Flamman har tidigare inför detta val (30/6 2005) varnat för att en läsning av opinionsundersökningarna som inte tar hänsyn till de osäkra väljarna ger helt oförklarliga effekter i opinionen. Borgerlighetens ”ointagliga” försprång vände på någon vecka under sommaren, på grund av de osäkra väljarna hade börjat lyfta från sofflocket.
Nu verkar det ha vänt tillbaka. Aftonbladet påpekar också i artikeln ”Opinionsmätningar går inte att lita på”, 22/8-06 att både tillförlitligheten i och förtroendet för opinionsundersökningar är svagt. De har helt enkelt fel för ofta.
Men det är bäst att vara pessimist i sinnet och optimist till viljan. Pessimisten i sinnet säger: Låt oss säga att vänsterpartiets dåliga siffror stämmer. Varför? Tja, det finns förstås många faktorer. Det är helt sant att den borgerliga alliansen har medial medvind. Det är också sant att vänsterpartiet förra året fick ägna mycket tid åt att reda ut interna konflikter, och därför knappast har ett optimalt utgångsläge. Men inget av det går det att göra någonting åt fram till den 17 september.
Då får man titta på vad som gått bra och dåligt under själva valrörelsen, med vetskapen om att byta politik mitt i en valrörelse nästan är lika dåligt som att byta gren mitt under ett OS. Oavsett om vänsterpartiets siffror säger någonting om verkligheten eller ej finns det några saker som kan bli bättre.
1. Hålla fast vid den prioritering som gjorts. Om fokus i ett val skall vara på jobb och välfärd, är det dumt att ge journalister andra ben att bita i. Det är då rent tanklöst att plötsligt ge sig på regeringens kriminalpolitik eller stenhårt gå ut i vargfrågan, speciellt om innehållet i utspelen är vaga. Varje utspel måste förberedas för motfrågor, hela kedjan av argument måste hålla.
2. Utveckla och stå fast vid kraven. Vänsterpartiet har inför detta val en tydlig profil: i fokus skall jobben, välfärdsfrågorna och feminismen vara. Det är paradgrenar för vänsterpartiet, men de är spetsigare formulerade än under tidigare valrörelser. Och det innebär att kravet ökar på att de framförs offensivt, att de konkretiseras. Det går inte att vara räddhågsen med ett krav som 200 000 jobb i offentlig sektor. Och det finns inget skäl till att vara det. Vänsterpartiet skall vara stolta över att det är det enda partiet som tar offentliganställdas underbemanning på allvar. Inget annat parti har heller erbjudit en väg till full sysselsättning.
3. Hantera regeringsfrågan utan fladdrighet och hitta en linje som väljarna förstår. Diskussionen har uppkommit sent, vilket är dåligt i sig, men det blir inte bättre av att lämna olika bud om inställningen. Regeringsfrågan höjer insatserna för v. Den innebär att vänsterpartiet, samtidigt som det ibland hårt kritiserar socialdemokratin, skall förklara hur det skall kunna samregera. Den gör att väljarna vill ha besked om fler saker och frågar sig hur ett regeringssamarbete konkret skall fungera. Även här måste hela kedjan av argument hålla.
Vi vet att opinionsundersökningar, hur osäkra de än kan vara, har fått en central roll i politiken. Inte på så sätt att väljare låter opinionsundersökningar styra sitt sätt att rösta, men så att medierna styr sin nyhetsbevakning utifrån det. TV4:s ekonominyheter gick kanske längst när de basunerade ut att marknaden – denna helt neutrala aktör – nu ställer in sig på borgerlig valseger samt att LO har börjat ”ge upp” (vilket i själva inslaget inte alls visade sig stämma). Detta är ett förträffligt läge för borgerligheten: just när hela valet avgörs skall vänsterfolket börja ge upp och lämna walk over.
Om det är något som vi kan vara säkra på, är det att fler än någonsin är osäkra. Och vi vet att det är just där som vänstersidan har en röstpotential: där finns en övervikt arbetarväljare. Framför oss har vi nu den period när borgerligheten traditionellt brukar tappa övertaget just för att de osäkra oftare väljer åt vänster.Viljans optimist säger: Detta val kan vinnas. Upp och nicka!
