”DE FÖRSTÖR FÖRBUNDET”
Enligt Ung vänsters ledning och ordförande Ali Esbati handlar det nu om att ta stäl-lning till det politiska projekt som Ung Vänster arbetat på. Målet för extrakongressen måste vara en situation där förbundsstyrelsen kan leda förbundet. Skitsnacket måste sluta, konstruktivt arbete återupptas.

Från förbundsledningen har man inte velat peka ut enskilda personer. Bilden är att olika strömningar samarbetar för att bryta upp den breda politiska linjen. En strömning vill se mer klassiskt kommunistiska organisationer och symboler. I den finns en grabbig attityd och ett nedtonande av feminismen. En annan strömning ligger närmare anarkism med radikalfeministiska eller med postkolonial antirasism, som har en nedsättande syn på arbetarrörelsen. En ohelig allians, som dock är överens om att man vill få större utrymme att föra egna politiska linjer i distrikt eller personligen. Vill radikalisera – vad det nu betyder – förbundet.

I Ung vänster är fraktionsbildning förbjudet enligt stadgar och politiskt omöjligt. Alla bekänner sig till förbundets linje men det är enligt vissa läpparnas bekännelse.
Ung vänster antog 1998 Handlingsprogrammet för att bredda förbundet och komma bort från bilden av ”livsstilssocialism”. I debatten 1998 ansåg Skånedistriktet att programmet bara slog fast självklarheter och var onödigt. Idag säger man istället att det är floskler utan innehåll.
– Men i själva verket har man aldrig velat ha den breda linje som handlingsprogrammet stod för, menar en person.
Har det funnits en ”Plan B”?
– Nej, säger en förbundsstyrelseledamot. Jämförelsen är helt fel.
Oppositionen har inte agerat genom att lägga förslag i förbundsstyrelsen, lyder en anklagelse.
– Där har det varit lama diskussioner, säger en FS-ledamot. Och nu hävdar man att stämningen gjort att man inte vågat diskutera.
– Istället har man baktalat människor systematiskt, bland annat genom att tjejer har påståtts tycka saker för att de är ihop med någon kille i ledningen. Det har gått så långt att tjejer ljugit om sina åsikter för att inte misstänkliggöras.
Andra har bakom ryggen blivit beskrivna som ”dryga”, ”mediakåta” eller ”maktfullkomliga”. Förbundscentralen har kallats för ”bunkergänget”.
– Skitsnacket har blivit kultur – också nya medlemmar lär sig att det är acceptabelt att tycka illa om folk man inte ens träffat. Vissa fryses ut i sina lokalorganisationer.
Oppositionen har speciellt agerat mot ordförande Ali Esbati och förbundssekreterare Åsa Brunius, och personer omkring dem. Konflikterna har slitit så mycket att det blev ohållbart, menar ledningen.
– Det har verkligen varit fula grejer, säger en källa till Flamman. Dels den här ”kartläggningen” av folks sexliv, som har varit riktad mot Ali.
– Det har inte funnits någon uppdelning mellan ”oss” och ”dem” förrän under hösten 2003. Nu är den total inom förbundsstyrelsen, med blockröstning.

Konflikten accelererade när Ung vänsters nätbaserade diskussionsforum startade . Motsättningar blev gräl inför öppen ridå.
– Folk använde sina gästböcker – som ju går att läsa för alla – till att markera och kritisera på olika sätt. Stämningen blev snabbt sämre, säger en av dem som följde utvecklingen på diskussionsforumet.
Flera personer har meddelat att de inte ställer upp till omval till förbundsstyrelsen.
– Sånt har inte hänt tidigare. Det har skett välriktade kampanjer mot vissa människor och det här är resultatet.
Om de som är i opposition mot ledningen vinner, innebär det att i princip hela förbundscentralen kommer att bytas ut.
– Det nya i det här är att lojaliteten mot förbundet verkar vara borta, säger en person till Flamman. Att folk slutar verkar inte röra dem i ryggen.

”PARANIODA ANKLAGELSER”
De har beskrivits på många sätt: fraktionsliknande tendenser, skitsnackare. Själva betonar de att de oförtjänt pekats ut. Det som förenar dem är kritiken mot extrakongressens utlysande, och till viss del mot ledningen.

En brokig skara säger nej till utlysande av extrakongressen. Flera har reagerat hårt, särskilt mot den text som beskriver bakgrunden. De menar att den är anklagande, utpekande och insinuant. Problem har funnits, men borde ha lösts inom förbundsstyrelsen, och kommer inte lösas på kongressen.
– För den som inte har personliga kontakter sedan tidigare, blir stora delar av kongressen rätt obegripliga, säger en person bland dem som anses utgöra opposition mot ledningen.

Med ett så inflammerat klimat riskerar situationen att förvärras, menar de flesta av dessa.
– Kongressformen är inget som gynnar en sansad diskussion. Har man folk i en skolklass som känt sig mobbade löser det inget att samla 200 personer i en aula, säger en.
– En kongress är ingen terapigrupp.
Förbundsledningen har uppförstorat även små meningsskiljaktigheter, och det är något som levt kvar sedan tidigare, menar de.
– Motsättningarna är uppförstorade. Ofta fokuseras mer på det som skiljer än det gemensamma.
– Folk placerar sig väldigt lätt i fack. Det är ”vinna eller dö”-inställning i debatterna.
Det har funnits en kultur av misstänksamhet, menar personer i opposition. Några använder ord som ”paranoia” och ”konspirationstänkande”.
Flera uttrycker kritik mot ordförande Ali Esbati, som de menar är för hård och söker strider. Samtidigt betonar de att detta är en fråga om ledningskultur.

De flesta bland dem som opponerar sig mot ledningen påpekar att de står för olika politiska linjer. Flera menar att det vore ologiskt försöka ändra förbundets politik.
– Varför skulle jag vilja intrigera för att ändra Ung vänsters politik? Mina åsikter vann ju på förra kongressen, säger en.
– Hela agerandet från ledningen är en grundkurs i hur man skapar fraktionstendenser.
Några vänder på steken – att det i själva verket är förbundets ledning som inte accepterat kongressbesluten.
– Intentionen med extrakongressen ligger i att man inte är nöjd med förra kongressens beslut.
– Uppenbarligen vill man peta några ur förbundsstyrelsen.
– Jag tror inte att det handlar om att peta så många som möjligt, säger dock en annan.
Många menar att konflikten handlar om person snarare än politik. Kongressen måste därför ändra den så kallade verklighetsbeskrivningen.
– Blir det en väldigt ensidig verklighetsbild, kommer folk bli förbannade.
Inom den utpekade oppositionssidan finns liknande åsikter i organisationsfrågor, med en starkare betoning av distrikten. Skåne och Stockholm har närmat sig varandra och öppet samarbetat i frågor som exempelvis specifika problem för stora distrikt.
Några vill säga nej till hela det politisk-organisatoriska dokumentet. Flertalet vill dock avdramatisera detta.
– Av de motioner som finns, är det inga som vore katastrofalt dåligt att vare sig bifalla eller avslå, säger en.

De flesta lägger tonvikten vid valet av ny förbundsstyrelse.
Att återvälja större delen vore kanske en lösning, är en återkommande åsikt.
Graden av bitterhet skiljer sig också. Några menar att kongressen nu måste hitta enighet och stämningen blir viktigare än de faktiska besluten. Andra har en ganska hård inställning.
– Många har redan blivit definierade, och då kvittar det hur diplomatisk man försöker vara.

”INGEN ÄR UTAN SKULD”
Vissa skakar på huvudet och tycker att hela historien är tragisk. ”Ingen är oskyldig”, är en åsikt bland dessa.
– Folk från båda sidor har gjort fel, men nu är allas vår fiende själva konflikten, säger en av dessa.

”Mellanlinjen” vill inte acceptera de två färdiga paket som man uppfattat. Förbundsstyrelsens verklighetsbild många inte känner igen sig i, vilket gör att ledningen riskerar stryk på kongressen, vilket är än mer problematiskt. De som hamnat mellan de två lägren talar om ”lågt i tak” och dålig konfliktlösningsförmåga från samtliga in-blandade. En förklaring kan vara att Ung vänster de senaste åren vuxit men samtidigt sluppit stora interna strider, vilket lett till dålig beredskap för interna problem. En annan förklaring är att striderna om makten inom förbundet blir hårdare, eftersom toppositionerna blivit mer åtråvärda.
”Mellanlinjen” går i sammanfattning ut på att undvika de verklighetsbeskrivningar som upplevs som alltför känsliga. I övrigt efterlyses tydliga politiska och organisatoriska ställningstaganden, i syfte att undvika liknande situationer i framtiden.
En lösning sägs vara att stora delar av förbundsstyrelsen byts ut eller självmant avgår – därigenom kan man få en ledning som inte är tyngd av gamla personkonflikter.
Hur starkt stöd denna linje har är okänt. Den får såväl kritik som beröm från bägge ”sidor”.

Mot väggen OPPOSITION
”Jag hade inget syfte med sexkartan”
Ola Nilsson, förbundsstyrelseledamot från Skåne, har utpekats som upphovsman bakom den så kallade ”sexkartan”.
Varför är det intressant med folks sexliv?
– Jag hade inget att göra, och började spalta ner skvaller på vitt papper. I efterhand kan man tycka att det är väldigt barnsligt, men jag hade inga syften med detta. Kartan har aldrig visats. Jag slängde den.
Du har själv – exempelvis i frågan om Ung vänsters eventuella medlemskap i WFDY – drivit en egen linje.
– Ja, men det finns massa politiska skillnader inom förbundsstyrelsen – både inom och utom majoriteten. Kongressen är fel läge att diskutera begrepp utan teoretisk grund och att slå fast politik, när läget är så inflammerat.

”Det jag sade har övertolkats”
Pål Brunnström, Möllanklubben.
Du uppges ha yttrat ”Vi hade valberedningen”. Kan inte det tolkas som att du varit en del i ett organiserat bakom-kulisserna-arbete?
– Jag kan ha sagt de orden, men det handlar inte om ett organiserat ”vi” utan helt enkelt ”jag och andra som har liknande åsikter” och att valberedningen förde fram flera av kandidaterna som stod för liknande. Vad jag sade har övertolkats – men då fanns i min hjärna ingen ”fraktion”.
– Sammanhanget var en diskussion jag själv tog upp för att kritisera hur konflikter hanteras inom förbundsstyrelsen.

Mot väggen FÖRBUNDSLEDNINGEN
”Vi har kompromissat”
Åsa Brunius, förbundssekreterare.
Varför tog ni upp problemen först när ni bestämt om extrakongress?
– Normalt kör man ett år och sedan tar man upp problem inom styrelsen, om de finns. Ali och jag pratade om det redan från början, hoppades det skulle gå att arbeta bort och kompromissade. Men det visade sig att det inte slutade.
Varför har bara den ena sidans sexuella trakasserier tagits på allvar?
– Det är bara vi som pratat om sexuella trakasserier! Det är möjligt att fler blivit utsatta, och det är lika allvarligt, men det har i så fall inte ingått i ett systematiskt mönster. Men man skall också komma ihåg att vi aldrig velat sätta det i fokus. Det är om politik och organisation.

”Kritiken mot mig är ny”
Ali Esbati, avgående förbundsordförande.
Har du slagit ned på minsta avvikelse från dina egna åsikter?
– Så är det inte alls. Det här är en diskussion som kommit upp efter att extrakongressen utlystes. Tidigare har man av taktiska skäl valt att inte kritisera mig utan personer runt mig. Mitt agerande har haft tydligt stöd i förbundet – i verksamhetsplaner och andra dokument som slagit fast att vi skall ha en förbundsledning som agerar.
Men har inte du ett ansvar för att flera personer lämnade förbundsledningen vid förra kongressen just på grund av din ledarstil?
– Det är intressant att det kommer upp på det sättet nu – tidigare har det hetat att man har ”fullt förtroende” för mig. Jag känner inte alls igen bilden att folk lämnade förbundsstyrelsen på grund av detta. Diskussionen om det dåliga klimatet är en del av det systematiska skitsnack som användes för att påverka valberedningen vid kongressen 2003.

SNÄLLA MOTIONSSVAR INFÖR KONGRESSEN
Kongressen i Strömsund 9–10 april sker bakom lyckta dörrar. Huvudpunkterna är val av ny förbundsstyrelse och det politiska och organisatoriska dokumentet. De springande punkten är beskrivningen av vad konflikten och vad man skall göra åt det.

Motionssvaren visar en ganska resonerande ton från förbundsstyrelsen. Det kan bero på att majoriteten skiftade på det möte som besvarade motionerna. Lösningen består i att fastslå politisk inriktning – en stor del rör olika tolkningar av tidigare kongressbeslut – och vilka organisatoriska principer som skall gälla.
Förbundsstyrelsen avslår allt som ger distrikten en större politisk roll. Klubbarna och en stark förbundsledning är det Ung vänster bygger på, inte olika regionala ledningar eller distrikt med egna linjer. Man avvisar förslag att formalisera kommunikationen. ”Vi skall inte bli ett förbund där olika skrivelser skickas hit och dit.”

Endast på några ställen bränner det till, som motion PO 55 där tre motionärer från Skåne yrkar att man skriver in att ”kompetens och inte kontakter ska vara avgörande” när förtroendeuppdrag och tjänster tillsätts. Förbundsstyrelsen svarar att detta är självklart och aldrig har varit ett problem. ”Det som däremot är ett problem är när kamrater insinuerar eller rakt ut påstår att kamrater hamnat på poster på grund av ’kontakter’. Det skapar en mycket obehaglig stämning och bidrar till att undergräva förtroendet för förbundsledningen på ett mycket otrevligt sätt”.
Vem som egentligen har majoritet bland ombuden är oklart.
– En trolig utgång är att kongressen slår fast FS-majoritetens politiska linje, säger en Flamman talat med. Men om de inte köper verklighetsbeskrivningen kan de välja in andra ledamöter. Och då kanske den politiska linjen ändå ändras.

Flamman frågar
VAD HÄNDER INOM UNG VÄNSTER?

Birger Östberg, förbundssekreterare för Ung Vänster 1993–1996:
– Det är oklart för mig vad som händer. Jag har bara läst det som står i tidningarna. Saken med sådana här konflikter är att de är svårlösta när de väl uppstått. Jag tror att det är viktigt att vara öppen – både från förbundsledning och opposition – med var man står politiskt. Då går det att diskutera.

Ulla Hoffmann, andra vice ordförande för vänsterpartiet:
– Jag tycker inte att det är min sak att kommentera det. Ung vänster är världens bästa ungdomsförbund och jag är övertygad om att Ung vänster kommer att lösa sina problem.

Pernilla Zethraeus, partisekreterare för vänsterpartiet:
– Det är deras sak att värdera och sätta etiketter på det som pågår. Förbundsledningen har hanterat det klokt, tycker jag. Nu får extrakongressen diskutera hur det skall lösas.

ORDFÖRANDEKANDIDATERNA OM UNG VÄNSTERS FRAMTID
Joel Phalén: Förbundet läker genom att arbeta. Det är nödvändigt att anta det politiska och organisatoriska dokumentet för att ge förbundsstyrelsen ett tydligt mandat att arbeta utifrån.

Tora Breitholtz: Förbundet behöver arbeta mer utåtriktat och mer ärlighet och viss självdistans internt. Man måste kunna svälja oförätter och bitterhet. Det politiska och organisatoriska dokumentet – med ändringar – ger bra förutsättningar.

Tove Fraurud: Folk kommer nog fortsätta tycka olika så det viktigaste blir att komma igång med aktivitet,. särskilt Operation upprustning. För den nya ordföranden blir det viktigt att resa runt och prata med folk. Kon-gressen bör inte peka ut en sida.

Alex Bengtsson: Det är viktigt att skapa bättre formella kanaler mellan klubbar, distrikt och förbund – därmed hindras informella strukturer från att få fäste. Allra viktigast är att förbundet kommer igång med politik och särskilt utåtriktat arbete igen.

Kort historik
Maj 2003 Ung vänster håller kongress. Ali Esbati väljs utan motkandidat till förbundsordförande. Förbundsstyrelsevalet i övrigt är omstritt – två tidigare ledamöter som ställt upp för omval petas. Känsliga frågor rör synen på nationen och rasifiering.

7 februari 2004 På förbundsstyrelsemötet kommer ett förslag från Ali Esbati och förbundssekreterare Åsa Brunius om en extra kongress. De presenterar ett organisatoriskt-politiskt dokument att behandla på kongressen och får stöd med rösterna 13 mot 7. Flera distriktsstyrelser protesterar mot förbundets verklighetsbeskrivning. Några distrikt kräver distriktsstyrelsekonferens.

17 februari Ali Esbati meddelar i brev till medlemmarna att han inte ställer upp till omval till ordförande vid extrakongressen. Enligt Esbati visar reaktionerna på extrakongressbeslutet på att läget var värre än han först trodde.

19 februari Aftonbladet återger diskussion på Ung vänsters slutna nätbaserade diskussionsplats – och anklagelser om sexuella trakasserier. Under vänsterpartiets kongress håller förbundsledningen en presskonferens där man bekräftar trakasserier men inte berättar mer.

28 mars På begäran hålls en distriktsstyrelsekonferens. Enligt några källor yttrades bara kända ståndpunkter enligt låsta linjer, enligt andra var det en konstruktiv diskussion.