– Att kriminalisera nerladdning av musik till försvar av artisterna är ungefär samma sak som om man i början på 1900-talet försökt lagstifta bort bilar för att inte alla hästkuskar skulle bli arbetslösa.
Det säger Tobias Andersson på Piratbyrån, som startats ”för att stödja alla de som i strid mot rådande uppfattningar om upphovsrätt kopierar information och kultur fritt”.
I förra veckan beslöt Svea hovrätt att inte ompröva en tidigare tingsrättsdom, som gav en man 80 dagsböter för att ha delat ut en film på ett fildelningsnätverk. Åklagaren Håkan Roswall hade överklagat för att han tyckte böter var för lågt straff.
”Nya lagen fungerar”
Vänsterpartiets Tasso Stafilidis är nöjd med domen, eftersom den utgör ett prejudikat om att en person som bara laddar ner en enstaka film- eller musikfil inte kan få mer än böter. Det gör att polisen inte får rätt att begära ut ip-numret för personer som misstänks för den typen av icke-kommersiell fildelning.
– Beslutet visar att den nya lagen om upphovsrätt tillämpas på det sätt som vänsterpartiet önskade. Det är inte enskilda fildelare som lagen riktas mot, utan personer som tjänar pengar på att ladda ner musik och film från internet.
Det var den 1 juli ifjol som riksdagen klubbade en ny lag om upphovsrätt, som kriminaliserar den som utan tillåtelse från upphovsmannen kopierar musik, film och annan immateriell egendom från internet. Lagen, som går ut på att göra tidigare upphovsrättslagsstiftning teknikneutral, tillkom på incitament från ett EG-direktiv och är ett svar på att alltfler personer laddar ner musik och annan kultur från internet. Vänsterpartiet står bakom lagen, men inom partiet är motståndet mot lagen utbrett.
Pål Brunnström, aktiv i
Vänsterpartiet Malmö, tycker inte att hovrättens beslut ska tolkas som positivt. Han ser det som orimligt att dömas till böter för att ha laddat ner en enda film från internet. Han tycker överhuvudtaget inte det ska vara olagligt att ladda ner film, musik och konst från nätet.
– Vänsterpartiet är helt fel ute i den här frågan. Den här lagen är en del i kapitalets försök att hantera en teknisk utveckling som är väldigt svår för dem att hantera − det är det perspektivet man måste ha, säger Pål Brunnström.
Tasso Stafilidis håller inte med utan betonar istället att det handlar om kulturutövares möjlighet att försörja sig.
– Det är självklart att en artist måste få betalt för sitt arbete på precis samma sätt som en kontorist får det. Ta alla dessa unga tjejer, som Laleh och Ayesha, som skapat sina egna bolag. Hur ska de kunna försörja sig? Ska vi säga till dem: ”Tyvärr måste ni gå till de kapitalistiska bolagen om ni vill försörja er och vill ni inte sjunga disco så sorry”?
Han ser vänsterpartiets stöd till en stärkt skydd av upphovsrätten, som ett naturligt led i en tradition att värna löntagarens rätt.
Pål Brunnström menar i stället att vänsterpartiet måste göra en ny analys i och med att världen förändrats.
– På 1960-talet handlade kampen om upphovsrätten om att hävda artisters rätt gentemot de stora bolagen. Men på samma sätt som kapitalismen alltid lyckas anpassa sig, har kapitalet nu börjat utnyttja upphovsrätten till sin egen fördel. Därför blir det missriktat att försvara upphovsrätten på samma sätt som då.
– Självklart ska de som gör konst kunna försörja sig på det. Jag tycker inte att en musiker är värd att bli miljonär, men det borde inte vara alltför svårt att utveckla något slags Stimsystem som gör det möjligt för artister att få en rimlig lön, säger Brunnström.
Han tycker att betoningen av artisters rätt till försörjning flyttar fokus bort från det, som den stora rörelsen till försvar för upphovsrätten egentligen handlar om – nämligen kapitalisternas försök att tjäna pengar.
”Skeva utgångspunkter”
Piratbyråns Tobias Andersson håller med Brunnström om att löntagarfokuset är malplacerat i det vidare sammanhanget av kamp om rätten till intellektuell egendom.
– Det är ungefär som att man i början av 1900-talet skulle försöka lagstifta bort bilar för att inte alla hästkuskar skulle bli arbetslösa, säger han.
Andersson tycker att kriminaliseringen av fildelare bygger på skeva utgångspunkter.
– Man måste ta avstamp i hur verkligheten faktiskt ser ut. Om man exempelvis är intresserad av att den så kallade upphovsmannen ska avlönas, måste man arbeta med det utifrån hur det ser ut idag, istället för att utgå från hur det skulle kunna vara. Verkligheten ser nu ut så, att mängder av människor ägnar sig åt fildelning och det är ingenting man bara kan lagstifta bort.
”Staten använder miljoner”
Medan Brunnström ser v:s stöd till en stärkt upphovsrättslagstiftning som byggd på otidsenliga analyser, menar Stafilidis att de som gör diskussionen om upphovsrätt till en fråga om kapitalets strävan efter profit, är fel ute.
– För det första är faktiskt staten högst delaktig i kulturproduktionen och lägger miljoner på filmproduktioner och dylikt. Vad gäller de stora kommersiella bolagen så kan vi inte komma ifrån att det ser ut så att de tjänar mycket pengar på den här industrin. Det är det faktum vi lever i. Men vi ska inte använda det som skäl för att slå undan benen för de artister som inte vill beblanda sig med storföretagen, säger Stafilidis.
Brunnström ser i stället kampen om upphovsrätten i den nya interneteran som ett viktigt historiskt moment, där vänsterpartiet har en stor politisk-strategisk möjlighet, som det inte tar vara på.
– Det är väldigt svårt att göra en vara av den här typen av intellektuell egendom som finns på nätet, vilket ligger kapitalisterna i fatet. Den svårigheten skulle vänsterpartiet kunna ta vara på när det sätter ramarna för den politiska kampen. I stället spelar det kapitalisterna i händerna.
