Valet blev en triumf för ANC och dess ledare president Thabo Mbeki.
– Det är helt klart att ANC fått ett överväldigande stöd och förtroende av det sydafrikanska folket, förklarade en leende Mbeki när valresultatet blev känt.
Han tillade dock att resultatet också var en utmaning för ANC och att det gällde att inte svika de miljontals människor som bidrog till segern.
Med över två tredjedelar av väljarna bakom sig kan ANC på egen hand ändra den sydafrikanska grundlagen. Traditionella medier i både Sydafrika och utomlands har pekat på detta som en fara för att ANC till exempel kommer att låta Mbeki sitta även en tredje presidentperiod.
Den nuvarande grundlagen begränsar presidentinnehavet till två femårsperioder.
Andra bedömare har framhållit att majoriteten i parlamentet ger ANC möjlighet att ändra i de egendomsklausuler i grundlagen som hittills har förhindrat en mer genomgripande jordreform och rättvisare fördelning av landets resurser. Det ökar givetvis utrymmet för radikala krafterna inom ANC som länge krävt både en snabbare jordreform och mer ekonomisk jämlikhet.
President Mbeki har själv avfärdat alla spekulationer om grundlagsändring och förklarat att ANC inte har några sådana planer.
Valet måste betecknas som ett bakslag för oppositionen såväl från höger som vänster. Det (vita) liberala partiet, Democratic Alliance gick visserligen framåt och fick omkring 13 procent av rösterna, men det skedde på bekostnad av det reformerade apartheidpartiet, New National Parti (NNP). Partiet blev nästan helt utraderat och fick endast 1,5 procent av rösterna. I Västra Kapprovinsen fortsätter emellertid NNP att ha ett visst inflytande genom sitt samarbete med ANC.
ANC vann egen majoritet i sju av de nio provinsparlamenten. I Västra Kap fortsätter alltså regerande tillsammans med NNP och i den oroliga KwaZulu-Natalprovinsen, där Mangosutho Buthelezis Inka Freedom Party (IFP) har stort inflytande, är det fortfarande oklart vem som kommer att regera. ANC lyckades inte få egen majoritet i provinsen även om väljarstödet ökade.
ANC fick 47,5 procent av rösterna och IFP knappt 35 procent. I ett försök att minska spänningen i provinsen har Buthelezi hittills ingått i ANC-regeringen och försök görs nu för att få tillstånd en allians mellan ANC och IFP i KwaZulu-Natal.
Valdeltagande stannade denna gång på 77 procent. Det är en kraftig minskning jämfört med de två tidigare valen, då valdeltagande var uppemot 90 procent, men ändå inte tillräcklig stor tillbakagång för att de grupper till vänster om ANC som manade till valbojkott skall kunna se det som en seger.
För det hade det behövts ett valdeltagande på under 70 procent enligt bedömare. Dessutom är de grupper som ibland betecknas som vänsteropposition splittrade. Medan Landless People’s Movement (LPM) manade till valbojkott genomförde andra grupper i Johannesburgs förstäder kampanjer för att klottra ned valsedeln och på så sätt göra den ogiltig. Någon organiserad vänsteropposition som kan hota ANC finns helt enkelt inte.
Däremot ett gryende missnöje med den förda politiken bland Sydafrikas många arbetslösa unga invånare, ett missnöje som kan växa till ett problem för ANC-regeringen, där kommunistparitet, SACP och fackföreningsrörelsen Cosatu ingår.
Thobani Sokani, 20, är en av många unga arbetslösa i en av Kapstadens svarta förorter.
– Jag är inte nöjd med vår demokrati. De politiska ledarna gör inte mycket för oss unga. Om kommunistpartiet lämnade alliansen med ANC så skulle jag kunna tänka mig att rösta på det, men nu finns det inget parti som passar mig. Om vi vore en kommunistisk stat som Kuba tror jag att chansen vore större för mig att hitta ett jobb, sade han till Afrikagruppernas utsända, Åsa Eriksson.
