För att vara ett hotell med platsbrist är det förvånansvärt tyst och lugnt. Några lågmälda samtal längst ned i korridoren och ett avlägset surr från en tv.  
– Folk är trötta när de kommer hit. De har rest länge och har upplevt så mycket saker. Vissa sover långt in på dagen, säger Ahmed.  
I tv-rummet sitter Feisal och tittar förstrött på en amerikansk komedi. Det enda som finns i det stora rummet är två soffor och en tv-apparat. Väggarna är vita och utan någon utsmyckning. Från taket lyser lysrörslampor. Feisal tittar upp från filmen och börjar berätta sin historia. Han flydde från Eritrea för fyra år sedan. Det blev för farligt att vistas där om man tillhörde oppositionspartiet och offentligt kritiserade regimen. Han flydde till Italien, reste genom Europa i en lastbil och landade till slut i Sverige. I fyra år har han varit i Sverige och försökt få uppehållstillstånd. Ahmed nickar förstående och förklarar:
– Det har hänt att folk har bott här fyra, fem eller till och med sex månader.  

Vissa som kommer hit har varit i Sverige i flera år och hoppat mellan olika asylboenden. Vissa klarar det bättre än andra. Den psykiska stress som det innebär att leva i tillfälligt asylboende hanteras bättre av unga, som inte har familj och lika stort behov av en fast punkt. Men för familjer är det en oerhörd påfrestning att leva på asylboenden.
– Det är mycket skit som händer här, berättar Ahmed. Vissa kommer hit, som inte har anledning att vara här. De stannar ett par nätter, stjäl så mycket de kan och reser sedan vidare. Folk som delar rum måste sova med sina grejer i sängen.
Feisal tar mig med till sitt rum och visar hur han bor. I natt har knappt sovit någonting eftersom dem han delar rum med har pratat telefon till långt in på natten. Det är en konsekvens av att folk måste dela rum med varandra. De boende trängs ihop med främlingar i samma rum, det råder brist på utrymme.
Ahmed berättar också om hur folk knackat på fönstren till tv-rummet och bett att få sova där. När personalen gör sin runda där på morgonen ser de till att ha gett sig iväg.
– Det händer hela tiden. I morse fick de kasta ut tre stycken.

Arlöv Park Hotell AB är ett aktiebolag skrivet i Lysekil. Bolaget ingår i en koncern som heter M L Camping AB, kort för Morgan Livh, som är VD. De flesta av de sju företagen i koncernen har hotell- eller campingverksamhet. Totalt gick koncernen med 13,5 miljoner i vinst år 2011. Arlöv Park Hotell hör till de lönsammaste av verksamheterna – samma år gick företaget med sju miljoner i vinst. Av dem återinvesterades endast en bråkdel i Arlöv Park Hotell och resten gick till koncernen.
Andreas Lindgren är en av de många som volontärarbetat på Park Hotell. Vad är hans intryck av livet på hotellet?
– De grundläggande behoven tillfredställs. De får mat och en sängplats. Och jag har sett att de som arbetar där är väldigt engagerade och bryr sig. De boende som har beklagat sig är ofta de som har bott där länge, säger han.
– Det är ju många som bor där och de är ofta traumatiserade. På en sådan plats blir det spänningar och folk startar bråk eller stjäl. Det är inte en bra plats för en barnfamilj och väntan är väldigt jobbig.   

Det är väldigt få på Park Hotell som vill ställa upp med namn i tidningen. Precis som i all privat verksamhet saknar de anställda meddelarskydd, vilket innebär att arbetsgivaren kan ta till repressalier mot en anställd som talat med media. Hotellet fick för några år sedan negativ uppmärksamhet i media och efter den händelsen la hotellet locket på och tillät under en tid inga frivilligorganisationer att besöka platsen.
– Det är viktigt att påpeka att jag nu talar som privatperson och inte som företrädare för en frivilligorganisation, säger Andreas Lindgren.  
Varför plöjer då Migrationsverket ned flera miljoner i aktiebolag med låg insyn, som plockar ut en stor del av anslagen i vinst?
– Det är en väldigt märklig situation. Men jag förstår att det är svårt för Migrationsverket. Vissa kommuner tar mer ansvar än andra för bostadsförsörjningen och Malmö tar inte särskilt stort ansvar. Då blir det campingar, säger Andreas Lindgren.     
Orsaken till att dyra hotell har blivit ett vanligare alternativ hör ihop med det problem en stor del av Malmös unga lider av – bostadsbrist. Enligt Migrationsverkets hemsida heter det att de ”letar kontinuerligt efter nya lägenhetsplatser men eftersom bristen på hyreslägenheter är stor finns ett behov av tillfälliga boendeplatser.”

Migrationsverket ansvarar för boende åt asylsökande. De har drygt 20 000 hyreslägenheter till sitt förfogande. Utöver dem hyr de runt 7 000 platser i tillfälliga boenden, som Arlöv Park Hotell. Hyresrätterna kostar i genomsnitt 100 kr per person medan de tillfälliga boendena runt 350 kr. Men kommunerna har inget ansvar inför dem som väntar på uppehållstillstånd, eller att hålla Migrationsverket under armarna. Det var på grund av det som ett kommunalt bolag i Borås kunde begära 21 000 kr i månaden för en stuga på 15 kvadratmeter.
– Det finns stora pengar att tjäna på att ha asylboenden. Men i nuläget kan man inte påverka det. Om man på något sätt skulle begränsa vinsterna skulle antagligen färre vilja inhysa människor. Och hellre vinster än att folk blir hemlösa, säger Andreas Lindgren.  

Inte väntas det bli bättre inom den närmsta framtiden. I år kommer det behövas ytterligare 2 000-3 000 boplatser för asylsökande. Nyligen beslutade Migrationsverket om vilka boenden som kommer att bli aktuella framöver. Vissa företag nekades att inhysa asylsökande och just nu pågår en överklagan. I väntan på att det blir bestämt vilka överklaganden som ändras kommer tillfälliga lösningar att användas, kontrakt som bara är giltiga i några månader.
Per Sörensen arbetar på Migrationsverket och har upphandlingsfrågor som område. Han menar att de grundläggande kraven på fasta hyreslägenheter är desamma för de tillfälliga boendena. Men att de uppfylls vilar framför allt på fastighetsägaren.
– Det man kan sägas är att det är ett väldigt slitage på boenden med så här stor genomströmning. Det kan också vara en otrygg miljö. Det är mycket desperata människor som samlas och i en sådan miljö blir det friktioner som skapar konflikter.
Per Sörensen menar också att det finns ett motstånd i kommunerna mot att ta emot asylsökande. Därför har runt 4 000 personer som har fått uppehållstillstånd tvingats bo kvar i asylboenden. Rädslan bottnar, menar han, i att kommunerna inte kan ta emot människor eftersom de saknar bostäder. Men är det inte kommunens ansvar att bygga bostäder?
– Det där är en politisk fråga och egentligen inte mitt område. Men visst, bygg lägenheter för sjutton! Det byggs långtifrån tillräckligt och det har vi flaggat för. Det byggs visserligen en del men de som byggs är väldigt dyra att bo i, särskilt för de här grupperna.  

Carina Hansson är ordförande i Malmös stadsbyggnadsnämnd. Hon får frågan varför det inte byggs mer bostäder i Malmö.
– Ja, vi har en stor bostadsbrist i Malmö och den drabbar framför allt unga och invandrare.
Så vem ska hållas ansvarig?
– Det är faktiskt byggherrarna. Vi ger lov men kan inte tvinga dem att bygga fler hyresrätter.
Och de 3000 – 4000 ytterligare boplatser som under 2013 kommer att behövas för nyanlända, vad ska Malmö göra för att möta den efterfrågan?
– Det vet jag fak
tiskt inte.
Ahmed och Yusuf talar arabiska med varandra. En tredje man kommer in rummet och ser sig omkring. Han heter Islam och kommer från Egypten och kom till Sverige för tre dagar sedan. Ahmed och Feisal översätter vad han säger:
– Det är väldigt oroligt i Egypten. Och det är väldigt svårt att få arbete. Min familj är kvar i Egypten och jag vill skicka pengar till dem.  

Feisal vill också arbeta men så kommer det inte att bli. Efter fyra år i Sverige har Migrationsverket fattat ett slutgiltigt beslut. Beskedet lyder avslag och avresedatumet har satts till 23 februari. När han kommer till Eritrea tänker han fly igen.
– Till Tunisien, Egypten, till Somalia. Vart som helst.

Morgan Livh har sökts för en kommentar.
Feisal och Ahmed heter egentligen något annat.