SPORT Det är högsommartid. Tid för att ha tid. Någon sade till och med att det var hög tid för euron. Jag vet inte, jag.
Det verkar vara hög tid för så mycket nuförtiden. Men i en annan tid, en bättre med ändå värre tid, var det hög tid för helt andra saker. Kanske var inte den tiden helt bortkastad.
Vid nittiotalets slut var idrotten big business på ett helt annat sätt än idag. Den var en stor, och till skillnad från idag växande, bransch.
I konsekvens med det började också media, supportrar och klubbaktiva utveckla ett större intresse för de ekonomiska aspekterna av verksamheten.
Det gällde allt från regelbundna idrottsanalyser i finanstidningar till att genomskinliga PR-trick kunde genomskådas som just sådana av fansen.
I och med att ekonomin blev viktigare, skaffade sig folk helt enkelt koll.
Allt pekade på en fortsättning, men det som då verkade solklart som idrottens framtid slogs i spillror av samma nålstick som punkterade idrottsbubblan. När kurvorna vände nedåt, när krisen smög sig på, när profiten uteblev, så stannade diskussionen upp.
Naturligtvis eftersom de bakom siffrorna inte längre hade intresse av den.
Men faktum kvarstår: det är grymt viktigt vad som händer med den ekonomiska delen av elitidrotten. Inte mindre viktigt för att den går dåligt, snarare tvärtom. Den diskussion som fanns tidigare var inte på våra villkor.
Men den nya kan bli det. Ungefär som med A-ekonomi i SVT: programmet handlar idag egentligen bara om att finansnissarna leker på börsen, när ett program om ekonomi skulle kunna handla om långt viktigare och verkligare saker. Saker som människor har nytta av i sina dagliga liv.
Det kan vi fixa vad gäller idrotten. Eftersom finansnissarna nu inte längre vill leka, åtminstone inte offentligt, finns ett utrymme att ta av.
Från Helsingborg till Bislett, från Monacos GP till UEFA:s korridorer. Därför är det hög tid att ta ett steg tillbaka till framtiden. Tillbaka till en framtid där de inblandade granskar ekonomin. Där vi helt enkelt skaffar oss koll.
