Augusti 2013
Sjuksköterskor inleder vad som skulle kunna beskrivas som en massflykt från klinikerna på sjukhuset i Lund. Nedskärningar har fått till följd att patientsäkerheten inte längre kan garanteras och att arbetsmiljön har blivit outhärdlig. Vårdförbundet varnar för ”katastrofläge”.

April 2013
Anställda på ett callcenter i Fränsta börjar strejka för kollektivavtal. Med en månadslön på runt 13 000 kronor före skatt och ingen uppsägningstid var det lätt att förstå att de fick nog när en arbetskamrat inte fick någon sjuklön. Ordföranden i den lokala företagarföreningen talade om ”slavkontrakt” och ”utnyttjande av människor i glesbygden” (Kollega).

Januari 2012
Det kommer en rapport från TCO som visar att var fjärde ung kvinnlig TCO-ansluten har en otrygg anställning. Motsvarande siffra bland unga män är en av tio. Exakt vad det beror på är oklart, men diskriminering och det faktum att många kvinnor jobbar inom branscher där otrygga anställningar är vanligt tros bidra.

Det gemensamma för de tre exemplen ovan är att alla främst berör kvinnor i TCO-förbund. Med den bakgrunden går TCO:s ordförande Eva Nordmark ut i en debattartikel i Dagens Industri (16/11) tillsammans med Anna Kinberg Batra, moderat ordförande för riksdagens finansutskott, och förespråkar jobbskatteavdrag, höjd brytpunkt för statlig skatt och jämställdhetsbonus.
Höjningen av brytpunkten motiveras med att det måste löna sig att bli chef inom kvinnodominerade yrken. Lönen för en förskolerektor ligger i dag på mellan 35 och 45 000 kronor i månaden. Det kan jämföras med en förskolelärares medellön som är drygt 23 000. Många skulle nog säga att det redan i dag lönar sig att bli chef.
På många sätt är de traditionellt kvinnodominerade TCO-yrkena starkt proletariserade. Majoriteten av TCO-kvinnorna uppger att de inte har något inflytande över sitt arbete. Upp till 69 procent av dem som arbetar inom vård, omsorg och skola uppger att de upplever negativ stress på arbetet. Värk, spänningshuvudvärk och sömnproblem är inte ovanligt.
Flertalet kvinnor i TCO-förbund berörs för övrigt inte av brytpunkten för statlig skatt. Behandlingsassistenterna, tandsköterskorna och de unga tjejerna i callcentren gör det absolut inte. De har inte heller råd med Rut-städhjälp, som också ses som ett recept för ett jämställt arbetsliv, enligt TCO. Men det handlar inte bara om kronor och ören. När personer som definierar sig som medelklass startar ett uppror och desperat vädjar till politiker på Aftonbladet debatt: ”vi har mer än bara nya kök i huvudet” och ”vi är innerligt trötta på att användas som murbräcka för en politik som i våra namn rustar ner den gemensamma välfärden”, känns utspelet av TCO-ledningen minst sagt tondövt.

Jag skulle önska ett uppror underifrån bland kvinnor i TCO-förbunden där vi en gång för alla gör klart att nej, vi vill inte ha det här. Vi vill inte ha en ordförande som skriver debattartiklar om sänkt skatt tillsammans med borgerliga politiker. Vi vill kämpa för en bra lön och ett anständigt arbetsliv. Vi vill slippa ta av den redan ganska blygsamma förskole- eller sjuksköterskelönen för att bistå en utförsäkrad anhörig, eller gå ner i arbetstid för att hjälpa åldriga föräldrar. Vi tänker inte längre sitta vid vårt skrivbord eller i vårt telefonbås tills vi blöder näsblod av stress, ständigt oroliga över att bemanningsföretaget inte kommer att ringa in oss nästa gång.
Och Stefan Löfven, om du oroar dig för mitten-väljarna så behöver du i alla fall inte oroa dig för oss. Sex av tio TCO-anslutna vill redan ha en rödgrön regering. Bland de kvinnodominerade förbunden är vänstervinden starkast.