Ingen kan påstå att det är enkelt att förklara vad som sker i östra Ukraina. Ingen kan göra anspråk på att ha de avgörande kunskaperna i sin hand. Det fritar dock inte en ledande vänstertidning från att försöka.
Här finns så många lögner, påhopp, gissningar och försvarspolitiska spekulationer att man dagligen längtar efter någon som kan hjälpa till att skingra dimmorna.
Det finns alternativ på nätet. Stefan Lindgrens ”8 dagar” är ett. Men i de dominerande medierna tycks samförståndet grundmurat. Och varje vecka har jag spanat efter någon fristående analys i Flamman. Jovisst, Henning S Rubin skrev en nyhetsartikel i nr 16 men jag tycker man kan begära mer av Flamman.

Alliansregeringen har trumpetat ut nya anslag till försvaret varje vecka, det senaste gällde att utrusta JAS med kryssningsmissiler. Ett förslag som Socialdemokraternas talesman i försvarsfrågor tyckte var utmärkt. Tyckte V det också? Jag förstår att det kan synas otaktiskt att gå emot den kör av röster som nu ropar på mer vapen, mer pengar till försvarsmakten, bättre skydd för Gotland. Men varför hörs inga motsvarande krav på mer samtal i stället för vapenskrammel, ökad mobilisering av förhandlingskrafterna, mer av diplomati och allmän nedkylning av krigsretoriken.
I Ekot i Sveriges Radio och Studio 1 tävlar Försvarshögskolans olika ”experter” med att presentera teorier, gissningar och spekulationer.
Finns det någon annan politisk fråga där vänstern står bakom Carl Bildt? Men när det gäller hans självpåtagna roll som någon slags krigsemissarie hörs ingen kritik. För en tid sedan var han i Luleå och lovade mer resurser till flyget vid F21 och berömde de svenska insatserna vid den då pågående Natoövningen utanför Norges kust.
Men när han får frågor om det högernationalistiska partiet Svobodas inträde i den Ukrainska regeringen tiger han. Inte heller hörs något om hans syn på Svobodas fascistiska garde, Högra sektorn.

I en stor intervju i Norrländska socialdemokraten (26/4) berättar Nordiska rådets president, socialdemokraten Karin Åström, att hon kände sig tvingad att ställa in ett planerat möte i Murmansk i mars. Läget var alltför spänt och säkerhetsmässiga aspekter låg bakom hennes beslut. Vem eller vad som ”tvingade” henne att ställa in mötet framkom inte. Det var för övrigt ingen intervju utan ett referat. Precis som när Bildt besökte Norrbotten. I frågan om konflikten i Ukraina lyssnar vi till husbondens röst och inga journalister kommer med några besvärande frågor.
I Nordiska rådet sitter vänsterpartisten Birgitta Berg. Vad tycker hon om det inställda mötet? När började vänstern tycka att inställda möten är bättre diplomati än att mötas och diskutera? Det är väl just i en kris samtalet behövs.
Till Flamman; jaga rätt på personer som kan vidga debatten, ge nya inspel. Hitta de som inte sitter fast i gammeldags sovjetnoja eller rysshat likt Bildt.