Inrikes/Nyheter 17 november, 2022

Undersköterskeupprorets ledare: ”Mina chefer straffar mig”

Mia Christensson blev rikskänd för sitt engagemang i Undersköterskeupproret. Nu berättar hon om svaret från cheferna: bestraffningar, förvägran av covid-skydd och lex Sarah-anmälan för spillt kaffe. – Det har hela tiden gått ut på att göra mitt liv på arbetet så svårt som möjligt, för att jag ska säga upp mig självmant.

Mia Christensson, undersköterska i skånska Svedala och lokal Vänsterpartiet-profil, säger att hon älskar sitt yrke.

– Det är ett av världens bästa jobb. Om förutsättningarna är bra.

Fram till sommaren 2019 hade Mia också, enligt henne själv, en bra relation till sina chefer. Det hände att en av dem tog henne åt sidan för att skvallra om läget i kommunpolitiken, där de var engagerade på olika sidor av blockgränsen. Eller för att tipsa om sin senaste vandringssemester. De gillade att prata om friluftsliv.

– Det var vänskapligt, man kunde skratta. Du vet när man kan tappa garden och vara sig själv, säger Mia och fortsätter:

– Hon hade nog respekt för mig, för att jag inte kuvade mig under henne.

Som för många andra innebar undersköterskeyrket också mycket slit. Kort efter att Mia börjat engagera sig politiskt hörde Marie Wiberg, en kollega från Västerås, av sig. Hon hade bestämt sig för att samla landets undersköterskor till en stor protestaktion, mot underbemanning och otillräckliga villkor. Mia nappade. En av Undersköterskeupprorets många lokalavdelningar blev till.

Mia jobbade intensivt på sin semester för att få ihop sin del i den nationella protestdag som ägde rum i augusti 2019. Medan kollegorna i Stockholm lämnade över 14 000 namnunderskrifter till socialminister Lena Hallengren (S) stod Mia Christensson utanför kommunhuset i Skurup och höll ett ”jävligt bra tal”.

– Jag är fortfarande stolt över det talet. Jag hade filat på det länge. Jag hade också utmanat kommunstyrelsens ordförande att komma ut och ta emot vår kravlista. Det gjorde han. Det var häftigt, det kom folk från Höör, Eslöv, Malmö, Ystad, överallt, säger hon.

Folkrörelsekänslan gav en nytändning. Men när Mia kom tillbaka till jobbet ställdes allt på ända. Samtidigt som Undersköterskeupproret tog emot priser, bland annat från den här tidningen, började Mias chefer behandla henne helt annorlunda. De började, med hennes egna ord, straffa henne.

– Jäklar, vilken annan stämning det blev. Cheferna pratade inte med mig.

Mia Christensson beskriver en vardag där cheferna plötsligt började tala om hennes brister inför andra anställda, undvika att ge henne rätt arbetskläder och öppet ifrågasätta hennes politiska engagemang. Hon pekar särskilt på två händelser, som hon kallar rena bestraffningar.

Den ena inträffade i början av coronapandemin, under tiden som Mia höll på att återhämta sig från en allvarlig lunginflammation. Läkaren, skyddsombudet och facket krävde att enhetscheferna skulle utreda hur hon kunde jobba utan stor smittorisk. Enligt läkaren skulle Mias kropp inte klara av en till infektion.

Mias chef svarade, enligt fackets anmälan, att covid-19 var ”en vanlig säsongsinfluensa”. Han vägrade utreda hennes individuella situation. I stället kom han med ett eget förslag för hennes återhämtning: tjänstledigt utan lön.
Sedan gjorde Mia Christenssons andra chef en lex Sarah-anmälan om hennes ”otrevliga bemötande”, delvis baserad på anonyma journalanteckningar. När saken utreddes visade det sig att vårdtagaren var nöjd med sin vård. Lex Sarah-anmälan innehöll dock en annan anklagan: Mia och hennes kollega hade spillt kaffe.

I början av februari 2020 åker Mia Christensson till Manchester för att se det skotska folkrockbandet Peat & Diesel. När hon kommer hem till Sverige känner hon sig snuvig. Två dagar senare ligger hon på akuten med dubbelsidig lunginflammation och blodförgiftning.

– Jag hade varit hos läkaren före lunch, fått lunginflammationen konstaterad och fått med mig penicillin hem. På eftermiddagen börjar jag flyta i väg i medvetandet.

Mia får åka in akut, blir sängliggande och sjukskriven i två omgångar. I efterhand gissar hon att det var covid-19. Först i april börjar hon prata med sin läkare om att återgå till jobbet. Han ger henne ett tydligt råd: skydda dig.

– Min kropp är helt dränerad, jag har astma i botten och det är pandemi. Läkaren säger att min kropp inte kommer klara av en till infektion. Att jag behöver skydda mig i 5-6 veckor till.

Hemtjänsten i Svedala kommun är mitt uppe i pandemistormen. Situationen är pressad. Mia erbjuder sig att komma tillbaka, om hon får jobba med ordentliga munskydd. Till en början verkar det inte vara några problem. Chefen ber att få återkomma.

– Sedan dröjer det. Samma dag som jag ska börja jobba ringer han och säger nej. Argumentet var att om jag fick särskilda munskydd så kunde vem som helst komma och begära det, säger Mia Christensson.

Vid den här tiden är de svenska munskyddsreglerna en stridsfråga. Sjukhuspersonal jobbar som regel i full skyddsmundering när de träffar smittade. Mia Christensson går till sitt skyddsombud. Tillsammans kräver de att arbetsgivaren gör en riskbedömning som utgår från hennes individuella hälsa.

Cheferna vägrar. I Kommunals dokumentation av händelsen står att enhetschefen motiverar det med att covid-19 är att betrakta som ”en vanlig säsongsinfluensa”.

I stället inleds en allmän riskbedömning för hela arbetsplatsen. Enhetscheferna konstaterar att det är ”mycket stor sannolikhet” att de anställda kan bli smittade av covid-19. Slutsatsen blir att alla ska följa ”kommunledningens åtgärder”. Mias särskilda situation nämns inte alls. Det gör däremot risken för ”överanvändning av skyddsmaterial”.

Skyddsombudet fortsätter kräva en särskild utredning av Mias situation. Enhetscheferna svarar att de gjort en sådan, genom sin allmänna riskbedömning. Då går skyddsombudet vidare till Arbetsmiljöverket.

Tiden går. Medan Mia och cheferna bråkar om munskyddet fortsätter hennes arbetskamrater kämpa i coronakrisen, i desperat behov av fler kollegor. Till slut lägger enhetschefen och socialchefen fram ett förslag för Mia: sex månaders tjänstledigt utan lön. Direkt efter mötet pratar hon med sin fackliga ombudsman.

– Han blir skitförbannad och säger: skriv absolut inte på någonting.

I det här läget bestämmer sig Mia för att backa. De sex veckor som hon behöver särskilt skydd har snart gått åt till anmälningar och bråk. Eftersom ett av mötena inneburit att hon också jobbat ett par timmar kan hon, på läkarens inrådan, sjukskriva sig utan intyg i 14 dagar till.

Det blir ingen individuell utredning, inget munskydd och inget arbete. Tiden går.

I slutet av maj är Mia tillbaka på jobbet. Konflikten om hennes munskydd är förbi, men själv är hon säker på att cheferna inte har glömt den. Under processen lades två så kallade 6:6-anmälningar – en del av arbetsmiljölagen som tvingar chefer att agera, och som av vissa arbetsgivare ses som en stridsåtgärd.

– Jag sade till min kollega: det kommer ett svar. Jag vet inte vad eller när, men det kommer, säger Mia.

30 juni gör enhetschefen en lex Sarah-anmälan. Den handlar om Mia och hennes närmaste kollega. En bärande del handlar om att de spillt kaffe.

Lex Sarah är en lag som innebär att anställda måste rapportera när de tror att en vårdtagare riskerar vanvård. Lagen kom till efter ett medialt uppmärksammat fall där undersköterskan Sarah Wägnert slog larm om att vårdtagare på ett privat äldreboende ofta fick liggsår och ropade på hjälp i timtal utan att få svar.

Inspektionen för vård och omsorg (IVO) skriver på sin hemsida att lex Sarah finns för att vårdgivare ska ”uppmärksamma allvarliga händelser och utreda bakomliggande orsaker”. De fortsätter: ”Lex Sarah handlar om att lyfta fokus från de enskilda medarbetarna till systemnivån – det vill säga till det som har med organisation, ledning och styrning att göra. Det handlar inte om att hitta syndabockar.”

En lex Sarah-anmälan leder alltid till att vårdgivaren gör en utredning. Den 10 juli presenterar Svedala kommun sin. Här intervjuas vårdtagaren, två enhetschefer, Mia och hennes kollega. Det framkommer att vårdtagaren nyss hade kommit hem från en sjukhusvistelse och ville lämna över en första matbeställning, så att matutkörningen skulle komma igång. Mia och hennes kollega tog inte emot den. Det är anmälans mest konkreta anklagelse.

Men Mia Christensson jobbar natt, och säger att den som går på hennes pass aldrig tar emot några matbeställningar.

– Vi hade ingen aning om var beställningen skulle ta vägen. Vi hade med kort varsel hoppat in och tagit över en annan avdelnings vårdtagare, eftersom den avdelningen tvingats stanna hos en person som blivit sjuk. Det var därför vi var där.

Den andra konkreta händelsen i anmälan är att vårdtagaren har fått för lite kaffe. Vattnet har hamnat på bänken i stället för i kaffekokaren. I anmälan står att Mia och hennes kollega ”inte undersöker varför och de kokar inte nytt utan vårdtagaren får vara nöjd med den (sic) lilla som hamnar i koppen.” Kommunens utredare konstaterar att det inte rör sig om ett missförhållande.

Utöver det innehåller utredningen en lång rad påpekanden om Mia Christensson som person. Enhetscheferna säger att hon är ”kort i tonen” och kan ”uttrycka sig spetsigt”. Hon ska också ha ”signalerat att det inte är deras jobb att ordna frukost till vårdtagaren, utan att säga det rakt ut”. Det görs tydligt i utredningen att problemen främst gäller Mia. Hennes kollega påstås vara mer ”följsam”.

Enhetscheferna säger också en annan sak till utredaren: Mias personlighet har gjort att hennes kollega ”påverkats negativt”. En schemaändring har lett till att de jobbar ihop något mindre än tidigare. I  lex Sarah-utredningen kopplar cheferna ihop det med Mias sätt att bete sig.

Mias kollega, som ber att få vara anonym, vänder sig helt emot den beskrivningen.

– Jag och Mia har ett jättebra samarbete och kommunikation med varandra. Både i arbete och socialt. Det stämmer inte alls.

Varför står det så i utredningen tror du?

– Jag har faktiskt ingen aning. Visst, Mia är en pratsam person och jag är kanske lite mer tillbakadragen. Men jag menar, att dra den slutsatsen, det är helt galet.

Mia och kollegan jobbar fortfarande ihop majoriteten av tiden. Kollegan säger, precis som Mia, att de inte tog emot matbeställningen eftersom de inte visste var den skulle ta vägen.

– Vi har aldrig fått någon information om hur det fungerar, så vi hade ingen aning. Därför hänvisade vi vårdtagaren till att det är bättre att ta det med morgonpersonalen när de kommer.

Kollegan ställer sig frågande till varför det alls blev en  lex Sarah-anmälan.

– När chefen ringde mig så sa jag: det enda som gick fel där var att det blev för lite kaffe. Vårdtagaren fick ett glas juice i stället, för hon ville ha det. Men chefen svarade: nu är det så att det blir en  lex Sarah-anmälan, du kommer bli uppringd. Jag blev väldigt chockad över alltihop.

När kommunens utredare ska sammanfatta händelserna och föreslå åtgärder hänvisar han till vårdtagarens egna ord: hon har ”inte har funderat så mycket på händelsen” och har fortsatt förtroende för hemtjänstpersonalen i allmänhet.
Det föreligger inget missförhållande. Utredningen avslutas.

Flamman har låtit Tobias Sjöqvist, jurist på Kommunal, ta del av  lex Sarah-anmälan. Han är skeptisk.

– Rent allmänt kan jag säga att jag inte uppfattar det som att bristande bemötande eller för få koppar kaffe är ett sådant missförhållande som  lex Sarah är tänkt att användas för. Om en enhetschef tror detta så kanske det behövs bättre utbildning kring frågorna på enhetschefsnivå.

Däremot visar utredningen ett annat fel: journalanteckningarna som hänger ihop med  lex Sarah-anmälan saknar underskrift. Det nämnde inte enhetschefen i sin anmälan. Anonyma journalanteckningar är ovanligt, enligt Tobias Sjöqvist.

– Det är väldigt vanligt att man använder sig av digitala system, som är knutna till en medarbetares inloggning. Då är det nog ganska ovanligt att det existerar anonyma journalanteckningar. Det är inget som når oss vanligtvis, säger han och fortsätter:

– Det är absolut inte bra. Om det är något allvarligt vill man kunna ställa frågor och göra utredningar, då behöver man veta vem som har skrivit vad.

Flamman har tagit del av dokument från Kommunal, Skurups vårdcentral och Arbetsmiljöverket som styrker Mia Christenssons berättelse. Hon jobbar kvar på hemtjänsten i Svedala kommun, men tror att hennes dagar där är räknade.

– De samlar på sig så mycket de kan. Nu när vi fått svagare las-regler så går jag bara och väntar på att bli uppsagd. Det har hela tiden gått ut på att göra mitt liv på arbetet så svårt som möjligt, för att jag ska säga upp mig självmant, säger hon och fortsätter:

– Jag har jobbat i detta yrket i jävligt många år men har aldrig varit med om något liknande.

I dag är Mias främsta engagemang i Undersköterskeupproret att hon leder och administrerar rörelsens facebookgrupp med omkring 25 000 medlemmar.

Vad är det som får dig att koppla ihop de här händelserna med Undersköterskeupproret?

– Att situationen var helt förändrad när jag kom tillbaka efter semestern 2019. Dynamiken mellan mig och chefen var helt annorlunda. Det var som att vända på en hand, direkt.

– Jag blev väl farlig, helt enkelt. Man blev väl rädd att jag skulle börja uppvigla och mecka med Svedala kommun. Jag kan inte se någon annan förklaring.

Benny Andersson, enhetschef på hemtjänsten i Svedala kommun och Mia Christenssons nuvarande chef, svarar på Flammans frågor via mejl. Han svarar inte rakt på frågan om Mia Christensson har straffats för sitt engagemang i Undersköterskeupproret, men skriver: ”Vad en enskild medarbetare engagerar sig i på sin fritid är medarbetarens ensak. Detta är en viktig princip för oss.”

Han håller fast vid att han och Svedala kommun har agerat rätt i konflikten om Mias munskydd.

”Vid denna tidpunkt fanns det väldigt många tankar och åsikter om pandemin. Svedala kommun, tillsammans med andra kommuner, har under hela perioden valt att följa och förhålla oss till de rekommendationer som Folkhälsomyndigheten och Region Skåne beslutat. Dessutom har vi varit noga med att ha en bra dialog med våra medarbetare och möta deras oro men ibland har man olika tankar kring lösningar.”

Varför ville ni inte göra en utredning om hennes specifika situation, utan bara en allmän?

”Arbetsgivaren gör en bedömning som rubriceras som en allmän riskbedömning men som baseras på individuella förhållanden.”

Ni hade samtidigt ont om folk eftersom många var sjukskrivna i början av pandemin. Hade ni inte varit hjälpta av att Mia hade jobbat?

”Då liksom nu är vi angelägna om att ha kompetent personal i tjänst men vi måste också förhålla oss till de rekommendationer som finns.”

Benny Andersson bekräftar att han har erbjudit Mia Christensson sex månaders tjänstledighet utan lön som en lösning på konflikten, och säger att det gjordes för att hon inte skulle ”drabbas av olovlig frånvaro”. Han nekar inte heller till att ha kallat covid-19 ”en säsongsinfluensa”.

”När jag ser det så här känns det som att citatet är ryckt ur sitt sammanhang. Det är främmande för mig att uttrycka mig så distinkt i ett osäkert läge. Oavsett är det en olycklig formulering som jag absolut inte skulle använda idag. Jag är ledsen om det har upprört någon!”

Benny Andersson svarar också på frågor om  lex Sarah-anmälan, som gjordes av Mia Christenssons tidigare chef.

”En vårdtagare hade upplevt brister i bemötandet från hemtjänstpersonal vilket föranledde en rapport enligt bestämmelserna om lex Sarah. En rapport enligt lex Sarah ska göras när det finns en misstanke om missförhållande och händelsen utreds för att utröna om det som inträffat är ett missförhållande eller ej.”

I Socialtjänstens föreskrifter står att det som ligger till grund för en lex Sarah-anmälan ska ha riskerat ”medföra konsekvenser för enskildas liv, säkerhet eller fysiska eller psykiska hälsa”. Har den här händelsen gjort det?

”Nej, utredningen visade att det inträffade inte bedömdes vara ett missförhållande enligt bestämmelserna om lex Sarah. Enligt Socialtjänstlagen har kommunen en skyldighet att utreda alla förhållande som misstänks vara ett missförhållande.”

Många av formuleringarna i utredningen handlar om Mias personlighet och sätt att vara. Är det verkligen föremål för  lex Sarah-anmälan?

”En lex Sarah-utredning syftar till att ta reda på vad som har hänt, hitta orsaker och åtgärder för att minska risken för att det ska hända igen.”

Benny Andersson förklarar de anonyma journalanteckningarna med att kommunens utredare har läst i ett gammalt verksamhetssystem. Han säger att alla journalanteckningar i själva verket är undertecknade, och att författarna bakom de journalanteckningar som verkade anonyma nu är identifierade. En av dem är den enhetschef som själv gjorde  lex Sarah-anmälan.

Benny Andersson avslutar sitt mejl med en upprepning:
”Vad en enskild medarbetare engagerar sig i på sin fritid är medarbetarens ensak. Detta är en viktig princip för oss.”

Noa Söderberg
Tidigare reporter på Flamman.[email protected]

Flammans veckobrev

Låt Flamman sammanfatta veckan som gått. Prenumerera på vårt nyhetsbrev och häng med i vad som händer.

Genom att fylla i och skicka detta formulär godkänner du Flammans personuppgiftspolicy.

Kultur 10 december, 2023

Utan berättelser, ingen klimatkamp

Vägen framåt för klimatrörelsen är insikten om att katastrofen redan är här. Foto: Oliver Berg/AP.

Är du paradisiker, anarkokapitalist, miljökämpe eller vänster? Författarna till boken ”I apokalypsens skugga” vill förstå vad som krävs för att miljörörelsen äntligen ska bli en massrörelse.

På en fest för några veckor sedan träffade jag två miljöaktivister som identifierade sig som ”paradisiker” respektive ”anarkokapitalist”. Jag tvivlar på att de kommer vakna upp i morgon som övertygade antikapitalister. Men i en ny bok menar sociologerna och rörelseforskarna Carl Cassegård och Håkan Thörn att det är just ett sådant uppvaknande miljörörelsen måste genomgå. Åtminstone om den ska lyckas bli den motkraft som så desperat behövs för att bromsa klimatkrisen.

För kapitalism och klimatkamp går knappast hand i hand. I veckan pågår ett klimattoppmöte i Förenade Arabemiraten, lett av Ahmed al-Jaber – ordförande för landets statliga oljebolag. Oxfam presenterade nyligen en rapport som visade att den rikaste procenten av världens befolkning står för lika stor del av utsläppen som de fattigaste fem miljarderna. I höstas lade regeringen fram en budget som innebar en regelrätt slakt av miljö- och klimatpolitiken.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
45 kr
Papper månadsvis (4 nr)
59 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Nyheter 09 december, 2023

”Kriget har öppnat en avgrund av oförsonlighet”

Cecilia Uddén har varit Sveriges Radios Mellanösternkorrespondent i totalt 22 år. Foto: Robin Lorentz-Allard/Aftonbladet/TT.

Hon är Sveriges mest rutinerade Mellanösternkorrespondent med över 20 års erfarenhet av Israel-Palestina-konflikten. Men något liknande det pågående Gaza-kriget har Cecilia Uddén aldrig tidigare upplevt.

Hon har bevakat Mellanöstern i totalt 22 år, med bas först i Amman och numera i Kairo. Redan från början har hon följt situationen i Israel och Palestina, från Oslo-avtalet till den andra intifadan och de otaliga krigen på 2000-talet mellan Israel och Hamas. Men för Sveriges Radios Mellanösternkorrespondent Cecilia Uddén är det pågående kriget i Gaza något helt nytt: till skillnad från tidigare finns i dag ingen på någon sida som faktiskt vill ha fred, menar hon.

– Det här är en helt ny situation där allt är uppkastat i luften. Jag var med på 1990-talet då Hamas och Islamiska Jihad utförde många självmordsattentat i Israel. Då förstärkte attentaten alltid viljan till fred. Även om det alltid fanns en grupp som skanderade att ”det bevisar att de inte vill ha fred”, så fanns det också en som tyckte att det bevisade att freden var nödvändig.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
45 kr
Papper månadsvis (4 nr)
59 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Jonas Elvander
Utrikesredaktör och doktorand vid European University Institute i Florens.[email protected]
Utrikes 09 december, 2023

Utan imperialism, inga imperiemöbler

Casamance-regionens civilbefolkning drabbas hårt av konflikterna mellan regering och rebeller, kopplade till den olagliga smugglingen av rosenträ till grannlandet Gambia. Foto: Tilda Kämmlein.

Den bördiga Casamance-regionen i södra Senegal är hemvist åt en av Afrikas mest seglivade separatiströrelser. Striderna har på senare år intensifierats i takt med en snabbväxande träsmuggling till Kinas produktion av möbler i imperiestil.

Senegals politik har sedan självständigheten 1960 präglats av en sällsynt stabilitet. Landet beskrivs som en demokratisk oas – i kontrast med sina konfliktdrabbade grannar – och är den enda staten på det västafrikanska fastlandet som aldrig styrts av militärer.

I skuggan av framgångarna pågår dock ett lågintensivt inbördeskrig i regionen Casamance, i södra delen av landet i gränsområdet mot Gambia, mellan staten och rebellrörelsen MFDC (Mouvement des forces démocratiques de Casamance). Gruppen bildades 1982 och har sedan dess kämpat för regional autonomi. I augusti i fjol skrev båda parter under ett fredsavtal, men konflikten spås vara långt ifrån över.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
45 kr
Papper månadsvis (4 nr)
59 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Tilda Kämmlein
Frilansjournalist.
Rörelsen 08 december, 2023

Socialismen handlar om att bygga makt här och nu

Nooshi Dadgostar talar på Vänsterdagarna i Göteborg, 25 november 2023. Foto: Adam Ihse/TT.

Kjell Östberg skriver i Flamman om förslaget till partiprogram för Vänsterpartiet. Det är en läsning som ligger ganska långt från hur diskussionerna gått i programkommissionen – men som kanske kan leda till en bra diskussion, där det blir tydligare vad programförslaget innebär och inte. 

En av de saker vi landat i under arbetets gång har varit att vi vill se en socialistisk rörelse som står med båda benen i de klasskonflikter som pågår här och nu. Därför har strategiska frågor som hur vi bygger sammanhållning och makt vägt tungt för oss. 

Begreppet förhandlingsstyrka är en del av en serie resonemang i programförslaget om hur förändring blir möjligt. Vi har velat ge materialistiska svar på varför radikala förslag kan eka tomt i en politisk situation, för att sedan visa sig vara sprängstoff i en annan. 

Det är genom att vinna konkreta ekonomisk-politiska segrar i strategiska frågor som vi bygger makt och hopp

Östberg tar upp löntagarfonderna, som är ett bra exempel på just det. Skälen till att det förslaget kom så långt handlade om att en bred arbetande klass stod samlad organisatoriskt, att politiken drivit fram full sysselsättning och att människor levde i en ny ekonomisk och social trygghet. 

Decennier av framsteg för arbetarrörelsen hade byggt upp en förhandlingsstyrka som blev självförstärkande. Den användes i allt från vilda strejker till centrala avtal och politiska initiativ. 

Att vi lyft fram det beror på att vi ser det som avgörande för vad Vänsterpartiet kan göra idag för att skapa liknande situationer i framtiden. Det är genom att vinna konkreta ekonomisk-politiska segrar i strategiska frågor som vi bygger makt och hopp. 

Ofta kommer det handla om saker som människor upplever som enkla och självklara. Kan vi till exempel göra verklighet av det starka tryck som finns idag på att styra upp ägandet i skolan, så skulle den segern öppna dörren för en liknande diskussion kring exempelvis oansvariga banker. En seger öppnar för nästa. Det vi kallar socialism är den verkliga rörelse som gör upp med de unkna strukturer vi ser idag, för att parafrasera Marx. 

Vi är helt överens med Kjell Östberg om att det kapitalistiska samhället behöver läggas på historiens skräphög. Det är också en av de tydligaste röda trådarna i programförslaget. Trots att förslaget är kortare, argumenterar det långt mer uttryckligt kring varför ägandefrågorna spelar så stor roll. Förändringar där löser högst praktiska problem som samhället står inför idag, och kommer samtidigt åt grunden för kapitalets makt.  

I programförslaget finns två stycken som handlar om Vänsterpartiets visioner om ett bättre samhälle. Det första sammanfattar de tidigare resonemangen om varför just ägandet är centralt. Det andra beskriver det friare liv vi skulle kunna leva om vi genomför det skiftet. 

Det finns inget att vinna på att försöka skriva recept för framtidens kök

Vi har velat ge visionerna rätt roll i rörelsen – de är en del av rörelsens hjärta. Hoppet om ett samhälle som präglas av värme, demokrati och omsorg för morgondagen tar oss ur normaliseringen av den hårda verklighet vi möter i vardagen. 

Skulle vi däremot försöka göra en ritning på hur allt en dag ska se ut, kommer den snart vara hopplöst förlegad. Det finns inget att vinna på att försöka skriva recept för framtidens kök. Vi kan visserligen arbeta här och nu för att ge förutsättningar för en ny strid i löntagarfondernas anda om tio eller trettio år. Designen av de förslagen lämnar vi dock med varm hand till den tidens rörelser. 

Programförslaget bygger på förtroende för att människor kommer använda den förhandlingsstyrka vi tillsammans bygger upp till kloka saker. Det bygger också på ett förtroende för andra vänsterpartister, och att vi är ett parti som genomsyras av socialistisk och feministisk övertygelse. Ett partiprogram som försöker ”förpliktiga” organisationen till olika sätt att agera långt i framtiden kommer bli fyrkantigt, och stå i vägen för det verkliga arbetet. Vi behöver tvärtom ha gott om utrymme att svara strategiskt på de politiska situationerna allt eftersom de uppkommer. 

Verkliga samhällen formas i historiska situationer. Därför är det ett medvetet val att socialismen i förslaget till partiprogram framför allt handlar om att bygga upp den makt och sammanhållning som öppnar för att faktiskt förändra samhället i grunden. 

Jens Börjesson
Sammankallande för Vänsterpartiets programkommission
Krönika 08 december, 2023

Snillen spekulerar. Foto: SVT.

När Utrikesbyrån ger sig på att förstå varför Greta Thunberg solidariserar sig med palestinierna blir nivån pinsamt låg. Panelen lyckas ta sig igenom ett helt program utan att ens nämna klimatrörelsens relation till antikoloniala kamper.

”Varför bryr sig Greta Thunberg om frågor som inte handlar om klimatet och skadar inte detta klimatrörelsen?” frågar sig programledaren Rebecca Randhava och hennes tre panelister. Greta gått igenom ”formativa år” och måste få ändra sina åsikter, poängterar kommunikationsforskaren Sol Agin, men ifrågasätter samtidigt  om klimatplattformen är rätt forum. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
45 kr
Papper månadsvis (4 nr)
59 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Tuija Roberntz
Reporter på Flamman.[email protected]
Utrikes 08 december, 2023

Gazakriget försenar svenskt Nato-inträde: ”Vi säger ja när Netanyahu är i Haag”

Erdogan på ett möte till stöd för Palestina den 28 oktober 2023. Foto: Emrah Gurel/AP.

Under kriget mot Gaza har Turkiets handel med USA och Israel fortsatt som vanligt. Samtidigt pressas han av folklig ilska till konfrontation med Väst. Nu kan nya krav från den turkiska högern försena Sveriges Natointräde ytterligare.

I dag ställer Devlet Bahçeli, ordförande för Erdogans högernationalistiska koalitionspartner MHP och skuggledare i regimen, nya krav för att acceptera ett svenskt medlemskap i Nato.

– Vi ställer oss givetvis kyliga till ett svenskt Natointräde. För oss är förolämpningar mot vår heliga skrift detsamma som att förtrycka muslimer. Om en permanent fred uppnås mellan Israel och Palestina, om den palestinska statens oberoende och territoriella integritet erkänns, med Östra Jerusalem som sin huvudstad och med 1967 års gränser, om Israel går med på att betala kompensation, och att en rättegång för Netanyahu förbereds i Haag, så kommer vi att säga ja till Sveriges Natomedlemskap.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
45 kr
Papper månadsvis (4 nr)
59 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Halil Karaveli
Halil Karaveli är senior forskare vid Institute for security and development policy (ISDP) i Stockholm, och författare till boken "Why Turkey is authoritarian" (2018).
Utrikes 08 december, 2023

En postsovjetisk krutdurk

Kazakstans president Qaym-Zjomart Toqayev och Rysslands president Vladimir Putin skakar hand med diplomater i den kazakiska staden Astana. Foto: Pavel Bednyakov/AP.

Centralasien har en lång historia av etniska konflikter. Med ett instabilt närområde och autokrater i presidentpalatsen riskerar regionen att explodera i nya krig.

För de flesta i väst är Centralasien en vit fläck på kartan. Hade de fem muslimskt präglade postsovjetiska republikerna i området varit ett enat land, så skulle dess ekonomi varit bland de 30 största, dess befolkning bland de 20 största och dess territorium det sjunde största i världen. I stället är det är en splittrad region som vanstyrs av autokrater, i den globala uppmärksamhetsekonomins periferi. Men i kölvattnet av den dramatiska geopolitiska utvecklingen runt Ukraina kan avkroken förvandlas till en brännpunkt för världspolitiken – i värsta fall.

För som Vladimir Putins erövringskrig mot Ukraina visar är den postsovjetiska ordningen långt ifrån självklar. Att föreställa sig Putins nyimperialism ta sikte på exempelvis Kazakstan kräver inte mycket fantasi. I landets norra delar finns en betydande rysk minoritet, som skulle kunna behöva ”befrias” så fort den ryska militärmakten har återhämtat sig från debaclet i Ukraina.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
45 kr
Papper månadsvis (4 nr)
59 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Utrikes 07 december, 2023

En miljöaktivist i örnens näste

Protest i Arkhangelsk mot Moskvas planer på att dumpa sopor i ett dussintal fattiga glesbygdsstäder. Foto: Natalia Beshkareva/Pravda/AP.

När miljöaktivisten och journalisten Dmitrij Sjevtjenko tog sig in på byggarbetsplatsen för Putins nya privatresidens blev han stoppad och beordrad att radera bilderna. Men minneskortet fick han med sig i strumpan.

Ryssland är som de flesta länder: delat. Å ena sidan finns storstäder som Sankt Petersburg och Moskva, där det satsas på storslagna byggen, förbättrad infrastruktur och nöjen. Å andra sidan finns periferin, på ryska kända som regiony, regionerna. Det är eftersatta delrepubliker och områden med en betydligt lägre levnadsstandard, samtidigt som de utarmas på naturresurser, i högre grad drabbas av miljöförstöring, och där attraktiv mark inte sällan olagligt tas över av politiker och oligarker.

Regionerna drabbas också hårdare av miljöförstöring. För några år sedan, när Moskvas soptippar svämmade över, beslöts exempelvis att huvudstadens sopor i stället skulle dumpas i den arktiska orten Sjies. Lokala och tillresta miljöaktivister slog upp tältläger och gjorde allt för att förhindra planerna.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
45 kr
Papper månadsvis (4 nr)
59 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Satir 07 december, 2023

Ellen Lagerson
Illustratör och formgivare.
Kultur 06 december, 2023

Folkhemmet som sunkigt mattorg

Iris Smeds, ”Det tusenåriga riket” (Scen 5 och 7), 2023.

”Det isolerade benet” sätter fingret på samhällets smärtpunkter, och får skriket ut i rymden att kännas meningsfullt.

Tittar du också på nyheterna och känner att du vill skrika rakt ut i rymden utan att något händer? Har du någonsin känslan av att befinna dig i en dröm, fastän allt som händer sker på riktigt utan att larmet går eller att folk gör det mest logiska och grips av panik?

Känslan av dissociation och förtvivlan, som många av oss någon gång delat, är utgångspunkten för en ny utställning med den makabra titeln Det isolerade benet.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
45 kr
Papper månadsvis (4 nr)
59 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Paulina Sokolow
Kulturredaktör och konstvetare.[email protected]