Men landet blir allt intressantare för omvärlden, i takt med att kapplöpningen om olja och gas går vidare. Mänskliga rättigheter ställs mot energi. Ryssland har sitt inflytande över landet sedan länge, nu satsar även Kina stort på utvecklade förbindelser och framtida gasimport. Inget av de länderna låter frågor om mänskliga rättigheter störa handelsförbindelserna. Frågan är nu om även EU ska ge sig in i leken. Ett nytt handelsavtal ligger färdigskrivet, men det skapar stora motsättningar i ministerrådet och EU-parlamentet.
Under mitt besök får jag bara besöka huvudstaden, Ashgabat. Över hela staden står monument av landets diktator, Niyasov, som har döpt om sig själv till Turkmenbashi – alla turkmeners fader. Niayasovs bild är överallt. Större delen av tv-utsändningarna används till hyllningsprogram, månaden januari har döpts om efter honom, en av de många statyerna över honom är jättelik, förgylld, och vrids så att ansiktet alltid är vänt mot solen. Samtidigt är skolsystemet i fullständigt förfall, liksom viktiga delar av hälsovården.
Det är Niyasov som har den yttersta makten. I det genomkorrumperade landet byts ministrar ut på löpande band. Nya rädda personer tillträder, när de tidigare sänds direkt i fängelse eller till mentalsjukhus. Rädslan och övervakningen finns överallt och paralyserar beslutsfattandet. Bara presidenten får ta de avgörande besluten. I skolor och moskéer måste presidentens egen bok, Rukhnaman, studeras. Den som läser boken högt tre gånger kommer till himlen har han deklarerat. All fri press är förbjuden, tillgång till internet finns knappt, ingen opposition tolereras, etniska minoriteter förföljs.
Det är ett land som borde vara på EU:s svarta lista. När förtrycket hårdnar i Vitryssland, inleder EU sanktioner mot landet. Men i jämförelse med Niyasov så är Vitrysslands Lukasjenko en amatör i förtryck. Trots det diskuterar EU ett nytt handels- och samarbetsavtal med Turmenistan. Ett avtal som innehåller den vanliga artikeln om respekt för demokrati och mänskliga rättigheter. Det är ett hyckleri utan gränser. Olja, gas och mänskliga rättigheter är en dålig kombination.
