att vi har en offentlig nöd mitt i ett privat överflöd är dessvärre inget nytt, det är ett konstant och bestående tillstånd i senkapitalismen som bara kan lösas med skattehöjningar och satsningar på offentliga sektorn – vänsterpolitik.

3. Det tredje mönstret som framträder med stor tydlighet i Mediearkivets databas är att ordet systemkollaps har placerats på dagordningen genom en målmedveten kampanj från Sverigedemokraterna och Moderaterna och i viss mån Kristdemokraterna. De vill att vi ska tala om flyktingmottagandet i termer av systemkollaps och de har ansträngt sig för att få oss att göra det. När ordet väl slagit igenom tvingas även andra sidan i debatten förhålla sig till det och den hotbild som ordet förmedlar blir viktigare än hur det faktiskt ser ut i verkligheten. Fienderna till en ansvarsfull och solidarisk flyktingpolitik har därmed erövrat det berömda ”problemformuleringsprivilegiet” och kan från denna strategiska position driva regeringen framför sig.

Så här ser historieskrivningen ut för systemkollapsens inträde i debatten, sett genom tryckta medier dokumenterade i Mediearkivet:
Den 9 oktober håller den nyvalda partiledaren Ebba Busch Thor sitt linjetal vid Kristdemokraternas kongress. Hon säger enligt mediereferaten att ”Sverige står inför en trolig systemkollaps”. Denna del av talet refereras särskilt i medier. Det är också den första gången som ordet förekommer i Mediearkivets databas i denna politiska användning.

I partiledardebatten den 11 oktober gör Jimmie Åkesson systemkollapsen till sin punchline: ”Vi befinner oss i en situation som är fullständigt ohållbar. Vi står inför en välfärdskollaps, en systemkollaps.”

Den 15 oktober skriver moderaten Hanif Bali i en debattartikel i Dagens Samhälle att ”det svenska asylmottagandet närmar sig systemkollaps” och ”den systemkollaps som vi står inför riskerar att undergräva trovärdigheten för hela det politiska systemet”.

Samma dag håller Sverigedemokraterna en mycket uppmärksammad presskonferens som helt och hållet kretsar kring att lansera idén om en annalkande systemkollaps. Bland annat säger Paula Bieler: ”Den hotande systemkollaps som det talas om har redan inträffat på grund av det stora asyltrycket”. Här framställer Sverigedemokraterna det som att pratet om systemkollaps är vida spritt. I själva verket är det ännu bara de själva och deras ideologiska vänner på högerkanten som använder ordet. Presskonferensen får ett enormt genomslag och bland annat Paula Bielers påstående att ”det talas om” en ”hotande systemkollaps” refereras i ett stort antal medier.

Nu har strategin nått fotsoldaterna och ordet systemkollaps förekommer plötsligt i en stor mängd insändare och debattartiklar på lokalnivå, till exempel av moderaterna Martin Berg och Åke Karlsson i Ulricehamn den 22 oktober, SD-sympatisören Bengt Gustafsson i Jönköpingsposten den 22 oktober, sverigedemokraten Magnus Häggblad i Piteå-Tidningen den 6 november, sverigedemokraten Lena Torp i Smålands-Tidningen den 12 november, kristdemokraten Martin Kroon i Dagen den 25 november med fler, kristdemokraten Samuel Hedström i Borlänge tidning den 1 december, med flera.

Även högerns motståndare börjar nu hjälpa till att ge spridning till idén om systemkollaps genom att nämna ordet i syfte att bemöta det. Göran Greider skriver i sin kolumn i Metro den 20 oktober: ”Ledande opinionsbildare och ledande politiker – inte bara sverigedemokrater – tävlar med varandra om att beskriva läget som en systemkollaps. Stämningen trissas upp. I själva verket skulle en jämnare fördelning av flyktingmottagandet lösa mycket av problemen.”

Kent Ekeroth håller ett tal på ett torgmöte i Trelleborg som får stor uppmärksamhet på grund av dess extrema innehåll. Ekeroth trummar in begreppet ”systemkollaps” och talar om en nationell ”undergång”.

Nu dyker det upp referat från Tillsammansmarscher som vänder sig mot retoriken om systemkollaps, bland annat i Jönköpings-Posten och Skånska Dagbladet. Vällovligt syfte, men bidrar samtidigt ytterligare till att sprida ordet.

Den 30 oktober intervjuas Margot Wallström i Dagens Nyheter och säger då: ”Jag tror att de flesta känner att vi inte kan upprätthålla ett system där det kanske kommer 190 000 människor varje år. I längden kommer våra system att braka ihop och det mottagandet kommer inte att få folkligt stöd.” Observera att Wallström visserligen uttrycker sig drastiskt men att hon INTE talar om någon nära förestående systemkollaps och inte heller någonstans använder just det ordet. Det hindrar inte att hon refereras i Fria Tider under rubriken ”Wallström: Sverige går mot systemkollaps” och även i liberala tidningar som Falu-Kuriren och Borås Tidning under vinjetten ”Systemkollaps”. Någon dag senare, den 3 november, sprider Aftonbladets politiska chefredaktör Karin Pettersson påståendet att Wallström i intervjun med Dagens Nyheter ”varnade för en ”systemkollaps”. ” Detta, menar Karin Pettersson, är oansvarigt – och det har hon rätt i, men lika oansvarigt i detta sammanhang är att citera slarvigt. Nu bidrar Pettersson i praktiken till att legitimera begreppet genom att lägga det i utrikesministerns mun där det aldrig har varit. Under de kommande veckorna växer det till en sanning i flera opinionstexter att Margot Wallström ”varnat för en systemkollaps”.

Den 7 november publicerar flera tidningar (bland annat Norra Skåne, Katrineholms-Kuriren, Ljusdalsposten, Västerbottens-kuriren) artiklar från chefredaktör/ansvarig utgivare som förklarar varför man inte velat publicera en annons av Sverigedemokraterna som handlar om en nära förestående systemkollaps. Därmed kan Sverigedemokraterna i stället casha in ett antal spaltmeter gratisreklam, martyrpoäng och ytterligare spridning för begreppet.
 
Den 9 november kallar Moderaterna till presskonferens för att avisera förslag på avsteg från asylkonventionen, stängda gränser och hårda tag för att hålla flyktingar ute. Anna Kinberg-Batra säger: ”Vi vill vara konkreta i dag. Om man inte agerar, väntar någon form av systemkollaps.” Formuleringen får därefter mycket stor spridning i medier. I många fall med sverigedemokraten Mattias Karlssons kommentar till Moderaternas utspel som en slags bifogad recension: ”Det är bra att man går i den riktningen, även om det inte på långa vägar är nog för att kunna hantera den systemkollaps vi står inför”. Att Anna Kinberg-Batras formulering inte är ett förfluget misstag från Moderaternas sida understryks av att Elisabeth Svantesson i Studio 1 samma dag (och i flera andra intervjuer) använder samma ord.

Den 11 november beslutar regeringen att införa tillfälliga gränskontroller. ”Det här kommer inte att rädda Sverige från den systemkollaps som många har varnat för”, kommenterar Mattias Karlsson.

Bland högersinnade skribenter har idén om systemkollaps nu blivit högsta mode. Ivar Arpi skriver ett flertal ledare på temat. Den 20 november skriver Arpi, att det ”runtom i landet berättas om systemkollaps” utan att anföra några bevis på att en sådan kollaps äger rum i verkligheten. I Gotlands Allehanda skriver Mats Linder om att ”dra i nödbromsen för att undvika en systemkollaps, som förutsetts för länge sen”.

Nu börjar borgerliga politiker, framför allt sverigedemokrater, hitta på sina egna små systemkollapser på lokal nivå. I Eskilstuna vill Sverigedemokraterna skriva brev till regeringen om att ”Eskilstuna riskerar en systemkollaps”. I Gävle säger Sverigedemokraternas kommunalråd: ”Vi ser nu hur massinvandringspolitiken leder till en systemkollaps, med kris i alla verksamheter.” Ja, ordet är som sagt funktionellt eftersom det kan betyda lite vad som helst, typ att något är lite jobbigt. Samtidigt säger företrädare för andra partier att pratet om lokala systemkollapser är rent trams. Murad Artin, kommunalråd för Vänsterpartiet i Örebro beskriver exempelvis verkligheten med ett helt annat perspektiv:
”I Örebro ser vi verkligen ingen systemkollaps. Örebro kommun har tagit emot 425 ensamkommande barn och kommunens organisationer, tillsammans med de ideella organisationerna, gör ett fantastiskt arbete så att våra nya barn och unga får tak över huvudet och en snabbare integration i vårt samhälle. Kommunen har också aviserat att vi kan ta ett ännu större ansvar för landets flyktingmottagande framöver. Liknande signaler får vi från andra håll i landet. Det finns utrymme att ta emot fler och små kommuner som redan tagit ett väldigt stort ansvar börjar få bra rutiner för ett allt bättre mottagningsarbete.”

Den 24 november aviserar regeringen, pressad av den problemformulering som på två månader erövrat debatten, kraftiga begränsningar av asylrätten och en rad förslag som slår mycket hårt mot människor på flykt. Greger Ekman kommenterar i en ledare som publiceras i flera borgerliga landsortstidningar: ”Det skulle inte förvåna om Löfven har ställt MP inför valet att lämna regeringen eller ta de svåra beslut som krävs för att undvika den systemkollaps utrikesminister Margot Wallström (S) har varnat för”. För femtioelfte gången används Wallström som budbärare, med ord lagda i utrikesministerns mun.

Den 16 december bifaller riksdagen regeringens proposition om id-kontroller som införs med det uttalade syftet att göra det omöjligt för flyktingar utan identitetshandling att nå fram till att kunna söka asyl. I debatten är narrativet om en hotande systemkollaps centralt för att motivera beslutet. Sverigedemokraternas Kent Ekeroth står i talarstolen uppfylld av segervittring och talar om att ”systemet, ekonomin och i förlängningen samhället var på väg att kollapsa” […] ”men kanske är det som nu sker början på att vi rättar till den situation som har lett till enorma sociala, ekonomiska och kulturella problem i vårt land”.

Moderaten Anders Hansson är en annan av talarna, han menar att ”vi måste återta denna kontroll i Sverige i syfte att undvika en systemkollaps för vår välfärd”. Hansson hänvisar till lägesrapporterna från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) som ”vidimerar denna bild”.
Några dagar tidigare har MSB sett sig nödgade att bemöta det vid det här laget fritt galopperande ryktet om en systemkollaps: ”Det är ett ansträngt läge på en rad områden.  Men att säga att det är en systemkollaps är helt enkelt inte sant.”
På MSB:s blogg skriver myndigheten:
”Lägesbilderna från MSB har vid några tillfällen tolkats av vissa som om hela samhället hotar att sluta fungera på grund av flyktingsituationen. Det är analytikerns dilemma. Uppgiften för [MSB:s analytiker] är att peka på problemen eftersom de inte kan åtgärdas om de inte beskrivs. Och det är ju självklart egentligen. Det finns alltså inget vettigt skäl för analytikerna att visa på det som fungerar som det ska. Detta gör att deras rapporter är öppna för att tolkas på ett sätt som inte är avsikten.”

Vid det här laget har dock lögnen fått så långt försprång att verkligheten inte längre spelar någon roll. Bortglömt är nu att debattens själva utgångspunkt är en tankefigur som lanserats och upprepats av Sverigedemokraterna och Moderaterna, med målet att få debatten om flyktingmottagandet att kretsa kring en diffus och alarmerande hotbild.

Från början till slut handlar det om politisk retorik, propaganda och ordens makt att forma dagordningen. Upprepa något tillräckligt många gånger i högt tonläge och det blir efterhand en etablerad sanning. I synnerhet om det inte finns någon på andra sidan som ser till att leverera en tydlig motbild, och det har inte den sittande regeringen gjort. I stället har regeringens idémässiga kapitulation givit berättelsen om systemkollaps fri lejd. Någonstans skrattar ett gäng propagandamakare på väg till krogen. De känner att de har verkligheten i sin hand. Orden är deras vapen.

Kommentar/Utrikes 09 september, 2025

Sara Martinsson: ”Tuttifruttivänstern” fick makten – men ytterhögern har guldläge

FRP:s ledare Sylvi Listhaug har Norges företagare bakom sig – och ser fram emot en mandatperiod som otvetydig ledare för oppositionen. Foto: Lise Åserud/NTB/TT.

När Norge gick till val på måndagen kammade de rödgröna hem segern. Den riktiga vinnaren heter dock Sylvi Listhaug – vars högerpopulistiska parti FRP nu dominerar den norska oppositionen.

Vänstern säkrade ny majoritet i stortinget. Men det är ytterhögern som är den verkliga vinnaren. Högerpopulistiska Fremskrittspartiet gjorde ett succéval, med 23,9 procent av rösterna.

Det är en motsägelsefull, ny politisk verklighet som norrmännen vaknar till på tisdagsmorgonen. Resultaten i stortingsvalet gav förvisso segern till vänstern. Arbeiderpartiet och Jonas Gahr Støre kommer att kunna fortsätta regera, med stöd från en brokig skara mindre partier. De två vänsterpartierna Rødt och SV kommer tillsammans med gröna MDG och Senterpartiet att utgöra regeringsunderlag. Koalitionen kallas redan ”tutti frutti”. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 09 september, 2025

Det kan vänstern lära av Glenn Hysén

Den pensionerade mittbacken Glenn Hysén, här fotograferad under en ölprovning, har grundade råd att ge Alexander Isak. Vänstern borde ta lärdom. Foto: Anders Deros/Aftonbladet/TT.

Om vänstern vill gå framåt i valet framstår matmoms och skafferifrågor som helt rätt prioritering. Det är mer än vad man kan säga om Lars Ohlys gnäll från sidlinjen.

Efter veckor av rykten och svekdebatt blev avskedet officiellt. Alexander Isak presenteras som ny spelare i Liverpool. Den svenska Premier League-stjärnan har lämnat Newcastle och i samband med övergången uttalar sig den gamle Liverpoolspelaren Glenn Hysén till Fotboll Direkt – som i sin tur blir refererade till på sajten Sportbibeln. Av rubriken i Sportbibeln framgår att Hysén lämnat en ”skarp varning” till Isak.

Ett underbart klickbete. Alexander Isak tillhör den nya generationen hyperprofessionella fotbollsproffs som inte vet hur öl smakar. Glenn Hysén är i sin tur en spexande jöns som aldrig spottar i glaset och alltid lyfter luren för en journalist. Men en skarp varning är alltså utfärdad. Sportbibeln vet hur man sätter skruv på en nyhet.

Valen i USA och Tyskland har visat på kraften i frågan om prishöjningarna.

En annan som är ute och kommenterar övergångar från sidlinjen är Vänsterpartiets gamla partiledare Lars Ohly. Med utgångspunkt i turerna kring Lorena Delgado Varas och Daniel Riazat skriver han i Sydöstran att partiets problem inte är de avhoppade och uteslutna utan att ledningen bryter mot kongressbeslut och gör osexiga politiska omprioriteringar. Numera handlar allt om matpriser och KU-anmälningar.

Vilka kongressbeslut Ohly åsyftar är oklart. Möjligen syftar han på vapenstödet till Ukraina, samt att Vänsterpartiet gått med på höjda försvarsutgifter. Men när partistyrelsen väljer prioriteringar har de, till skillnad från Delgado Varas och Riazat, ett mandat från medlemmarna. Han lyfter att partiets dåvarande miljöpolitiska talesperson Jens Holm avgick våren 2022 efter att Vänsterpartiet röstat för sänkta bensinpriser och påstår att omsvängningen skedde bakom ryggen på Holm. Problemet är att den nya kursen klubbades i valplattformen på partiets kongress tidigare samma år.

Mer korrekt är däremot konstaterandet att partiet satsar hårt på matpriser och KU-anmälningar. Med ett år kvar till valet är det också helt rätt strategi. Valen i USA och Tyskland har visat på kraften i frågan om prishöjningarna. Dessutom är det en fråga partiet bottnar i. Det är svårt att föreställa sig en större ”VPK classic” i inrikespolitiken än kravet på sänkt matmoms.

KU-anmälningarna kastar i sin tur ett hårt ljus på regeringen. Den svenska borgerlighetens politiska DNA är att vara nästan lika onda men aldrig mer än hälften så slipade som Socialdemokraterna. Trots det gick den nuvarande regeringen till val på sin kompetens. Fanns det ett dokument där det framgick varför detta var en bra strategi så har nog statsministerns barndomskompis slarvat bort det redan.

Läs mer

Glenn Hyséns skarpa varning då? Han säger att människorna i Liverpool är underbara men att Isak ska se upp med att ”spela Allan” för då fungerar det inte. Han ska vara sig själv och stå med fötterna på jorden, och då kommer han vara välkommen. Glenn Hysén ger helt enkelt ett bra råd som han själv bottnar i. Han är en typ av veteran som Vänsterpartiet hade mått bra av att ha fler av.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 08 september, 2025

V: Syna matjättarnas ”Black Friday-priser”

Foto: Fredrik Sandberg/TT.

Regeringen vill mota matinflationen i grind genom att sänka momsen på livsmedel. Vänsterpartiet litar inte på koncernernas löften – och föreslår nu mer transparens för att säkra sänkta priser, och sanktioner mot kedjor som istället smyghöjer dem.

”Det har varit tufft ekonomiskt att vara svensk de senaste åren.”

Så inledde Tidöregeringen presentationen av sitt ”matprispaket” den 4 september. Paketet består av tre förslag menade att göra vanligt folks matkassar billigare. Dels vill man inrätta en ”matpriskommission” som ska ”noga följa prisernas utveckling”, och dels vill man att Tillväxtverket ska undersöka ”förenklingsåtgärder” som gör det enklare att starta mataffär. Slutligen vill man se en tillfällig sänkning av momsen på livsmedel från 12 till 6 procent, som i snitt ska leda till en 6 500 kronor billigare matkasse om året enligt regeringens löften.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 06 september, 2025

Hanne Kjöller går på pinnjakt

"Polis: Så funkar det! (inte)" är bitvis intressant, men låter mest som en klagovisa utan vare sig fördjupad problembild eller förslag på lösning.

Sedan Hanne Kjöllers förra bok om missförhållanden och tystnadskultur inom polisen, En svensk tiger (2016), har 21 lokala polismyndigheter slagits ihop till en, i den stora polisreformen 2015. Tanken var att skapa en mer effektiv polis, som bättre kunde hantera den moderna brottsligheten. Hur har det gått? Enligt opinionsbildaren Hanne Kjöller: inte. I Polis: Så funkar det (inte) tecknar hon en bild av en trögrörlig och administrativt baktung polismyndighet, som avskriver brottsanmälningar i onödan och kontrollerar cyklister för att jaga pinnar i statistiken.

Trots att polisen fått både de ökade befogenheter myndigheten önskat, och drastiskt höjda medel – hisnande 100 miljarder under en tioårsperiod – är förmågan att klara upp brott historiskt låg. Denna paradox undersöker Hanne Kjöller, känd som borgerlig ledarskribent på Dagens Nyheter, i sin nya reportagebok Polis: Så funkar det! (inte).

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 05 september, 2025

Kommunal ”skattebroms” kan få oväntad konsekvens

Elisabeth Svantessons drömmar om lägre kommunalskatt kan få oanade konsekvenser. Foto: Oscar Olsson/TT.

Regeringen vill tvinga fram kommunala skattesänkningar. Men den oförutsedda konsekvensen kan bli ”den största återkommunaliseringen på länge”, spår Katalys-ekonomen – åtminstone om fler kommuner väljer att följa Järfälla och Vetlanda, och spola de dyra vårdföretagen.

”Den här regeringen kan hitta på vad som helst.”

Så reagerade Eva Kindstrand Ströberg (S), ordförande i Vimmerby kommunstyrelse, på regeringens nybeställda utredning Incitament för lägre skattesatser i kommunsektorn, som ska bli klar senast i februari 2026. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 05 september, 2025

Kautsky hade inte alls rätt

Johan Lönnroth, Vänsterpartiets vice partiordförande 1993–2003, svarar på en ledartext av Leonidas Aretakis, Foto: Wikimedia commons.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Leonidas Aretakis skriver i Flamman nr. 34 om striden i V: ”Delgado Vars och Riazat kallar nu partiet ’socialdemokratisk’, och det är i grunden korrekt. Efter Sovjetunionens fall accepterade man slutgiltigt den parlamentariska demokratin, och erkände därmed att Karl Kautsky hade rätt och Lenin hade fel.”

Detta är ett tveksamt påstående. Det är bra att den unga vänster, som på 90-talet hyllade Lenin, och som nu har ledande roller i partiet, nu tar avstånd från hans idéer. Men Kautsky trodde på att kapitalismen kunde avskaffas och socialismen införas genom parlamentariska reformer. Och det var också fel.

Läs mer

Hela tanken på att bygga socialism genom staten i ett land hör hemma på historiens sophög. I en parlamentarisk demokrati kan allt förstatligande av privatkapitalistiskt ägda företag, som en vänstermajoritet kan besluta om, återprivatiseras av en högermajoritet.

Om staten ens har makten att förstatliga globalt verkande företag. Vänsterpartiets nya partiprogram har liksom socialdemokratins lämnat tanken på att kapitalismen skall avskaffas. De båda partierna tror inte längre på socialismen, att arbetande människor i god demokratisk ordning kan erövra makten och ägandet från kapitalisterna. Den proklamerade socialismen är för S och V bara en tom fras.

Diskutera på forumet (0 svar)
TV 05 september, 2025

Grillen #6: Kulturkanon och välfärdsstatens död

I veckans Grillen: Skrattretande, cirkus, dödsruna – de hårda orden har haglat om kulturkanon, men är den så illa?

Grillen gästas av journalisten Karin Pettersson som menar att allt ont började på 1990-talet.

Avsnittet går även att se på Youtube.

Om avsnittet

Medverkande:
Leonidas Aretakis
Paulina Sokolow
Jacob Lundberg

Gäst:
Karin Pettersson

Vinjett:
Kornél Kovács

Kamera:
Carlos Contreras

Klippning:
Petter Evertsen

Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 05 september, 2025

En norsk vänster mot radikaliserade laxbaroner

I veckan går Norge till val och frågan är vem som ska få del av rikedomarna. Innsets argument är skarpa – men är de tillräckligt radikala?

Ett angrepp på välfärdsstaten från en McKinsey-chef har blivit en bästsäljare i Norge. Forskaren Ola Innsets genmäle är skarpt, men inte tillräckligt radikalt för det ”svenska tillståndet”, tycker Jonas Elvander.

”Entreprenörerna har en målmedvetenhet och riskvilja som de flesta andra helt enkelt inte är födda med.”

Så lyder en typisk mening i den bok som under det senaste halvåret dominerat debatten i Norge. Landet som blev för rikt, skriven av den tidigare McKinsey-chefen Martin Bech Holte (svensk översättning i januari av Volante), består främst av revisionistisk historieskrivning av den typ som massproduceras av Timbro på denna sida gränsen. Hans grundtes: det var egentligen inte rekordåren som var Norges storhetstid, då tillväxten inte var högre än andra industriländers, utan den högproduktiva ”guldåldern” mellan 1991 och 2013, då de kvävande skatterna hade avskaffats, samhället genomsyrades av en ny entreprenörsanda och Norges oljestinna bruttonationalprodukt växte något snabbare än andras.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 04 september, 2025

Förnybar el har vinden i ryggen

Sol och vind är de två kraftslag som med marginal vuxit snabbast på global nivå under de senaste fem åren. Foto; Johan Nilsson/TT.

De globala utsläppen ökar – men det gör också utvecklingen inom sol och vind. Det finns all anledning att känna hopp, skriver Christian Azar, professor vid Chalmers och tidigare i IPCC, FN:s klimatpanel.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Förra året ökade Sveriges utsläpp av växthusgaser med sju procent. De globala utsläppen ökade också, och jordens medeltemperatur stiger nu i en allt snabbare takt. Det är lätt att misströsta och tänka att ingen gör något.

Men samtidigt är bilden komplex. I Europa och Sverige har utsläppen minskat i decennier och användningen av sol och vindenergi ökar snabbt. Det finns därför anledning att titta närmare på vad som hänt och vad som är på gång i olika delar av världen.

Sverige har över tid gjort stora framsteg. Sveriges utsläpp av växthusgaser har minskat med en tredjedel sedan 1990 – och med 60 procent (!) sedan 1970.

Vad är det som gjort att utsläppen minskat? I Sverige spelade expansionen av kärnkraft på 1970- och 80-talen en central roll och därefter fick vi en utbyggnad av fjärrvärme samt biobränslen som ersatte olja, liksom en lång rad åtgärder inom industri och transporter (elbilar, biodrivmedel, effektivisering). Att Sverige införde en koldioxidskatt redan år 1990 har också varit av stor betydelse.

Sverige producerar vidare mest el i världen från vindkraft per person. Finland och Danmark ligger tätt efter. Dessa satsningar på vind har lett till en omfattande elexport från Sverige vilket i sin tur lett till stora minskningar av utsläppen på kontinenten.

Sverige är inte det enda landet som har vidtagit åtgärder. Tittar vi på resten av Europa så ser vi en liknande trend. EU:s utsläpp av växthusgaser har minskat med 37 procent mellan 1990 och 2023. I Storbritannien har utsläppen minskat med hela 54 procent sedan 1990. Även Danmark har gjort liknande framsteg.

Den snabba utvecklingen för sol och vind och de lägre kostnaderna skänker visst hopp.

I Europa har expansionen av sol och vind varit betydande för att minska utsläppen. I EU står vindkraften i dag för 17 procent av elförsörjningen och solceller för 11 procent. Kolkraften står för 10 procent. Den har mer än halverats på bara tio år! Sol och vind genererar (var för sig) mer elektricitet än kolkraften! Det är en anmärkningsvärd utveckling som skett på en förhållandevis kort tid.

Det finns enskilda länder där utvecklingen gått ännu snabbare. I Tyskland står vind och sol tillsammans för hela 43 procent av elproduktionen, i Spanien för 42 procent och i Storbritannien för 35 procent

I Storbritannien har kolkraften fasats ut helt. I Spanien är den nästan helt borta.

Ett viktigt skäl till att utsläppen i EU minskat är att ett system med handel med utsläppsrätter har införts (för elsektorn och stora industrier) och att det skärpts successivt över tid. Framöver har man satt ett tak så att utsläppen minskar med fyra procent (linjärt) år för år. EU har också fattat ambitiösa beslut för transportsektorn och uppvärmning, vilket kommer få allt större effekt från 2027 och framåt. Målet är netto nollutsläpp till år 2050.

Stora satsningar på sol och vind sker även utanför Europa. För att få en känsla av hur snabbt det går kan man notera att solceller globalt producerade 100 TWh år 2012. Sedan dröjde det till år 2021 innan världen passerade 1 000 TWh per år. Tre år senare passerade vi 2 000 TWh. Det är dubbelt så mycket som hela Rysslands elkonsumtion. Kina är den stora aktören när det gäller solceller.

Sol och vind är de två kraftslag som med marginal vuxit snabbast på global nivå under de senaste fem åren.

Men det finns en viktig skillnad mellan Europa och världen som helhet. I Europa växer sol och vind så snabbt att kolkraften trängs undan i motsvarande hastighet, men i det globala syd växer elbehoven fortfarande så snabbt att såväl kol som förnybart växer.

Så vilka utmaningar står vi inför i dag? Det är ett välbekant problem att sol och vind är väderberoende tekniker. Detta gör att det behövs olika tekniska lösningar för att hantera solens och vindens variabilitet och kostnaderna för detta måste också beaktas. Snabb och spännande utveckling sker när det gäller batterier och andra lösningar. Men det behövs fortsatt forskning och utveckling. I takt med att sol och vind växer blir detta en allt viktigare fråga.

Läs mer

Det positiva är att kostnaderna för sol- och vindel minskat kraftigt över tid. Kostnaden för solel har exempelvis minskat med 90 procent sedan 2010, kostnaden för vindel har minskat med 70 procent. Den här utvecklingen är kanske det bästa som hänt när det gäller våra möjligheter att lösa klimatproblemet.

Det kommer inte ensamt att lösa klimatproblemet, men det förändrar spelplanen för världens elmarknader. Den snabba utvecklingen för sol och vind och de lägre kostnaderna skänker ändå visst hopp.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 04 september, 2025

Därför får Sverige aldrig nya vänsterpartier

Lorena Delgado Varas och Daniel Riazat lämnade nyligen Vänsterpartiet. Det är de långt ifrån ensamma i historien om att ha gjort. Foto: Oscar Olsson/TT.

Den rådande krisen är inte den första splittringen som Vänsterpartiet genomgått. Men i våra skandinaviska grannländer är det så pass vanligt att de båda har dubbla socialistpartier i parlamentet – och i Danmark har den senaste vänstersplittringen redan hunnit splittras igen.

Förra helgen meddelade riksdagsledamöterna Lorena Delgado Varas och Daniel Riazat att de lämnar Vänsterpartiet, för att förekomma en uteslutning. På samma presskonferens berättade de också att de tänker starta en ny rörelse. Huruvida det ska bli ett parti eller något annat är ännu inte klart.

De senaste två åren har även partierna Solidaritet och Vänsterfronten grundats, med sikte på att ställa upp i valet 2026.

Det är dock långt ifrån första gången den svenska vänstern genomgår en partisplittring. Liksom i många andra europeiska länder ledde Sovjetunionens invasion av Ungern 1956 till konflikter och splittring inom svenska vänstern, och på 1960- och 70-talet gjordes utbrytningar, till exempel i form av det maoistiska och antisovjetiska KFML och det prosovjetiska Arbetarpartiet kommunisterna (AKP) som tog över denna tidning, som då fortfarande hette Norrskensflamman. Men till skillnad från i flera grannländer har splittringar i Vänsterpartiet aldrig lett till etableringen av en långvarig konkurrent i riksdagen.

Sist en reell splittring såg ut att vara på gång var när uppropet Vägval vänster lanserades 2004 i protest mot vad man såg som en för dogmatisk partilinje och ”nykommunistiska tendenser” i partiet, enligt Johan Lönnroth, som var vice partiordförande och en av initiativtagarna till uppropet. Han berättar att gruppen hade medlemmar från såväl trotskistiska Socialistiska partiet som socialdemokrater, samt ”två folkpartister”.

Han menar dock att det är en missuppfattning att gruppen ville driva partiet åt höger, och hävdar att Vägval vänster företrädde en frihetlig tendens som är främmande för både kommunismen och socialdemokratin.

Till Flamman säger Johan Lönnroth att det också är en missuppfattning att partiet riskerade att splittras.

Splittrade? Karin Svensson Smith och Johan Lönnroth startade Vägval vänster tillsammans med bland annat socialdemokrater, trotskister och ”två folkpartister”. Karin Svensson Smith bytte senare till Miljöpartiet, medan Johan Lönnroth stannade kvar i V. Foto: Bertil Ericson/Scanpix/TT.

– Vi vänsterpartister diskuterade frågan men vi hade medlemmar från fem partier. Vår ambition var att organisera partiövergripande samtal underifrån. I flera år hade vi möten i Fagersta på det temat.

Han menar också att Vägval vänster lyckades få partiet att byta linje i och med valet av Jonas Sjöstedt, som hade undertecknat uppropet, till partiledare 2012.


Men om vänstersplittringar inte är något betydande fenomen i den svenska rikspolitiken ser det annorlunda ut i de två skandinaviska grannländerna. Där har utbrytningar lett till etableringen av långvariga konkurrenter på det nationella planet.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (1 svar)