Deltagarna i kupplanerna är allt från USA-ambassaden till nationaliserade kroatiska fascister i Santa Cruz.

TEGUCIGALPA För två veckor sedan larmade den kände tysk-mexikanske latinamerikaexperten och universitetsprofessorn Heinz Dietrich, om att en militär statskupp planerades till den 11 oktober.
Högeroffensiv
Larmet hade föregåtts av en bred offensiv från den bolivianska högern, uppbackad av mäktiga separatistiska krafter i fyra av Bolivias nio län, Beni, Pando, Santa Cruz de la Sierra och Tarija.
I dessa län går oppositionen fram under täckmanteln det ”civila samhället” eller civilkommittéer.
En hög general inom den bolivianska armén hade, veckorna innan Heinz Dietrichs larm, kontaktats av officerare inom polisen som velat ha arméledningens stöd för en militärkupp.
Generalen informerade president Evo Morales om kupplanerna.
Men, som Dietrich skriver, ”militären genomför aldrig en kupp som ett slags självändamål”.
Det gäller att skapa förevändningar för att förbereda opinionen på ett maktövertagande såväl politiskt som ideologiskt. I Bolivia ”står ett komplett konspirativt block som utgörs av olika sociala och statliga krafter som arbetar i ett allt högre tempo för att göra slut på president Evo Morales”.
Viktiga personer
Inom detta block återfinns viktiga personer och grupper av den bolivianska statsapparaten såsom högsta domstolen, större delen av militären men även en högeropposition som obstruerar allt arbete i den nyvalda konstituerade församlingen.
Civilkommittéerna är livrädda för att grundlagen, som hittills har gett den ekonomiska och politiska eliten oinskränkt makt, ska förändras och tillfredsställa hela Bolivias folk. Därför kräver de att alla beslut som, ska tas av den grundlagsstiftande församlingen, måste tas med två tredjedelars majoritet. Men för Mas, president Morales’ parti, som fick 53 procent i valet i juli, är detta en omöjlig ekvation och partiet beslutade att lagförslag kan antas med enkel majoritet. Alternativet skulle ha varit att alla beslut omedelbart skulle obstrueras av högeroppositionen.
Generalstrejk
Den 11 oktober genomförde transportsektorn en generalstrejk i La Paz som lamslog alla huvudleder från övriga landet.
Mönstret följde exakt samma mönster som den stora åkeristrejken 1972 i Chile, som finansierades av CIA som hade dragit upp destabiliseringsplanerna mot folkregeringens ekonomiska politik. Evo Morales karakteriserade denna konflikt som ”en kamp om makten”.
”I Bolivia följer man till punkt och prickar USA:s manual för kontrarevolution” skriver Dietrich. ”Upprorsmaskinen smörjs med pengar, propagandahelgon och en politisk-paramilitär planering á la USA.”
Heinz Dietrich anser att 90 procent av de bolivianska officerarna inte är överens med regeringen Morales.
Den före detta generalen och arméchefen Marcelo Antezana, uppgav till dagstidningen La Prensa att de väpnade styrkorna är missnöjda för presidentens påstådda intentioner att installera en ”diktatorisk regim” och hans anslutning till ”axeln Kuba-Venezuela”.
Mot detta kommer militären ”att agera om politikerna inte håller sina avgivna löften”.
”Dåliga rådgivare”
Denne general anser att Evo Morales är en bondeledare som leds av dåliga rådgivare. ”Evo lät sig dras med av en internationell strömning /…/ ledd av Karibiens mulatter”.
Den utpekade spindeln i detta konspiratoriska nätverk heter Philip Goldberg, USA:s nye ambassadör i La Paz.
”Han fungerar som en länk mellan chilenska, kroatiska och Imperiets destabilisatörer”, skriver Dietrich och tillägger: ”Mellan 2001 och 2004 verkade Goldberg som andre vice verkställande chef för den diplomatiska delegationen i Kosovo och var chef för förhandlingsdelegationen i Dayton (Ohio) som orsakade Jugoslaviens upplösning. Det är en man med en perfekt profil för att frigöra Bolivias fyra östra provinser”.