Teateruppsättningen, baserad på Åsa Linderborgs självbiografiska roman, blev en succé.
Men trots att pjäsen slagit publikrekord, kommer den inte att förlängas.
– För första gången kommer det gamla jobbare från Asea Metallverken och deras barn. Det har varit utsålt precis hela tiden och därför är det så ofattbart att uppsättningen skulle bära skulden till att teaterns ekonomi ser ut som den gör.
Det säger regissören Eva Gröndahl till Svenska Dagbladet.
Ledningen anser att pjäsen är för dyr.
– Tittar man på det budgetunderlag vi hade i december 2008 blev uppsättningen över en miljon dyrare än vad tanken var från början. Tack vare publiksuccén landade underskottet på mindre, säger Ulrika Hultgren, tillförordnad vd för Teater Västmanland, till Svenska Dagbladet.
”Personalen förtvivlad”
Skådespelaren Kjell Lennartsson kallar det hela en ”soppa”.
– Personalen är förtvivlad, säger Lennartsson till Flamman. Jag tycker att nu måste politiker och ledningen lägga pappren på bordet. Varför mörkar man hela tiden omkring det här? De måste ju bära sitt ansvar, precis som vi skådespelare och regissörer får ta ansvar för vad vi gör på scen.
Kjell Lennartsson menar bestämt att föreställningen skulle kunnat bära sig ekonomiskt, om ensemblen bestått av enbart fast anställda.
Han jämför med stafettläkare som blir onödigt dyra för landstingen.
– Hade det varit en ensemble hade den här pjäsen kunnat spelats så länge den haft en publik.
Dessutom kritiserar han det kortsiktiga ekonomiska tänkandet.
– Det har varit ett underskott man vill flytta över på det här året, och hade hoppats att föreställningen skulle rädda ekonomin. Men ingen föreställning kan rädda ett underskott. Kulturinstitutioner arbetar inte med ekonomiska mervärden.
