I Flamman nr 44/2012 uppmanar Seluah Alsaati Vänsterpartiet att ”låta bli SD:s väljare”. En direkt felaktig uppmaning. Det är ett stort problem (eller borde vara ett stort problem) för både V och SAP att arbetslösa eller lågt betalda människor, som borde vara en naturlig klassbas och väljargrupp för arbetarrörelsen – idag väljer att stödja Sverigedemokraterna (SD).
Det här är inte en isolerad svensk företeelse. Titta på Europa: Norge, Danmark, Tyskland, Frankrike och så vidare. Speciellt i Frankrike har Nationella Fronten under årtionden lockat över miljoner väljare från vänsterpartierna. Nationella Fronten var under en tid Frankrikes största arbetarparti. Skulle den franska vänstern i det läget säga: vi struntar i dessa väljare ty de är främlingsfientliga och detta kan smitta av sig på oss? Det skulle vara direkt katastrofalt om man valde den linjen.

Seluah resonerar om invandrare som om dom utgjorde en klass för sig. Får man i all ödmjukhet be om lite, lite marxistisk klassanalys? Annars kan man hamna totalt fel i den här frågan.
Och hur ser det ut historiskt? Låt oss titta på krisernas 1920- och 30-tal. Miljoner unga arbetare i Weimarrepublikens Tyskland hade aldrig haft ett jobb. De var utslagna och marginaliserade. Och de ansågs sakna klassmedvetenhet.

Marx hade redan på sin tid för den här gruppen människor myntat utrycket: Lumpproletariatet. Och den tyska vänstern – främst det starka kommunistpartet KPD använde flitigt denna term för att ”stampa” ut de här människorna. På det sättet drev man dom rakt i armarna på den framväxande nazismen. Nazisternas egen armé – SA – såg de här människorna: Man gav de ett riktigt mål mat om dagen, vilket de inte hade fått på länge. Man gav dom en ”snygg” och ren brun uniform istället för de slitna och smutsiga paltor de dittills haft.
Och man gav dem en direkt uppgift i kampen för ”det nya Tyskland”. De blev sedda och respekterade eller fruktade. Den tidigare utstötte och marginaliserade blev ”någon” som många såg upp till.
Eller var rädd för.Vilken personlig ”revansch”!
De var som sagt inte klassmedvetna och kände förmodligen inte till Internationalens texrad: ”Från mörket stiga vi mot ljuset,från intet allt vi vilja bli!” Annars hade den lätt kunnat passa in på deras personliga situation.

Man kan inte direkt jämföra dåtid och nutid. Men man bör lära av de misstag som arbetarrörelsen tidigare gjort när det gäller det obekväma ”lumpproletariatet”. Därför bör V inte följa Seluah Alsaatis uppmaning utan i stället ta strid med SD om dessa väljargrupper. De kanske inte är lika luggslitna och uthungrade som i Weimarrepubliken, men de är – eller känner sig – lika ustötta och svikna av vänstern.