Karneval förlag är ett nytillskott på den svenska förlagscenen. Förlaget, som startats av den under uppmärksammade former från Ordfront sparkade Björn Eklund, inleder starkt med tre intressanta politiska titlar. En av dessa är den brittiske parlamentarikern George Galloways bok Herr Galloway åker till Washington – Mannen som läxade upp USA om Irakkriget.
George Galloway är en idag närmast unik politiker. Han kombinerar en fullkomlig oräddhet med stark personlig integritet och en stor vilja att söka sig till medieljuset. Bland annat har det senare lett till att han under vintern synts i den brittiska kändisversionen av dokusåpan Big Brother. Han har hunnit med att bli utesluten ur Labour och bildat det nya vänsterpartiet Respect. På en tydlig antikrigsprofil valdes han för Respect in i det brittiska parlamentet. Han ställde upp i den av invandrare från arabiska länder dominerade London-stadsdelen Bethnal Green.
Men Galloway är en ovanlig politiker på ett annat sätt också. Han vet vad han talar om och är mycket påläst. Ja, han är egentligen mer än så, han är mycket berest och har tonvis av viktiga personliga kontakter, i framför allt arabvärlden. Galloway har länge brunnit för Palestinas befrielse och den orättvisa behandling Irak har utsatts för av ”det internationella samfundet”. Först svältes landets barn i hjäl av sanktioner. Sedan bombades det tillbaka till förindustriell nivå för att därefter få lida av det inbördeskrigsliknande resultatet av USA:s ”demokratiska imperialism”. Och just detta, de intensiva kontakterna i Palestina och Irak, har gjort honom ett till en mycket förtalad, och mycket älskad, man i Storbritannien.
Hans kontaktnät har gång på gång försatt honom i trubbel. Två gånger har han träffat Saddam Hussein och utifrån detta har han i tidningsartiklar anklagats för att ha sålt oljeoptioner, i strid med sanktionerna, och tjänat storkovan. Ingenting har kunnat bevisats och han har vunnit två rättsprocesser mot tidningarna Christian Science Monitor och Daily Telegraph, när dokumenten de publicerat visat sig vara förfalskningar. Detta hindrade inte ett av
USA:s senatsutskott från att slå fast hans skuld, utan att själv höra honom.
Efter att, vid ett möte med Saddam Hussein 1994, ha fällt ett uttalande han ångrar: ”Sir, jag hyllar ert mod, er styrka, er outröttlighet”, trodde han själv att han var förbrukad i politiken. Media hudflängde honom och menade att han hyllat Saddam Hussein. Själv menar Galloway att han talat i pluralis och menat det irakiska folket och förbannar sig själv att han inte varit tydligare. Han serverade fienden argumenten mot honom på ett fat. Hans väljare i Skottland återvalde dock honom ändå.
Boken är uppdelad i tre delar. En första, mycket initierad, bakgrund till anklagelserna mot honom själv och upprinnelsen till sanktionerna och kriget. En andra målande beskrivning av hur han till slut fick nog av de grundlösa anklagelserna i senaten och reste till Washington på eget initiativ, för att få ge sin syn på saken. Avslutningsvis publiceras hela utdraget från utskottsförhöret. Med sin kunskap, fräckhet och attacklust gör Galloway fullkomligt mos av sin republikanske motståndare, senator Norm Coleman, i en anklagelseakt som redan gått till den politiska historien i USA.
”Jag har mött Saddam Hussein exakt lika många gånger som Donald Rumsfeld. Skillnaden är att Donald Rumsfeld mötte honom för att sälja vapen till honom /… / Jag motsatte mig av hela mitt hjärta er politik. Jag riskerade mitt politiska liv för att försöka stoppa det av sanktioner orsakade massmordet på irakier, de flesta barn /…/ Jag gjorde allt för att stoppa den katastrof ni orsakade genom att invadera Irak. Och jag sa inför världen att era skäl för kriget var ett knippe lögner.”
Om Sverige hade haft en enda politiker, av åtminstone hälften av Galloways kaliber, skulle den erbarmliga politiska debatten om Irakkriget i vårt land ha sett helt annorlunda ut. Av det klarspråk som Galloway talar om sanktionerna, kriget, ockupationen, plundringen och lydregimen i Bagdad har den svenska vänstern mycket att lära.
