Sverigedemokraterna tvärvände om nästa jobbskatteavdrag, Moderaterna överraskade med en ”jobbpakt” och Vänsterpartiet lade fram en detaljerad modell för att stoppa vinster i välfärden. Rätt tunga saker mellan rosévinsglasen. Och när det händer saker som är på riktigt, blir mediarapporteringen och debatten på riktigt – inte så där intern och självbespeglande som till exempel statsvetaren Maria Wendt hävdat. Det är tydligt att partierna styr. Om de är ointressanta, måste media skriva om tramset istället. Journalisterna sitter ju på ön och ska leverera text.
Men den verkliga samhällsutvecklingen, den pågår väl någon annanstans än på minglen i Visby? Visst. Men så länge färgen på Sveriges regering har någon som helst påverkan på människors liv, kommer folk att resa till Gotland för att försöka förstå och förutsäga de politiska aktörerna. Även i det sämsta Almedalstalet finns ledtrådar till partiernas nya vägval. ”Det blir pinsamt att någonsin ha varit där”, skrev Maria-Pia Boëthius hoppfullt. Tur att få lyssnade på den brännmärkningen. De hade missat en vecka där det händer mer viktigt politiskt än på länge.