När Sveriges ledande organisationer för konstnärer bjuder in till seminarium om NFT:er saknas de kritiska perspektiven helt.
Vad är NFT för något? Det är en fråga som Konstnärernas riksorganisation (KRO), Svenska tecknare och Svenska fotografers förbund tillsammans ställde sig förra veckan när de anordnade ett strömmat seminarium om saken. Inbjudna experter skulle förklara, entusiaster skulle reda ut begrepp, juristen skulle sammanfatta läget. Men blev vi egentligen något klokare?
NFT är till sin natur svårt att förstå. Fenomenet brukar beskrivas som ny häftig digital konst på internet, men rent tekniskt rör det sig om ett ägandeskapskontrakt som ligger i en blockkedja. NFT är starkt sammankopplat med kryptovalutor och tanken med dem är att det inte ska finnas någon huvudansvarig, utan att ansvaret ska delas på alla i nätverket, i blockkedjan. Av den här anledningen har det blivit en dröm för alla som älskar en totalt oreglerad marknad, helt fri från allt vad moms och skatt heter. Under KRO:s seminarium framhävs de demokratiska aspekterna av krypto, som att det till exempel inte finns någon som kan agera dörrvakt för vem som får tillgång till rummet. Så långt är allt väl.
Panelen, som tycks ha lite problem med att förklara vad en NFT är på ett sätt som folk förstår, beskriver det mest som något nytt och häftigt. ”Det är väldigt viktigt att man är med på det här tåget”, säger Alexander Antonov, medgrundare till det digitala galleriet Artdely. Det visas bilder på apor, stenar och konstverket Everydays: the first 5 000 days såldes för rekordhöga 69 miljoner dollar. Verket är ett kollage av 5 000 bilder av konstnären Mike Winkelmann, men är alltså en JPG, en bild i datorn. Konstverket jämförs med Mona Lisa av Alexander Antonov, som tycker att det är ett rimligt pris. ”Han har köpt en Mona Lisa för bara 69 miljoner”.
Paralleller dras till när internet var nytt och hur folk inte förstod hur stort det var. ”Testa gärna att köpa själva för att förstå”, fortsätter Alexander. Seminariet har redan visat hur man startar en plånbok för att köpa NFT:er och hur man kan skapa egna. Andreas Lindén, grafisk formgivare, är inbjuden som kritisk röst men börjar med att förklara att han i dag köpt sin första NFT. Ridå.
Det är väl någonstans välmenande av KRO att vilja förklara något som många av deras medlemmar inte riktigt greppar, men synd då att det blir helt kidnappat av entusiaster och försäljare utan en neutral syn på saken.
Knappt någonstans nämns det att man egentligen köper en länk och inte själva bilden. Det nämns inte att the first 5 000 days köptes av en kompis till konstnären i vad som har beskrivits som ett bedrägeri. Det nämns överhuvudtaget inte att det går att skapa flera anonyma konton i syfte att sälja konstverk till sig själv för att fejka efterfrågan.
Jag förstår att KRO vill hjälpa sina medlemmar som tydligen ofta får frågan om de kan tänka sig att illustrera NFT:er till kunder. Svaret borde vara att riskerna med NFT:er är många. Man kan bli del av en pengatvätt-härva, man kan råka trycka fel när man ska sälja, och det finns absolut inget sätt att häva köpet på. Värst av allt är de digitala pengarna man får betalt med kan bli omöjliga att växla till riktiga pengar ifall länder börjar förbjuda dem, vilket faktiskt redan har börjat hända.
Jag skulle gärna se att KRO hellre hjälper konstnärer att titta på andra digitala lösningar för att sälja konst. NFT har problem som kan vara för stora för att överbrygga.
