I industrialismens begynnelse hade arbetsgivaren oinskränkt makt över de anställda. De kunde således sparka ut arbetare från produktionen, hur de ville, utan anledning. Lagen om anställningsskydd reglerar arbetsgivarens rätt att sparka ut folk på gatan, utan anledning.
Idag debatteras Las (Lagen om anställningsskydd) i media. Utgångspunkten för debatten är ungdomsarbetslösheten och att Las är ett hinder för ungdomar att få ett arbete. Debatten har hittills kantats av ett överflöd av ”slogans” och argument som ej är vetenskapligt klarlagda.
De som stått främst i kön för att hävda att, först in – sist ut, skulle vara en bidragande orsak till arbetslösheten bland ungdomar är allianspartiernas ungdomsförbund och deras goda vänner, Svenskt näringsliv och arbetsgivareorganisationerna.
Så vad är då fakta i frågan? Finns det ett samband mellan reglerna i Las och ungdomsarbetslöshet? Vad är det bakomliggande syftet från dem som vill skrota Las?
Statiska centralbyrån (SCB) har nyligen kommit ut med statistik i frågan. I Välfärd 3/2009 konstaterar Dan Grannas hur arbetslösheten bland befolkningen i åldrarna 15-24 år ser ut. Tar man den statistik som finns i beaktande så ser inte ungdomsarbetslösheten så katastrofal ut som många vill hävda. Enligt SCB var under första halvåret drygt 45 procent av de unga arbetslösa heltidsstuderande. Arbetslöshet är för den skull oavsett problematisk för den som är drabbad.
Men utvärderas analysen ges tydliga svar som motbevisar borgarnas och dess bundsförvanters lögner om att ungdomar är arbetslösa på grund av och som direkt orsak av Las. Detta har bland annat Eva Fagerberg och Ursula Berge på akademikerförbundet skrivit om i Dagens Nyheter 2009-09-21.
Där konstateras att endast mellan en och tio procent direkt kan ha drabbats av reglerna i Las vid uppsägning, vilket direkt motbevisar de skränandes skrik om att LAS är orsaken till ungdomsarbetslösheten.
Vi ska heller inte glömma att till resonemanget om Las vara eller icke vara, måste vi addera det som händer de allra flesta unga människor. De blir äldre!
Var är deras anställningstrygghet då? Anställningstryggheten i Sverige, den lilla som finns, är de facto en trygghet, både för den enskilde men också rent samhällsekonomiskt. Den gör så att människor inte oroas, den gör så att människor vågar investera sina surt ihoptjänade pengar till att konsumera och bygga en dräglig livssituation.
Så tro inte på dem som vill skrota den lilla arbetsrätt vi har. Den bakomliggande orsaken till all uppståndelse kring anställningsskyddet är att arbetsgivarna vill ha full makt på arbetsplatserna. De vill sparka ut folk ur produktionen som det behagar dem.
