I söndags gick Tysklands största delstat Nordrhein-Westfalen med 17 miljoner invånare till val. Den gamla industriregionen är något av den tyska socialdemokratins vagga och partiet SPD har länge haft regeringsinnehavet.
Men i söndags blev det stopp. SPD förlorade 7,9 procentenheter. I stället ökade kristdemokraterna CDU med 7 procent och tog över den politiska ledningen i NRW. De gröna tappade i sin tur halva väljarkåren. På plussidan finns förutom CDU även liberalerna FDP och det högerextrema AfD. Vänsterpartiet Die Linke gick också framåt men hamnade precis under femprocentspärren med 4,9 procent.
Generalrepetition
Det här valet har setts som ett generalrep inför förbundsdagsvalet i september och förhoppningarna på en vänstervåg var stora. CDU har en lång förlustserie bakom sig från 2015 och 2016 då väljarna formligen strömmade över till det främlingsfientliga AfD. Men det var inte bara CDU som fick betala för AfD:s osannolika framgångar. Även SPD, De gröna och Die Linke fick se väljare försvinna över till partiet. År 2017 blåser vindarna annorlunda. I de tre delstatsval som hållits i år har CDU gått framåt.
Men för Angela Merkel är inget avgjort. Kvar har hon ett lågintensivt morrande i det egna partiet, och framförallt i det stora systerpartiet i Bayern – CSU. Där ökar ständigt trycket på Merkel att ändra flyktingpolitiken och det kan mycket väl leda till ett antal smårevolter under sommaren.
För SPD ser det nu mörkt ut. Man bytte under klang jubel partiledare i början av vintern när den föga karismatiske Martin Schulz hämtades hem från EU-parlamentet. Han sågs av många som en räddare i nöden. SPD ökade i ett slag med tio procent i opinionen och i en mätning föredrog fler väljare Schulz som förbundskansler framför Merkel. Men sedan har det gått utför. Trots att man myntade uttrycken ”Schulzeffeken” och ”Schulztåget” lyfte det aldrig och partiet förlorade delstatsvalen i Saarland, Schleswig-Holstein och nu i Schulz hemstat Nordrhein-Westfalen.
Nu råder småkaos i SPD-ledningen. Frågan är vad som är orsaken till problemen. Har den globalisering som EU-vännen Schulz så starkt vurmar för jagat iväg hans egna väljare till AfD eller sofflocket? Eller har det faktum att Schulz har lovat att behålla Merkels åtstramningspolitik fått väljarna att inse att han inte utgör något reellt alternativ? Oavsett ser SPD för tillfället ut att behöva finna sig i att dela andra socialdemokratiska partiers öde i Europa.
De gröna nära att ramla ur
För de gröna går det knappast bättre. I några mätningar har partiet varit farligt nära femprocentgränsen. Men frågan är vad ett miljöparti kan göra i ett land där Merkel redan har förbundit sig att lägga ned kärnkraften. Det lilla liberala partiet FDP har under sin unge skicklige och karismatiske ledare Christian Lindner lyckats resa sig och ser ut att åter ta sig in i förbundsdagen.
På högerfronten ser det mindre ljust ut för AfD. De stora framgångarna i delstatsvalen 2015 och 2016 verkar ha stagnerat sedan en bitter partiledarstrid brutit ut och högerfalangen tagit kontroll över partiet. Tidigare väntades de komma in i parlamentet som nytt parti med tvåsiffriga tal men det verkar inte längre vara aktuellt. I dagsläget ser de ut att komma in med mellan sju och nio procent.
Vänsterpartiet Die Linke ligger i sin tur stabilt och skvalpar på mellan åtta och tio procent . De ser ut att sikta på att också i fortsättningen vara det ledande oppositionspartiet i förbundsdagen.
