I en trasig och oförsonlig värld är påskens budskap viktigare än någonsin: förlåtelse, frid och framtid. Inte bara påskens, förresten: också ramadan kretsar kring försoning, generositet och reflektion. Den muslimska fastemånaden har nyss avslutats, och muslimer hälsar eid mubarak, ”glad fest”, knappt två veckor innan kristna önskar varandra ”glad påsk”.
I år sammanföll den kristna fastan delvis med ramadan, precis som förra året. Då befann jag mig i Egypten, först på ett ökenkloster och sedan några dagar i Kairo. I Al-Azhar-moskén, den vita moskén i den östra delen av staden, förnam jag Guds närvaro. Med mina bara fötter mot det vita marmorgolvet och ansiktet mot solen kände jag mig omsluten av Guds kärlek, försonad med mig själv och med världen.
Jag deltog i bönen i kvinnornas avdelning, och fast jag inte förstod orden bad jag med mina muslimska systrar. Jag kände samma samhörighet med kvinnorna där, som jag gjorde då jag 2019 besökte Jerusalem och bad sida vid sida med judiska kvinnor vid Klagomuren. I bönen förenas vi.
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!