Det är konvent för borgerlighetens Allians för Sverige. 300 politiker från de fyra partierna samlar sig för att inleda slutfasen i valkampanjen.
Det finns inte en människa som efter detta konvent kan påstå att skillnad mellan höger och vänster saknas. En enkel jämförelse mellan detta konvent och socialdemokraternas och vänsterpartiets kongresser – jag har besökt dem alla – visar på en helt grundläggande skillnad i perspektiv. S- och v-kongresserna utgick från lönarbetarnas, de anställdas perspektiv. Det som där diskuterades var problemen med att få resurser i kommuner att räcka till, ökade löneklyftor, farliga ensamjobb, nedskurna vårdcentraler, rätten till heltid, oseriösa entreprenörer, stressen och övertiden i arbetslivet. Det var raka motsatsen till Alliansens konvent. Här utgick allt från ett företagarperspektiv. Nedskärningar, ökade löneklyftor, social dumping och övertid existerar inte som problem. De är möjligheter, förpackade under andra ord. Nedskärningar kallas ”prioriteringar”. Klyftor är ”incitamentskapande”. Oseriösa entreprenörer nämns inte – däremot Samhall som i sin iver att få in rörelsehindrade i arbetslivet tränger undan möjligheten för privata företag. Och stressen och övertiden då? Ja, låt oss citera Lars Leijonborg, som varit på besök i Kina. ”Vi har mycket att lära av det landet/…/Vi skall bli flitiga igen”.

Det var inte det enda som skiljde ut Alliansen i svensk politik. Detta konvent, som presenterade ”inte en kompromiss, utan ett gemensamt program” för de fyra borgerliga partierna talade också jämställdhet. I två minuter. I en sammanslagen panel tillsammans med miljö, integration, ungdomsfrågor, s-granskning och Alliansens ”äntringsstyrka” fick jämställdheten vara med. Eftersom det inte var ett alltför omfattande material, kan vi återge merparten.
Annika Qarlsson, centerpartiet fick inleda med att säga att det inte alls var konstigt att jämställdheten inte ägnades mer tid, eftersom jämställdhet, miljö och integration egentligen finns med lite överallt i dokumenten till konferensen, men att det ju fanns ett problem med att Alliansen ”är lite för tysta” i frågan.
Ni har en politik, men är lite för tysta? hjälper konferenciern.
– Yes…yes. Vänstern har tyvärr problemformuleringsinitiativet där….
Konferenciern frågar nu vad som är det bästa med Alliansens jämställdhetspolitik. Efter en stunds tystnad säger Qarlsson:
– Man vill faktiskt kunna försörja sig….
Qarlsson säger sedan att det bästa, det är ”makt till individerna”, och att det skall bli lättare för kvinnor att starta egna företag. Konferencieren går snart vidare: ”Det står på vår lista att vi också skall prata om integration här”. Så är det över. De två minutena för jämställdheten hade lika gärna kunnat vara två tysta minuter. Om någon får för sig att göra en video av det hela blir det svettigt.
Ja, Qarlsson gjorde en bra sammanfattning. Lösningen för kvinnorna är, liksom för alla andra, att bli företagare. Det som främst nämns är ”avknoppningar” inom den offentliga sektorn.
Genom detta skall löneskillnader försvinna, kvinnors skaparkraft skall blomstra och utanförskapet försvinna.

Nu vet vi ju att det inte riktigt brukar fungera så. När en anställd övergår till att bli företagare, försvinner möjligheten att kollektivt sätta golv för lön och villkor. I en majoritet av fallen sjunker lönen och arbetstiden ökar. När SVT:s Faktum gjorde en granskning upptäckte de att genomsnittslönen för samtliga 318.096 personer med enskild firma var 18.011 kr per månad, att jämföra med 22.800 kr som snitt för hela arbetsmarknaden. Mer än en tredjedel, 119.412 personer tjänade dessutom mindre än 13.333 kronor/månad. För en av de politiskt ansvariga, en socialdemokrat i Linköping som varit med och sett till att kommunens städning ”avknoppats” är svaret självklart: annars hade det inte gått att pressa ned lönerna.
Det var med anledning av just Faktum som konferencieren på konventet, Anna Olin, själv egen företagare, ställde frågor om företagarens otrygghet till centerpartiets Åsa Torstensson.
Jag är en av dessa företagare….Hur skall ni ta hand om dem?
– Ta hand om kanske inte är det begrepp vi använt oss av….
Publiken skrattar. Företagare skall ju klara sig själva, det vet ju alla här. Och snart kanske betydligt fler kvinnor i Sverige.
/Aron Etzler