Kommentar/Kultur 12 juni, 2022

Tomas Antila: Konstvärlden är naiv inför NFT

När Sveriges ledande organisationer för konstnärer bjuder in till seminarium om NFT:er saknas de kritiska perspektiven helt.

Vad är NFT för något? Det är en fråga som Konstnärernas riksorganisation (KRO), Svenska tecknare och Svenska fotografers förbund tillsammans ställde sig förra veckan när de anordnade ett strömmat seminarium om saken. Inbjudna experter skulle förklara, entusiaster skulle reda ut begrepp, juristen skulle sammanfatta läget. Men blev vi egentligen något klokare?

NFT är till sin natur svårt att förstå. Fenomenet brukar beskrivas som ny häftig digital konst på internet, men rent tekniskt rör det sig om ett ägandeskapskontrakt som ligger i en blockkedja. NFT är starkt sammankopplat med kryptovalutor och tanken med dem är att det inte ska finnas någon huvudansvarig, utan att ansvaret ska delas på alla i nätverket, i blockkedjan. Av den här anledningen har det blivit en dröm för alla som älskar en totalt oreglerad marknad, helt fri från allt vad moms och skatt heter. Under KRO:s seminarium framhävs de demokratiska aspekterna av krypto, som att det till exempel inte finns någon som kan agera dörrvakt för vem som får tillgång till rummet. Så långt är allt väl.

Panelen, som tycks ha lite problem med att förklara vad en NFT är på ett sätt som folk förstår, beskriver det mest som något nytt och häftigt. ”Det är väldigt viktigt att man är med på det här tåget”, säger Alexander Antonov, medgrundare till det digitala galleriet Artdely. Det visas bilder på apor, stenar och konstverket Everydays: the first 5 000 days såldes för rekordhöga 69 miljoner dollar. Verket är ett kollage av 5 000 bilder av konstnären Mike Winkelmann, men är alltså en JPG, en bild i datorn. Konstverket jämförs med Mona Lisa av Alexander Antonov, som tycker att det är ett rimligt pris. ”Han har köpt en Mona Lisa för bara 69 miljoner”.

Paralleller dras till när internet var nytt och hur folk inte förstod hur stort det var. ”Testa gärna att köpa själva för att förstå”, fortsätter Alexander. Seminariet har redan visat hur man startar en plånbok för att köpa NFT:er och hur man kan skapa egna. Andreas Lindén, grafisk formgivare, är inbjuden som kritisk röst men börjar med att förklara att han i dag köpt sin första NFT. Ridå.

Det är väl någonstans väl­menande av KRO att vilja för­klara något som många av deras med­lemmar inte riktigt greppar, men synd då att det blir helt kid­nappat av entusiaster och för­säljare utan en neutral syn på saken.

Knappt någonstans nämns det att man egentligen köper en länk och inte själva bilden. Det nämns inte att the first 5 000 days köptes av en kompis till konstnären i vad som har beskrivits som ett bedrägeri. Det nämns överhuvudtaget inte att det går att skapa flera anonyma konton i syfte att sälja konstverk till sig själv för att fejka efterfrågan.

Jag förstår att KRO vill hjälpa sina medlemmar som tydligen ofta får frågan om de kan tänka sig att illustrera NFT:er till kunder. Svaret borde vara att riskerna med NFT:er är många. Man kan bli del av en pengatvätt-härva, man kan råka trycka fel när man ska sälja, och det finns absolut inget sätt att häva köpet på. Värst av allt är de digitala pengarna man får betalt med kan bli omöjliga att växla till riktiga pengar ifall länder börjar förbjuda dem, vilket faktiskt redan har börjat hända.

Jag skulle gärna se att KRO hellre hjälper konstnärer att titta på andra digitala lösningar för att sälja konst. NFT har problem som kan vara för stora för att överbrygga.

Inrikes 06 februari, 2026

Nazister eldade Prideflagga – åtalas för hatbrott

Symbolen Fru Justitia i Stockholms tingsrätt. En film visar hur NMR-aktivisterna trampar på regnbågsflaggan. Foto: Henrik Montgomery/TT, Polisens förundersökning.

Förra veckan väcktes åtal mot två nazister för hets mot folkgrupp, efter att ha eldat upp en regnbågsflagga i centrala Stockholm. Felix König, tillförordnad generalsekreterare för RFSL, ser flaggbränningen som ett oroande tecken i tiden – men välkomnar att fler åtal väcks för hatbrott mot hbtq-personer.

Två nazister åtalas för hets mot folkgrupp, efter att ha bränt en Prideflagga i centrala Stockholm.
Det var under Pridefestivalen i Stockholm i början på augusti förra året som ett antal nazister från Nordiska motståndsrörelsen samlades på centrala Sergels torg. Med sig hade de en regnbågsflagga.

En 38-årig ledande aktivist i gruppen höll tal ståendes på flaggan. I talet beskrev han homosexuella bland annat som ”degenererade” och ”perversa”, och menade att nazistgruppen var på plats ”för att promota kärnfamiljen, före dekadens och bögerier”.

Talet avslutades med att 38-åringen hällde bensin över flaggan som han just trampat på. En 36-årig man, även han i NMR-uniform, tände sedan eld på flaggan.

Regnbågsflaggan är en kraftfull symbol, som fylls med en oerhörd spännvidd av politiska budskap.

I förhören nekar 36-åringen till brott. Enligt egna uppgifter ombads han att tända på flaggan efter att 38-åringen råkat få bensin på händerna.

Trots sitt deltagande i manifestationen, som uttryckligen riktade sig mot Stockholm Pride, påstår han att han inte har någon åsikt om hbtq-personer.

– Jag bränner en politisk rörelses flagga. Det hade lika gärna kunnat vara Socialdemokraternas flagga som jag brände, hävdar han i förhöret.

På frågan hur han tror att flaggbränningen uppfattas av Priderörelsen svarar 36-åringen ”ingen kommentar”.

Felix König (bilden), tillförordnad generalsekreterare på RFSL, välkomnar åtalet mot nazisterna.

– Vi står upp för yttrandefriheten, men nu har vi en lag om hets mot folkgrupp och det är viktigt att den får effekt. Den har tidigare inte använts jättemycket, så att det blir fällande domar nu är väldigt välkommet.

Han reagerar på nazisternas beskrivning av Prideflaggan som politisk.

– Regnbågsflaggan är en kraftfull symbol, som fylls med en oerhörd spännvidd av politiska budskap. Titta bara på Pride, där bärs den tillsammans med budskap på både vänsterkanten och högerkanten, från kommersiellt och antikommersiellt, säger han, och fortsätter:

– Det är inte en politisk rörelse som äger den, utan den symboliserar frihet, öppenhet och alla människors lika värde. Det finns studier som visar att tryggheten för hbtqi-personer ökar när man ser flaggan på allmän plats. Den är en trygghetsskapande åtgärd.

Han säger att säkerhetsläget för hbtq-personer försämrats på senare år, och att förbundets lokalavdelningar lägger allt mer tid och kraft på säkerhetsåtgärder.

– Det här ett av flera tecken. Vi har en oroande utveckling där olika former av hot och hat ökar, från det vardagliga till det extrema. Det är något som få människor i Sverige vill ha, men som vi nu ser.

Vad kommer den utvecklingen ifrån?

– Det är svårt att säga, men vi ser både i Sverige och andra länder hur hbtqi-frågor används som slagträ för att sprida desinformation och väcka avsky. Under debatten om könstillhörighetslagen förra sommaren var det en sverigedemokrat som jämförde transpersoner med djur från riksdagens talarstol, säger han med syftning på riksdagsledamoten Leonid Yurkovskiy.

Båda de åtalade nazisterna nekar till brott, och svarar genomgående ”inga kommentarer” i förhöret. Samtidigt har båda flera domar i bagaget.

38-åringen dömdes så sent som i december för hets mot folkgrupp, efter att ha burit en Hitlermask vid en NMR-sammankomst i samband med bilträffen Summer Meet i Västerås. Straffet blev dagsböter. Våren 2025 dömdes han även till villkorlig dom för misshandel och olaga hot. Han står just nu åtalad i ytterligare ett misshandelsfall.

Den yngre mannen är tidigare dömd för brott mot maskeringslagen i samband med en NMR-demonstration, samt våldsamt motstånd vid ett annat tillfälle.

Läs mer

Stockholm Pride skriver i ett mejl till Flamman att man inte vill kommentera händelsen.

”Vi har inga kommentarer kring den händelsen du refererar till”, skriver organisationens pressavdelning i ett mejl till Flamman, och fortsätter:

”Gällande säkerhetsfrågor så är det heller inget som vi kommenterar annat än att vi har ett bra och nära samarbete med Stockholmspolisen.”

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 05 februari, 2026

Möbler för de många

I augusti 2024 slog Ikea i Älmhult världsrekord i kategorin flest antal personer i tvådelad pyjamas på samma plats, med 2 052 mot tidigare rekordet på 1 879. Foto: Johan Nilsson/TT.

Ingvar Kamprad gjorde folkhemsdrömmen en lysande affär. Men när Ikea nu genomgår sin största kris någonsin, framstår de sociala ambitionerna som avlägsna. ”Det enda radikala alternativet vore att stänga ned hela Ikea”, säger företagets gamla ”designminister” Lennart Ekmark.

Året är 1968 och vänstervågen hittar ända in i Ikea. Inte minst vid Kungens kurva i Stockholm, som sedan öppnandet tre år tidigare är världens största varuhus.

Den upproriska ungdomen ska flytta hemifrån och storsäljaren är lagerhyllan Ivar. Den lyfts in i vardagsrummet och proppas med vänsterböcker, dekoreras med Che Guevara-affischer, och några år senare ska Nationalteaterns barnskiva Kåldolmar och kalsipper spelas i bollhavet. Katalogens omslag det året pryds av en kommuniströd läderfåtölj.

Så ser i varje fall mytologin ut. Centrala för omdaningen är de unga vänsterradikalerna Lennart och Mary Ekmark. Han var under många år Ingvar Kamprads högra hand och ”designminister”, och hon har formgivit många klassiska interiörer.

Socialist. Lennart Ekmark började jobba på Ikea efter majrevolten 1968, och var hjärnan bakom företagets estetiska vänstersväng. Hans maoism var aldrig ett problem för Ingvar Kamprad. Foto: Leonidas Aretakis.

– Alla var vänster då, med Vietnamrörelsen och Gärdesfesterna, man fick nästan inte vara något annat. Särskilt med vår bakgrund, säger Mary Ekmark och syftar på uppväxten i södra Stockholms fattiga närförorter.

Lennart Ekmark tar vid:

– Ingvar visste att jag var maoist och kallade mig ofta det. Han tyckte att det var bra, att jag hade koll på folklighet. Han var väldigt intresserad av min ensamstående mamma och hur hon levde också.

Jag är på besök i deras lägenhet i Bananhusen på Södermalm, även de en 60-talsklassiker som uppfördes på en tidigare sockerfabrik. Där serveras jag inte bara ostmackor med gurka och utsikt över Årstaviken, utan ett unikt stycke svensk välfärdshistoria, om hur historiens snålaste smålänning blev mångmiljardär på folkhemmets löfte om ett gott hem för alla.


I november samlades Ikeachefer från hela världen i småländska Älmhult för att diskutera hur man ska rädda möbeljättens skälvande världsherravälde.

Bloomberg rapporterar att försäljningen stannat av i konkurrens med nätbutiker som Amazon, Shein och Temu. Som svar har man sänkt priserna, vilket fick fjolårets vinster att rasa med 26 procent. Sanktionerna mot Ryssland har dessutom lett till skenande timmerpriser, medan bolagets inköp av känsliga skogsmarker i Östeuropa fick föreningen Jordens vänner att i fjol nominera bolaget till ”årets greenwashare”.

Nu utlovar ledningen den ”största omställningen i Ikeas historia” – ett löfte som dock återupprepats sedan 2019. På mötet valdes också för första gången en ickesvensk vd.

Ikon. En Ikeaanställd skriver sin kondoleans efter att företagets grundare Ivar Kamprad gått bort 91 år gammal. Foto: Anders Wiklund/TT.

Den lilla postorderfirman som grundades 1941 av en 17-årig Ingvar Kamprad har blivit världens största möbelbolag. I dag har man 504 butiker, en försäljning på 473 miljarder kronor, och en bolagsstruktur mer svårbegriplig än deras monteringsanvisningar. Det sägs att var tionde europé blir till i en Ikeasäng.

Men man har också en socialdemokratisk historia. ”Per Albin Hansson byggde Folkhemmet, Ingvar Kamprad möblerade det”, hette det på 1960-talet, och hans slogan om att ”betjäna de många människorna” har ekat hos upprorsmakare som den tidigare Labour-ledaren Jeremy Corbyn.


– Det är som det alltid är. Man är 17 år och blir attraherad, säger Mary Ekmark och visar med handen mot de färska tekakorna.

– Han jobbade på samma avdelning. Han var upptagen då, vet du. Men till slut fick jag loss honom.

Lennart Ekmark fyller i:

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar/Kultur 04 februari, 2026

Mathias Wåg: Svaret ett år efter Risbergska är ”odjur” och ”pack”

Minnesplats utanför skolan ett år efter våldsdådet på Campus Risbergska. Foto: Fredrik Sandberg/TT.

Hela massakern utspelar sig på en kvart. När gärningsmannen Rickard Andersson kliver ut från komvuxskolan Campus Risbergskas toalett och börjar skjuta är klockan 12.31 den 4 februari 2025. Han är amfetaminpåtänd, militärklädd och beväpnad till tänderna. Under tio minuter hinner han skjuta 70 skott och kasta flera rökgranater. När polisen anländer efter tio minuter ligger tio studenter döda och fem svårt skadade. Eller är de döda ännu? Gärningsmannen öppnar eld mot polisen, som drar sig tillbaka. Fem minuter senare har han tagit sitt liv i en skolsal. Men det vet inte poliserna som retirerat.

I den grävande journalisten Frida Sundkvists Efter skotten. Sanningen om Sveriges värsta masskjutning (Ordfront, 2026) beskriver polisen Daniel Lenart ett fruktansvärt scenario av när han träder in i ovissheten i de rökfyllda korridorerna, och försiktigt går fram bland de fallna kropparna. Överallt ser han blinkande mobilskärmar. De ringer och ringer. Det kommer upp hjärtan på skärmen. Anhöriga och närstående försöker desperat få kontakt med sina kära i skolan.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 04 februari, 2026

Arbetarklassen behövs om Sverige ska ställa om

Arbetare installerar ett havsbaserat vindkraftverk utanför Fuqing i kinesiska Fujianprovinsen.

När väst började avveckla ned sina industrier förlorade vi också den kunskap som behövs för att ställa om. Det är dags att återuppbygga den.

En blåsig försommardag gav vi oss ut på en gammal fiskebåt från kajen vid Köpenhamns modernistiska kraftverk Svanemøllen. Det kollegiala småsnackandet ersattes snart av en guide i hörlurarna som berättade om hamnen, regionen och så till sist om vårt resmål: havsvindparken Middelgrunden. Trots allt högre vågor kunde båten lägga till vid betongfundamenten som håller de 105 meter höga verken på plats. 

”Jäklar” tänkte jag när jag såg vingarna svepa över oss. ”De är högre än Skara domkyrka.” (Som är 65 meter högt och min ständiga referens för höjder.) Bara rotorbladen är 40 meter långa.

Parken består av 20 vindkraftverk på 2 megawatt styck, och var en av världens största havsvindparker när den byggdes för ett kvartssekel sedan till en kostnad av motsvarande skyhöga 11 740 kronor per kW.

I digitaliseringens rus har både höger och vänster glömt att mjukvara förutsätter hårdvara.

I dag är den en liten plutt. Danmarks senaste park Thor är med sina 1 000 megawatt 25 gånger större. Moderna verk ligger på 20 megawatt och har redan installerats i Kina, och testas nu i Danmark. Rotordiametern ligger på 292 meter – en bra bit över Sveriges högsta byggnad Turning Torso. Samtidigt har kostnaden pressats ned till 60–70 öre per kWh. 

Hur lyckades vi göra en extremt dyr energikälla prisvärd? För den som vill bygga ett fossilfritt överflödssamhälle är detta en knäckfråga. 

Ett bra svar hittar jag i boken Breakneck av Dan Wang som handlar om varför Kina kan bygga så mycket snabbare och bättre än USA. 

Wang menar att det finns tre typer av innovationer. Först enskilda tekniker som GPS, pekskärm och internet. Det andra är processinnovationer – att kunna smälta glas, limma ihop komponenter och tillverka telefonernas chip.

Men den avgörande tredje typen är processkunskap: att veta hur man bygger en halvledarfabrik, de kemiska processerna bakom en pekskärm, och hur man sätter ihop telefonen. Wang jämför med ett recept: även det tydligaste blir meningslöst för den som aldrig stått i ett kök. 

När industrierna flyttade till Kina krävde landets regering samarbeten med kinesiska bolag och ingenjörer. Resultatet blev en massiv kunskapsuppbyggnad – samtidigt som motsvarande kompetens försvann från väst.

Sedan arbetarrörelsens motståndare tog över politiken i väst har den kunskap och erfarenhet som arbetare besitter nedvärderats.

Det var därför som Apples vd Tim Cook förklarade att företag inte flyttar till Kina för billig arbetskraft, då det ”slutade vara ett låglöneland för många år sedan.” I stället handlar det om att landet till skillnad från väst fortfarande satsar på utbildning och industriellt kunnande hos både arbetare och ingenjörer. Det här är ett verkligt problem för Apple, som dagligen måste flyga ingenjörer från tillverkningen tvärs över Stilla havet till deras labb i Kalifornien.

Sedan arbetarrörelsens motståndare tog över politiken i väst har den kunskap och erfarenhet som arbetare besitter nedvärderats. Politikerna började bry sig mer om hur varor och tjänster konsumeras än hur de produceras. Då kunde de lika gärna produceras i Kina – så länge det var billigt. 

Det är ett centralt problem för Sveriges omställning. På Northvolt saknades processkunskap, erfarenhet av industriell drift och kunskaper om den svenska modellen. Långa underentreprenörled gjorde verksamheten oöverskådlig. Maskiner köptes in som inte var kompatibla med europeisk standard och som saknade instruktioner på svenska. Företaget gick i konkurs. 

Det finska kärnkraftverket Olkiluoto som blev 14 år försenat hade liknande problem, och nu ser vi samma utveckling hos Stegra och Preem. Omställningsprojekt har blivit magneter för arbetslivskriminalitet i stället för arenor för lärande för de betonggjutare, byggarbetare, rörläggare, elektriker och ingenjörer som skulle kunna bygga nästa projekt ännu bättre.

Samtidigt har progressiva börjat återupptäcka produktionens roll i samhället. Rödgröna partier pratar om att bygga energi och industri, och inte bara om att omfördela. I USA engagerar debatten om ”överflöd” både liberaler som Ezra Klein och socialister som Zohran Mamdani. Men ofta reduceras problemet till regleringar. Svaret blir då att ta bort regleringar, eller ta över verksamheter i offentligt ägarskap.

Men som geografen Matt Huber påpekat missar de att arbetarklassen sitter på central kunskap som behövs för att bygga nytt.

Rödgröna partier pratar om att bygga energi och industri, och inte bara om att omfördela.

Poängen är inte att romantisera traditionella arbetaryrken. Men i digitaliseringens rus har både höger och vänster glömt att mjukvara förutsätter hårdvara. Att nästan allt modernt mänskligt liv förutsätter byggande och tillverkning. Den parallella avindustrialiseringen har också skapat ett växande avstånd mellan arbetarklassen och politiken som möjliggjort ett politiskt ointresse. Medan andra underrepresenterade grupper har stärkt sin representation i svensk politik är arbetare kraftigt politiskt underrepresenterade

Tillbaka till vindkraften. Den har utvecklats i EU och visat att processkunskap går att bygga. Hur blev det så?

Enligt både tidigare energiminster Dan Jørgensen och Anders Eldrup, vd för företaget Ørsted under åren som bolaget skiftade över från olja och gas till att bli världens största vindbolag, handlar det om statliga satsningar. Genom att utveckla teknik i stället för att snåla, har arbetare och ingenjörer i Danmark blivit väldigt duktiga på vindkraft (processkunskap) och pressat ned kostnaderna. Deras bolag är världsledande och motsvarar 11 procent av dansk export.

Först när regeringen tog bort stödet avstannade utbyggnaden, anställda sparkades och kinesiska bolag tog över det tekniska ledarskapet. Lärdomen är enkel: det är inte dyrt att investera, det är dyrt att snåla.

Läs mer

Visst måste statsstöd kombineras med krav. Pengarna måste gå till teknologiutveckling och inte aktieutdelning. Högre skatter kan behövas för att riktade stöd inte ska öka ojämlikheten.

Men som Harvardekonomen Dani Rodrik konstaterat: med tanke på teknologiskt lärande och hotet från klimatkrisen är det en självklarhet att subventionera gröna industrier. Genom att låta arbetare och ingenjörer lära sig utveckla ny grön teknik kan omställningen bli billigare och bättre.
2026 är det val. Under nästa mandatperiod måste utsläppen falla drastiskt för att kompensera för Tidöregeringens misslyckade klimatpolitik. Nyckeln är en organiserad arbetarrörelse som vet hur jobbet görs.

Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 04 februari, 2026

I Sudan väger guldet tyngre än blod

En kvinna befinner sig i ett uppsamlingsläger efter att ha överlevt massakern i El Fasher. Foto: Mohammed Jammal/AP.

Inbördeskriget i Sudan har utvecklats till den värsta humanitära katastrofen i världen. Inte minst på grund av inblandningen av länder som Förenade Arabemiraten – som kastar lystna ögon mot landets guldreserver.

Sedan den 15 april 2023 har Sudan slitits sönder av ett fullskaligt inbördeskrig. Infrastruktur har slagits i spillror, tunga vapen har satts in mot tätbebyggda områden och människor har utsatts för grova övergrepp. Civilbefolkningen har betalat det högsta priset.

Konflikten står mellan Sudans väpnade styrkor (SAF), under landets de facto-ledare general Abdel Fattah al-Burhan, och den paramilitära styrkan Rapid Support Forces (RSF), som leds av Mohamed Hamdan Daglo, även kallad ”Hemeti”.

Men de två männen har inte alltid varit fiender. I oktober 2021 samarbetade de för att störta den civila regering som tillträtt efter den auktoritäre Omar al-Bashirs fall. Han hade suttit vid makten sedan kuppen i juni 1989. Burhan blev ordförande i övergångsrådet, medan Hemeti blev vice.

Men alliansen var kortlivad. Under de följande 18 månaderna rustade båda sidor för en oundviklig uppgörelse. I dag kontrollerar SAF ”övergångsregeringen” i norra, centrala och östra delarna av landet. RSF dominerar västra delen av landet och genomför där återkommande attacker mot arméns positioner.

FN uppskattar att över 150 000 människor har dödats sedan kriget bröt ut. Nästan 13 miljoner har drivits på flykt, varav fyra miljoner till grannländer. Samtidigt hotar hungersnöd nu 25 miljoner av landets 36 miljoner invånare.

Maktens män. Abdel Fattah al-Burhan, till vänster, var tidigare allierad med Mohamed Hamdan Daglo, även kallad ”Hemeti”, men nu är de bittra fiender. Foto: AP, Hussein Malla/AP (montage).

Trots flera medlingsförsök har inget läger gått med på vapenvila.

Efter 18 månaders belägring intog RSF i november norra Darfurs huvudstad El Fasher. Bilder av massakrer, tortyr och avrättningar spreds snabbt i sociala medier.

Efter ett besök i Darfur beskrevs regionen av Tom Fletcher, FN:s biträdande generalsekreterare för humanitära frågor, som världens nya ”epicentrum för mänskligt lidande”.

– El Fasher är i praktiken en brottsplats, sade han vid en videopresskonferens.

Han vittnade om etniskt motiverade massmord, kollektiva våldtäkter, kidnappningar för lösensummor och försvunna barn. Övergreppen har dokumenterats av FN-organ och bekräftats genom satellitbildsanalyser av experter vid Yaleuniversitetet. När internationella biståndsarbetare fick tillträde till staden i slutet av december fann de den till stora delar övergiven.

Den 24 november, dagen efter att SAF hade avvisat ett förslag om vapenvila från Quad-gruppen (USA, Förenade Arabemiraten, Egypten och Saudiarabien), utropade RSF ensidigt en tre månader lång vapenvila.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar/Kultur 03 februari, 2026

Ann Heberlein: Epsteins gäster såg sig som övermänniskor

Foto: Wikipedia, AP (montage).

2011 satte sig den norska kronprinsessan Mette-Marit och knappade in ”Jeffrey Epstein” på Google. Trots att sökresultatet bland annat innefattade information om att Epstein fyra år tidigare dömts för sexköp efter att en minderårig flicka berättat att hon blivit sexuellt utnyttjad i Epsteins hus drog hon inte öronen åt sig. I stället skrev hon till Epstein, som hon haft kontakt med i många år, att hon ”håller med om att det inte ser bra ut”, följt av en smiley.  

Man kan säga mycket om en man som utnyttjar en fjortonåring sexuellt: att påstå att det ”inte ser bra ut” tycks vara ett direkt olämpligt omdöme. Smileyn är direkt stötande – som om det hela är ett skämt. Kanske var det också exakt så Epstein och hans enorma vänkrets såg på de övergrepp som begicks av honom och andra i hans hem i Palm Beach och på hans privata ö i Karibien, som ett privat skämt, en pikant hemlighet med smak av något förbjudet.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (1 svar)

Flammans forum

"Jag tror att den stora boven är tristess. Så simpelt, det gör hemska saker med människor. En blandning av tristess och makt. Jag ser det varje gång en arbetare får en chefsposition med människor under sig. Det kan vara den mest trevligaste och goaste personen på golvet, men blicken och rösten förändras kvickt efter att hen fått makt. Ju störa makt desto värre tycks det bli. Och när makten inte räcker vill de ha mer, se på hemliga sällskap som frimurare osv med underliga ritualer, sedan skyddar de varandra i rätten, för där sitter det andra med hög makt som de dragit till sig med lovsång om utökad makt. Men ÄR de inte övermänniskor då? De står över oss, bokstavligt talat är de rätt och slätt övermänniskor och vi undermänniskor, delar i maskineriet som kan slitas ut, kastas bort och enkelt bytas ut (vi blir ju bara fler och fler). Dessa övermänniskor kan göra vad de vill med oss längst ner i pyramiden och även om de själva varit i vår sits i yngre dar så föraktar de oss för att vi är för svaga för att klättra upp för hela stegen. Även kungligheterna är ju med i liknande ordrar och hemliga sällskap, annars hade det väl varit väldigt tråkigt att vara kung och drottning. Kanske gör tristessen att de lockas till sådana här galningar med makt, risken för att åka fast ökar väl bara lockelsen. Hur är det annars möjligt att Epstein hade kontakt med så många andra människor med oerhört makt? Hade Epstein jobbat som alla vi andra nere på botten så hade han antagligen inte blivit så sjuk. Han hade inte haft tid med sådana dumheter och han hade respekterat andra medmänniskor för att han hade vetat hur det är att vara i deras skor. När han själv kastades i häktet med de allra lägsta hängde han sig direkt, Epstein som människa, som varumärke, var ju redan utplånad innan dörren till häktet stängdes. En lång väg att falla från pyramidens topp där andra människor kan behandlas hur som helst. "
F
Fredrik Karlsson
Inrikes 03 februari, 2026

Roks vill se utredning mot Epsteinsvensken: ”Mår illa”

En svensk man med kontakter inom modellindustrin försåg sexförbrytaren med tjejer. Foto: FBI.

I över tio år arbetade en svensk man nära den amerikanska pedofilmiljardären Jeffrey Epstein. Nu vill kvinnoförbundet Roks att myndigheterna utreder mannen för koppleri. ”Rättsstaten kan och får inte välja att blunda”, skriver förbundsordförande Adine Samadi till Flamman.

Kvinnoförbundet Roks vill se en utredning mot den svenska man i 70-årsåldern som under mer än tio år arbetade nära Jeffrey Epstein. 

Kravet kommer efter Flammans avslöjande om att mannens namn återkommer i hundratals mejl- och sms-konversationer med Epstein, där mannen tagit emot hundratusentals kronor för att förse miljardären med unga kvinnor.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Nyheter 02 februari, 2026

Topp på SD-nära tankesmedja nämns i Epsteindokumenten

Asle Toje är en del av tankesmedjan Oikos förtroenderåd. Foto: Heiko Junge/NTB/TT.

I ett mejl från 2018 uppmanas Jeffrey Epstein att arrangera möte mellan Steve Bannon, Fremskrittspartiets ledare och Asle Toje – medlem i såväl norska Nobelkommittén som SD-nära tankesmedjan Oikos. Toje själv menar att han aldrig haft någon kontakt med miljardären.

Norrmannen Asle Toje, som sitter i förtroenderådet för den SD-kopplade tankesmedjan Oikos, omnämns flera gånger i de dokument som i fredags offentliggjordes från utredningen mot den amerikanska sexbrottslingen och miljardären Jeffrey Epstein.

Toje är en framstående konservativ profil i Norge, och är även medlem i den norska Nobelkommittén.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Nyheter 01 februari, 2026

Epsteins medhjälpare skriven hos Mexikos ambassadör

Foto: USA:s justitiedepartement / Wikipedia Commons.

70-åringen gav Jeffrey Epstein tillgång till mängder av unga kvinnor – och tjänade stora pengar. Sedan fyra år tillbaka står han skriven som boende på den mexikanska ambassadörens residens i Djursholm.

I går var Flamman först med att rapportera om Epsteins långvariga svenska medhjälpare – en man i 70-årsåldern som står skriven på en exklusiv fastighet i Djursholm. 

Nu kan Flamman avslöja att fastigheten ägs av den mexikanska ambassaden i Sverige. Villa Iltakallio, som den anrika byggnaden kallas, är residens för landets ambassadör Alejandro Alday González med familj. Bland husets tidigare invånare märks den nationalromantiska poeten Verner von Heidenstam.

Enligt folkbokföringen ska även Epsteins medhjälpare ha flyttat dit för fyra år sedan, och har sedan dess stått skriven på adressen som en av fyra boende.

I ett inlägg på Linkedin under söndagskvällen skriver ambassaden att den inte har någon koppling till mannen, samt att ambassadören och hans familj ”inte under någon tidpunkt haft kännedom om individen i fråga”. De skriver också att en man med samma namn tidigare varit anställd som kock på residenset, men att anställningen avslutades i november 2022.

Den 70-åriga mannen förekommer tusentals gånger i de handlingar som i fredags offentliggjordes av det amerikanska justitiedepartementet. I en handling som tycks komma från en polisutredning nämns svensken som ”påstådd rekryterare”. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar 01 februari, 2026

Petter Hellström: Drevet mot Zita är antisemitismens spegelbild

Biografen Zita har av en rad borgerliga debattörer anklagats för antisemitism efter att ha kallat sig en ”apartheidfri zon”. Foto: Claudio Bresciani/TT.

Anklagelserna mot biografen Zita visar att många högerdebattörer inte kan skilja på judar och staten Israel. Resultatet är en förvirrad debatt som i praktiken förstärker antisemitismen.

Jag brukade tänka att de ständiga anklagelserna om antisemitism var ett uttryck för försåtlig retorik. Ett sätt att misstänkliggöra Israelkritik genom att klistra på den starkast möjliga etiketten. Men jag börjar tro att många debattörer på högerkanten faktiskt inte förstår skillnaden mellan judar och staten Israel. Att de på allvar tror att de bekämpar antisemitism, även när effekten blir den motsatta.

Senast var det personalen på Stockholmsbiografen Zita som anklagades för att ha infört en ”judefri zon”, efter att de hade hörsammat den palestinska BDS-rörelsens uppmaning att välja bort varor och tjänster som bidrar till israeliska folkrättsbrott. Biografen hann knappt utropa sin ”apartheidfria zon” innan hotbilden blev så allvarlig att de backade ur.

För tydlighetens skull bör det kanske sägas att Zita såklart inte införde en ”judefri zon”. Biografen visar ofta filmer av judiska filmskapare, och inte sällan med en uttalat judisk tematik. När de anslöt sig till BDS-rörelsens initiativ gjorde de också tydligt att de inte tänkte sluta visa israeliska filmer. Det var med andra ord oklart om biografens ställningstagande skulle ha några konsekvenser utöver att rensa kylarna från Coca-Cola.

Anklagelserna var inte desto mindre grova – och förvirrande.

Medan moderaternas oppositionsborgarråd Christofer Fjellner talade om ”antisemitisk propaganda”, menade hans kollega Dennis Wedin att Zita bedrev en ”exkluderande absurd aktivistpolitik” som bidrag till ”en farlig utveckling” under en tid ”när antisemitismen växer”. Svenska Dagbladets politiska chefredaktör Tove Lifvendahl gick längre och hävdade att biografens ställningstagande mot apartheid i Israel ”rent konkret” innebar apartheid mot svenska judar, eftersom kampanjen begränsade judars möjligheter att ”röra sig var de ville i samhället”.

Före detta komikern Aron Flam skulle som vanligt vara värst och tapetserade fasaden med hakkors och nazistiska slagord i frakturstil.

Gemensamt för debattörerna som stod bakom drevet var påståendet att Zitas ställningstagande stängde ute judar. Många slängde sig också med tyska fraser för att inskärpa den poängen. Lifvendahl menade att Zita hade blivit en ”Judenfrei” zon, medan Flam använde ordet ”Judenrein”. Budskapet var tydligt: att ta ställning mot israeliska övergrepp är att diskriminera mot judar.

Därmed har man också anslutit sig till antisemitismens idévärld. För om det är antisemitiskt att inte köpa israeliska produkter och tjänster i protest mot den israeliska statens övergrepp, förutsätter man att alla judar bär kollektivt ansvar för den israeliska statens handlingar. Om judar inte kan vistas i en ”apartheidfri zon” bara för att de är judar, reduceras de i praktiken till representanter för den israeliska staten. 

Att hålla en hel folkgrupp ansvarig för vad en stat gör är rasistiskt. Det är rasistiskt att hålla alla judar kollektivt ansvariga för ”den judiska staten” Israels övergrepp. På samma sätt som det är rasistiskt att hålla alla muslimer ansvariga för ”den islamiska republiken” Irans övergrepp.

Att ändå göra det kräver ett konspiratoriskt tänkande. Antingen måste man tro att världens alla judar eller muslimer ingår i en hemlig konspiration. Eller så måste man tro att all kritik som framförs mot de fanatiska makthavarna i Jerusalem och Teheran egentligen handlar om något annat.

Det finns bevisligen fall där kritik av Israel går över i antisemitism. Precis som det finns fall där kritik av jihadister och mullor är riktad mot muslimer i allmänhet.

Men att reflexmässigt tolka varje ställningstagande som uttryck för dold rasism leder in i ett konspiratoriskt universum, där alla motbevis tas som tecken på att man är något på spåren. För den som befinner sig i det universumet kan det faktum att Zita i förra veckan visade Lanzmanns dokumentär ”Shoah” tas som intäkt för att de döljer något.

De konspiratoriska anklagelserna är inte ett försvar mot antisemitismen. De är antisemitismens spegelbild.

Diskutera på forumet (0 svar)